Båtbyggarens 27:a

När man trodde man sett allt kom Ron Koontz från Pine Island farande. Solen blixtrade i fernissan. Rodden gick knappt att fota med alla solreflexer! Fem år och 180 limknektar krävdes.  Bensintanken var av björk. Dessa amerikaner. av Lars-Åke Krantz

Bilen var en gnistrande möbel bestående av 260 oändligt välformade trädelar. Hemslöjd fick en annan klang plötsligt.

Ron har en kandidatexamen i konst och hantverk, alltså 120 poäng på universitet.

Idén till en bil fick han redan 1970 men sen kom bensinkrisen 1972 och han trodde hotroddingen skulle tvärdö.

Sedan blev det äktenskap, två barn och två hus och därefter började han bygga båtar. 1993 flyttade han till värmen och 1997 kände han:

-Näe, jag skall bygga mig den där träbilen.

Ron bor exakt 23 steg från vattnet. En pelikan sitter på båtbryggan. Värmen är intensiv och vi hukar under primitiva solskydd. Det luktar söderhavsö om hans hembygda båtar.  I verkstaden är det svalare. Det är fem meter högt i tak där trädoften fyller varje kubikcentimeter. Jag får alla 120 poängen på en gång – på engelska.

Klicka på bilderna kompis

Metoden kallas strip planking, på svenska bordläggning. Materialet är hondurasmahogny.

Ett varv om dagen blev det med sågning, pressning och inpassning.

Stålramen till rodden har tagit form och bordläggningen görs efter en gigg. Huv och sidor limmades samtidigt för att sedan sågas isär. I fem år höll Don på.

Don höll inte igen på gasen. Han bromsade sent och girade så däcken fick kämpa med underlaget. Träet såg ut att vara inbäddat i glas.

Limningen är ett nerkok av 20 års erfarenheter från tillverkning av propellrar, isjakter och båtar.

Korslagd faner och Rons Epoxyrecept med olika härdare för olika ändamål har gjort det möjligt.

-Det blir starkare än glasfiber, både hållfasthetsmässigt och uthållighetsmässigt, säger han.

 

Ron började 1997 med att tillverka ramen i stål. Jodå, han svetsar också fast han gjorde en modell först i trä!

En Chevrolet Caprice fick donera en 305 HO smallblock, th700 och diffbromsad bakaxel med 3,08:1.

Efter sprutfärg från sprayflaska stod chassiet på hjul.

Ja, sedan började det. Två ribbor i press på morgonen och två eftersträckningar på dagen gav de bakre hörnen. Varje ribba hade sin egen radie för att karossen skulle falla av utåt ju längre upp man kom. Epoxyns torktid är 3 timmar men sen ska ju träet sågas också. Ron byggde upp bilen ribba för ribba. Svårt att fotografera. All ”repor” och fläckar är reflexer i den spegelblanka epoxylacken. På bilen finns inte ett märke. Djupet är fantastiskt.

180 tvingar fanns i verkstaden och de flesta användes under byggets gång. Instrumentbrädan är tillverkad av ”curly maples”. Lockig lönn? Torde väl bli masurlönn på svenska, rätta mig om jag har fel. Stolarna ville han ha i ett annat material så där blev det Cypress.

Han jobbar helt utan ritningar och bilder, mannen som byggt båtar och kanoter i åratal. Flaskan som hängde i verkstaden i jätteformat var ingen reklamskylt.  Dan målade den  som ett skolarbete.

Rodden har dubbla tankar infällda mellan rambenen i bakkant.

-Till dessa valde jag southern yellow pine, säger Ron enkelt.

-M-men det skall ju hålla tätt mot bensin och tall är väl inte det massivaste träslaget precis, sade jag och försökte låta intelligent.

-Behövs inte heller sade han. Tankarna var lätta att göra. Grillen var svårare. Den innehåller 67 separata trädelar.

Soppatank av furu!?  Man blir nästan arg hur en del får till det.

67 delar. Möbelsnickeri i björk och mahogny. Och trä som ständigt rör sig och har sitt eget liv. Inte går det att punkta heller. Grymt.

Vi går ner på bryggan. Där har han sin segelbåt upphissad. Hisskonstruktionen är av egen tillverkning. Finns att köpa men Don Koontz funderade ut en egen kombination av wirar och stänger att lyfta den tunga båten. Båten har han byggt själv.

-Familjen hade mycket kul med den, säger han och jag kan inte låta bli att stirra på utombordarens placering.

-Va, det där, jo men det föll sig naturligt och har fungerat, säger Don, enkelt.

Vi åker en sväng i lådbilen och jag förväntar mig gnek och gnirk men av det blir inget. Ramen är kort och styv och karossen solid. En märklig känsla. Som att åka i 100 knyck i en byrå. Finishen är otrolig efter 12 år.

-Nja, Epoxyn klarade inte solen. Den blev mjölkig så jag fick sanda ner allt efter något år och blanda om men nu håller det.

Killen i kortbyxor är 68. Vinden blåser i håret. Han bromsar sent och svänger av från huvudvägen med hjulen kämpande efter fäste och ler. -Jag har hållit på med bilar i 60 år och med båtar i 30. Det här är mitt liv, säger han med solen i ansiktet.

Torpedvägg i trä så klart. Tight och varmt men utan missfärgning.

Dan Koontz har inte hört talas om någon som gjort något liknande.

Rodden består av 230 trädelar totalt. På ett par sekunder plockade Don bort instrumentbrädan och frilade elsystemet. Undrar om han hade lönnfack också – som i möbler från förr?

 

Pedalerna är av trä liksom startnyckeln. Under panelen fanns en trälåda med inskjuten verktygskassett. Bakom satt batteriet. I den lilla rodden saknades inget. Galen slöjd.

På gården serveras iskall dryck och kanalens stilla vatten formar eftermiddagslunken hos paret Koontz. Don blir otålig efter halva glaset.     -Vill du se mitt nästa bygge, frågar han?

Så är det upp på benen igen med kladdiga händer och vidare till nästa förråd. Där finns kanoter och skrindor och en teardropvagn, i trä förstås.

Intill finns också något annat. Gubben har gjort det igen! Börjat på en bil. Denna gång en med tak. Don berättar men jag lyssnar inte. Den jättestora bilen är en trächock utanpå och inuti men skrivblocket är fullt och intrycken rinner över.

Vi kanske får återvända till Tallön och Don i en framtid när bygget är klart för att visa våra värdefulla läsare av Worldkustom.

Till dess. -So long.