Snickare, mekaniker, plåtslagare, lackerare, gjutare, byggare U-name it. Att besöka Lars BP-mack/bilverkstad/industrihus i Gnarp är en befriande resa i hantverk.
– Färgkod 67, säger Lars.
Han pratar om det grå PV:n han står och fejktankar mitt i steget mitt i livet vid BP-macken i klassiskt snitt.
– Sittande hunden, säger han sedan.
Krantzen njuter. Att få träffa hobbyns alla olika utövare är drömjobbet. Idag kommer jag att få höra saker jag aldrig hört förr … igen.
-Som att USA-traktorn från 47 Farmall inte är en senare USA-import utan brukats i svensk jord sedan fyrtiotalet.
Det är inte varmt. September har kommit till Hälsingland. Solblekta juli har övergått i mättade augusti som slagit över i mustiga september med sin fuktiga palett av nyslagna åkrar doppade i naturens råa klarlack. Uttjänta kulörer får nytt liv när solen niger och skjuter sitt molniga ljus från höften men varmt, varmt är det inte.
Vad är sittande hunden Lars?
– Mäh, det vet väl du som är skribent! Du vet väl.
– Öhh, näeh.
– Vid kaffet får jag en lektion.
Bensinstationerna med lutande tak som sträckte sig över pumparna med stationsbyggnaden som lägsta punkt gav intrycket av en sittande hund.
Så här ritade man bensinstationerna på 30-talet när mackarna växte upp som tvättsvampar ur asfalten. Hedersorden var billigt, enkelt och funktionellt då många skulle fram snabbt
– Jag drev BP i Gnarp 1986-1991, säger Lars Berglin som sparade undan autentiska grejer när macken lades ner.
Komplettering har skett via tradera och Blocket, marknader mm. Gnarp var på sin tid en sjudande ort med stort mekaniskt kunnande, karosseriverkstäder, mekaniska fabriker, masugn, bruk, fäbodvallar, fiske, busy butiksgata, folk, fä, havsbad med Folkets Park och en konstfrusen ishall med stöd från NHL.
– Jo, minns Lars. Gnarp hade för mycket av allting liksom. Sex bensinstationer i samhället exempelvis.
På den här platsen startade Lars pappa en trappverkstad 1963. Lars har arbetat i den också. Idag driver han Autoexperten bilverkstad i lokalerna.
Här har den ena finare femtiotalsamerikanaren efter den andra blivit till. Nu senast en 1958 Impala i en himmelsk corallrosa, allt signerat Lars Berglin. I ett annat hörn står en 1971 Volvo 164 som knappt rullat. Om Edseln säger den duktige renoveraren:
– 1958 Edsel Pacer med få ägare. Tyvärr krockskadad, fusklagad och plastad men nu blir den iordninggjord. (Edseln såldes efter besöket dock.)
– Bensinstationen var från början en gäststuga. Jag flyttade den hit, göt för pumparna och drog ett ”sittande hunden tak” över alltihopa. Pumparna är nytillverkade, säger Lars som även bor på platsen i det stora grå huset bakom, allt i välskött kondition.
-Hur hinner han, tänker jag?
Traktorn är ett mästerverk. Inga bucklor, inga penselbättringar, bara blank, rak plåt inifrån och ut ända till hörnens däck i spänstigt gummi. 
Artikelförfattaren blir liten på nytt. Gårdagens rysningar och drömmar sköljer över fotografen i sekunden kamerans avtryckare aktiveras. Bolindern, pumparna, PV:n! Så här var det när jag gick i ettan och fick klättra upp på Edholms jordbrukare. Tack för den retroduschen Lars.
Traktorn kommer från Dala-Gärna. En BM36 av årsmodell 1955.
-För åtta år sedan var den en skitful skrothög som gick för 2.500 kronor på Blocket, säger Berglin. Lars plockade isär allt, blästrade och började bygga upp en ”ny” Bolinder Munktell.
– Det är så fint att ni alla finns där ute med era färgkoder, gjutnummer, historiska kataloger, blånaglar, svetshåliga overaller, sittande hundar och allt vad ni håller på med.
Lars Berglin historisk tillbakablick.
Sjuttiotal. Lars längst ut till höger.
Åttiotal. Två av alla som passerat. Chevellen hade 454.
Snickaren Lars med tillverkning av precitionstillverkade specialtrappor.
Tillbaka till 2017. 
PV:n då? Tyvärr kom ett gäng ortsbor förbi och Lars slog om från rikssvenska till Gnashpska med byahumor och pikar på historisk kod som inte gick att tolka.
-De verkade ha roligt. Lars Berglin med PV:n, Per Dynemar med Bonnevillen, Östen Nordström med Amazon 123 GT:n och Jan Silén med custombuicken.
Utbölingen fick väl ta en bagagebild så länge. Den böjda kartongen vid baksätet vittnar om en inte renoverad, orörd bil som ej plockats isär utan fått en ny lack och minsann var även kofångaren rak utan bucklor med vinterdäcksreklam från sjuttiotalet.
Bilen är från 1961. Vilken kul! En välbevarad Volvo PV alltså.
BP-gubbarna från Gnarp tar upp tråden igen.
-Jag körde sju PV på ”täckta” bakom ladugården och kvaddade en innan körkortet minns Lars som tillägger: Detta är nog min sista. Jag har målat den i Skifferblå. Volvofärgkod 67.
– Den är strypt till 150 hästar, infomerar Lars.
– ???
– Jamen, jag vet inte hur många jag haft genom åren i varierande trimningsgrad.
– Strypt?
– Ja, det sitter B18 i dom original. Just detta block är ett B20 borrad till 2,2-liter med KG-topp och kamaxel och litet annat som du ser. Den hänger med bra i dagens trafikrytm kan man säga.
Lars sätter sig i framsätet och väcker motorn. Nu kommer kompisarna igen. Vilken sång! Han har gjort sin Volvoläxa under 30 år det hörs.
Lars i sin gamla PV möter en Ford Mustang på Hudiksvalls dragracingbana back then.
https://www.garaget.org/video/5478
Inte nytt.
Bara välbehållet och snart 60 år gammalt. Blomma på A-stolpen och Dinitroltriangeln på glaset är så förr-fint.
Vem minns inte det platta, kromade spännet som hängde oanvänt under taket i decennier. Resten av bältet simmande i en grusblöt golvbrunn där alla klev på det vid i- och urstigning. Rullbälten var inte uppfunnet. Många lät saxen gå på det förhatliga snubbelsnöret. 
Friskt domkraftsfäste, helt skärmgummi, perfekt kromlist, fem-och-en-halvtums fälgar i silver med kromade muttrar och centrumkåpa, oblekt kejderlist, nytt avgasrör.
-SUCK, så vackert. 
Tvåkaffe eller kaffe två gör detsamma. Alltid välkommet.
Östen Nordström som serverar tog Amazon 123 GT:n och drog på boa med mazariner och bullar som resultat.
Motorsnacket kan börja. Tack för en heldag i ämnet Lars Berglin i Gnarp.
Läs mer om Östens Amazon här.
I am so happy to say you thank you because your post is obviously fantastic. I agree with you in all terms. As you said, your story seems to be unique from that by other writers, which I have read. Novel is somehow a fictional story writing in general. But in order to keep the readers thrilled, it should be well written with beauty. Being a journalist, one can get good experience in writing with some flavors. Generally, a journalist needs vast vocabulary and professional usage of the language. Usually, journalists put some decorating words to make their articles interesting to read. This becomes the routine for a journalist. However, some years of experience will definitely lead a journalist to write a biography or a book himself. This is the starting stage of a novel writer within a journalist.
Tack klasskompis!