Det här att lira i band handlar allra minst om det som syns på scenen. Att plinka på gitarren, starta och stoppa är ingenting. Allt handlar om galenskapen runt omkring.
Vi trodde vi varit med om allt av loger utan ström, scener utan ström, regn i synthen, tekniker som inte dyker upp, försenade tåg med musiker, slagsmål mellan basist och trummis, 39,5 i feber, utebliven röst, utebliven betalning, trasig buss, utlovade instrument och högtalarsystem som saknades i USA, brännskador med ambulans i Finland, hjärtinfarkt på scenen och avbruten spelning pga. fyllecykling mitt bland publiken med tillhörande polistransport, men inte. Årets Rättviksspelningar var en karta av galenskap efter att Krantz glömt en virveltrumma hemma.
En trummis har 3,4,5 eller fler trummor. Han kan vara utan vilken so
m helst av dom – utom virveln. Denna lilla platta kastrull i mitten är allt. Missen uppdagades två timmar före spelningen i Rättviksparken.
Kvällstid i Rättvik vecka 31. Alla musikskolor har uppehåll. Rektorerna ligger i hängmattan med mobilen i semesterläge. Landets trummisar har redan spelningar och musikaffärerna är stängda.
Myran (min fru) gick ut i CCW-radion och efterlyste utan napp. Vår trummis ringde till kollegor i området utan framgång. Klockan tickade. Om en timme skulle vi börja. Eva Eastwood soundcheckade på scenen bredvid. Jag sprang dit men trummisen hade ingen extra. Vi kollade kyrkor. Semesterstängt men så hördes ett halmstrå.
Radioprataren och lokalpolitikern Björn Guström (t.h) hade fått tag på en trummis som inte spelade ikväll men hans virvel låg inlåst i Bengt Öhmans skåpbil, ni vet bilgubben som är med i TV3-serien Bilprovningen. 
Bengt var dock stört omöjlig att få tag på. En halvtimme till spelstart nu. Folk börjar komma. Björn lämnar studion och kastar sig iväg på sin motorcykel. 
Han gör inbrott i Bengts skåpbil! Han rejsar på bakvägar upp till Parken och kommer inspringade på dansgolvet med virveln fastsnörad på ryggen.
Just där skulle vi alla röstat på Liberalen Björn Guström till stadsminister om det varit val måndagen 30 juli istället för 16 september.
Virveln på plats. Trumlärare Matti Arvinder med sex år på Piteå högskola kan börja jobba.
Spelningen gick bra. Den biten är den enkla efter tio år på vägarna.
Björn Guström visade sig vara en klippa på munspel och gästgigade med oss.
Dagen efter skulle vi spela igen, denna gång på Knektplatsen. Virveln var det andra bandet tvungen att ha tillbaka för de hade spelningar under hela tisdagen. Vi hade blivit lovade att få låna en annan virvel men det komplicerade ihop sig ju närmare vi kom spelstart för att två timmar innan falla sönder och bli omöjligt.
I det stora eventtältet på Knektplatsen spelade emellertid bandet Nittsjö Kvarn redan. Ett helsvängigt gäng med klassiskt Dynacord bandeko och allting. Deras trummis var en riktig sköning.
Han var duktig, bandets centralfigur och en fantastisk showman. Det var bara en grej. Snubben gick mot 90 bast. Vi vågade fråga den duktige veteranen som spelat med många namnkunniga band under sextiotalet:
-Får vi låna din virvel, när du spelat klart ikväll?
– ”Nej, eller ja kanske, fast hellre helst inte men det är klart joevisst”, var budskapet i hans svar.
Vi fick nöja oss med det.
-När de var klara packade de ihop och gubben tog virveln under armen och gick.
– Men vänta farbror!!
Vår trummis hann fram och påtalade mycket försiktigt. ”Vi skulle få låna din virvel, minns du”?
-Jajamen, sade gubben glatt och höjde näven till en käck vinkning.
-Hejdå, utropade han och gick iväg med trumman under armen.
Vår trummis försökte det artigaste en gång till.
-Men hallå vänta, jo alltså vi spelar strax och skulle få låna din virvel. Den gamle tittade glatt på vår trummis.
– Jajamän … hejdå, sade han käckt som Åsa-Nisse, stegade in i en väntande bil med den blänkande virveln och var borta.
-Tjo flöjt liksom fast snarare tji trumma.
– Vi trodde inte våra ögon. Detta händer inte!! En halvtimme till start igen och ingen virvel.
Klädbyten, mat, linecheck, soundcheck, allt hade gått som i trans under tiden. Nytt samtal till Björn Guström. Ny motorcykelfärd i sommarnatten.
Nytt inbrott i skåpbi
len.
Den står nu vid drive in bion och Björn med sin MC måste passera framför bioduken TVÅ gånger mitt under filmen.
Han spelade med oss igen såklart, publiken stampade ovetandes, vi tittande på varandra och log.
Vad väntar inför nästa spelning?
Björn Guström for president! (jag brukar inte beskriva mig själv i tredje person men efter era lovord så). Tack själva för sommarens upplevelse, blev lite svettigt ett tag men vi på Classic Car Week har för vana att vara som bäst under press. Inget är för oss omöjligt för att våra besökare skall få en så fantastisk upplevelse som möjligt under evenemangsveckan. Jag hoppas verkligen att vi ses till sommaren med virvel och munspel.
BluesBjörne, din röst i etern.
Haha. Jamen det vet du. Vi är inte bokade till 2019 än men vi bokar dej hur som helst :))