Kenny Cooley var en Cool kille som med små, exakta justeringar fått maximal utdelning på sin milda custom 1957 Ford two door Ranch Wagon. Duane Johnson däremot hade tagit i från tårna och blandat två bilar fiftyfifty.
Med full tank i den öppna Bonnevillen och en dubbelbutterfinger med Cappuchino på helsoffan höll jag på alldeles för länge i svängen ut på sexfiliga Veterans Boulevard västerut. När det är grönt ska man upp i tempo för att inte såsa i vägen för de som vill nånting här i livet.
Jag kajkade runt mittenrefugen på tomgången med ett öga på kaffet och blockerade två filer.
– En kvinna vevade ner rutan på sin nya höga Suburban och tittade ner på mig i sätet.
– NICE CAR strålade hon. Have a nice day and take care of that coffey, sade hon medan hon manövererade sin bil i nittiograderssvängen på min utsida, tryckte på och försvann. Hon hade blå topp, vitt halsband och cateyesglasögon.
Jag ville vinka men hade en hand på muggen och en på ratten.
-THAN…kyou tystnade jag i det hon var borta innan jag fått ur mig artigheten.
När kaffemuggen var tom och rullade på passagerargolvet var jag framme vid bilutställningen. Kajkade in på tomgången, parkerade och hängde kameran på axeln.
-Hi Lars, sade Jetboatbill som för dagen kommit i en V8-försedd trike.
Om den stått utanför ICA Maxi hade man dubbelsvimmat och tagit 43 bilder. Nu bara manshejade jag med att lyfta hakan 3cm och stegade förbi.
Den tvådörrade stationsvagnen från Ford gick jag däremot inte förbi.
Bland alla dyra kompressormatade vidunder vulgobromsade jag här i himmelsk hänförelse.
Jamen, sänkt, whitewalls, Crome reverse som inte finns att köpa längre i Sverige utan man får bara de där smootiefälgarna med flera hål än besticklådan i diskmaskinen utan knölar för navkapslarna.
Som att vilja ha en GB-glace 88:an och få en Nogger.
-Vad tusan Nogger ???!
Ohh-yeahh. Feeling! Inte ombyggd. Bara fantastiska Ford 1957.
Öppningen är original men den har fått supermattan det låter Kiss-Me-Quick med Elvis om. Låten som startar med frenetisk mandolin som spelar en enda ton (!) Här ska man ligga med blomman på armen halv elva en regnig kväll och prata om diskmaskinens besticklåda.
AC-kista under brädan är förståeligt i landet som har sommar på vintern. Modernare ratt och jamen . . . snygg stoppning i klassiska färger som förenar komfort och kolugn kustom men var är ägaren som glider i denna?
DÄR, sitter han. Äkta vara från Elvisepoken. Mr. Kenny Cooley from Missoury.
– Jag har flera bilar. Vill du se, säger han och den här kalibern fjollar inte med Iphonebläddring. Han har gjort ett visitkort för varje bil. Upp med pluskan.
Jamen vi blev ju kompisar där i den sekunden, precis som man blir med alla amerikaner. Ett fantastiskt folk. Cooley hade en hel bilsamling men denna trivdes han bäst med på långtrippar. 
Han kör hit förstås. Vrider om nyckeln och tar vänster vid MCDonalds i Centralia.
– Då så 161 mil kvar.
Alukylare, dubbelt bromskretssystem, ac och uppdatering till en 302 Mustangmotor gör jobbet.
-Gå’anbra?
– Problemfritt. Det är frugan som kör. Jag gillar sitta och titta bredvid vägen efter bilfynd.
Kromet är original från 1957. Notera kromlisten på baljan upp på framskärmen.
-Hockey stick sade Kenny.
– Hope to see you again buddy, sade jag.
Mera folk nu. Musiken spelade från Mackie 450 på stativ. Klassikerhögtalaren för vardags-DJ:s, småband och trubadurer med litet mera pengar. Rent och snyggt utan att bli gällt.
Jag har kombikepsen på idag tydligen. Nästa stopp T-bird Station Wagon.
Sugen på en fin – köpte en ful.
Jadå, jajamensan. 1957 Ford T-bird Station Wagon tillverkades i 1 exemplar och inte av Ford utan av Duane Johnson.
-Jag hade en fin 57:a T-bird på gång hemma i Indiana på den tiden, säger Duane.
Jag var så sugen på den fina men backade ur och köpte en ful.
-Du vad?
– Jag köpte en ful och sedan hade man jobb i två och ett halvt år, säger Duane.
Han visste redan om en Ford Falcon Station Wagon och ja, ni förstår, galenskapen slog till.
Att göra en kombi av en av Amerikas mest älskade, öppna sportbil är ju självklart, eller hur? Hobbyn och hobbyns mästare tar inga order. Konst fogar sig icke.
-Det finns en till i Texas säger Duane ödmjukt som inte vill jag skall skriva att den är unik. 
Sådär då. 1957 Ford Thunderbird convertible med tak och akter från 1961 Falcon.
– Jag har monterad skivbromsar runt om, motorn är direktinsprutad från en 1994 Mustang GT och jag växlar med en AOD transmission, säger byggaren och ägaren från Indiana.
AOD är en kul låda från Ford. Redan 1962 lade man till en fjärde växel för att få ner motorvarvet. Fyran är en ren överväxel inkluderad i lådan med utväxlingen 0,67:1. Detta erhålls dels med specialkonverter dels med en lockupfunktion. 1962 alltså. Stjärna till Ford igen.
Idén övergavs redan 1966 för att aktualiseras 1974 igen då bränsleekonomi blev en ny parameter att ta hänsyn till. Den uppdaterade lådan hette FIOD. Ford integrated overdrive.
1995 Mustang GT motorn svarar fin på gaspådrag och det har blivit 16.000 mil i bilen sedan den byggdes.
Det är en liten kombi med betoning på liten. Här vid instrumentbrädan känns den mer som en sportbil. 
Snyggt gjort med trovärdig finess. Två fula blev en fin.
