Börja aldrig skriva innan allt är klart
Så lydde rådet från en tidningskollega ”så man har kontroll hela vägen och vet utgången”. Men jag gillar inte kontroll.
– Jag gillar verklighetens oöverträffade galenskaper.
Följ kalabaliken i realtid.

Del 0  Vill du läsa upprinnelsen till projektet, del-0 om du så vill, klicka här.
Del 1
Del 2

Del 3

Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9

Del 10
Del 11
Del 12

CHOCKEN

 – Jag har inte blivit Overhauled. Jag har blivit A-MEK:ad. 

Roger Andreassen på A-MEK i Uppsala ringde.
-Vi är sena med din customiserade och omkromade kofångare, sade han.

-Det gör inget broder, sade jag.  Projektet har gått i stå men precis nyss tändes hoppet av KML som skall blixtlacka den i höst men nån stötfångare behövs inte på ett bra tag.

Jag hade berättat min dröm om att göra en stötfångare utan det fula urtaget för nummerplåten fram som jag hade original på min FOX. Nu skulle det bli bli en lång svepande linje i harmoni med den övre krombalken på Cadillac 59.  Smooth.

Naturligtvis har jag inte kunskapen men Roger och hans pappa Magnar Andreassen på A-MEK kan göra det omöjliga till vilken amerikanare som helst.
Läs om A-MEK här. 

De nytillverkar rostfria lister kromlister och gjutkrom – ja du läste rätt. De sandformsgjuter och kromar fram omöjliga delar och det blir PERFEKT.

Jag brydde mig inte om kostnaden denna gång. Stötfångaren skulle bli juvelen i fronten på den taksänkta custombilen.
Jag åkte till Västerås Summer Meet. Stod mellan läktarna och babblade som vanligt när träffgeneralen Klas Brink kom och tog micen. Han lurade mig att släppa fokus i femton sekunder tillräckligt för att Mari och Ulf Kusendal samt Roger Andreassen skulle rusa fram med två bockar och kofångaren bakom min rygg.

CHOCKEN 

 

Klas ville veta muteknappen på mikrofonen, sade han, och jag tänker medan jag visar den att ”nu sjunker tempot för publiken”.

JUST DÄR glimmade någonting till i ögonvrån. Jag såg inga personer. Jag såg bara det blixtrande kromet utan att förstå.

I det jag vände mig förnam jag radien av en nykromad kofångares yttersta kant. Klas drog mig runt därifrån. Jag såg men registrerade inte. Varför?

Allt trippelkollas i huvudet när man är speaker.
När man är speaker rusar alla system på fullt. I samma sekunder har man koll på femtio saker, klockan, hur publiken mår, alla nya namn, lappen i fickan, ljudets kvalitet. Man ligger ett par meningar fram med inslag att väva in. Man ser flickan på andra bänk med ballongen, hur solen går ur moln och att en funktionär glömt stänga gylfen. Man noterar vännerna ute till höger, dubbelkollar i huvudet att första årsmodellen av Firebird var 1967, man höjer och sänker tempo och röstläge, kollar och dubbelkollar intrycken och Klas vill något. Ett pågående processande sekund för sekund.Klas börjar prata. Jag vänder mig om.
-Det kom en stöt som av el rakt igenom min kropp. Här ser jag hela kofångaren fortfarande utan att förstå. Kroppens intuitiva, elektriska system fattar. Intellektet fokuserar på Klas och hans ljud. 
En halv sekund till går. Fortfarande ingen reaktion från hjärnans kalkylerade del. Här dubbelkollar datorn att det är min kofångare jag just sett. Publiken, solen, lappen i fickan, tjejen med ballongen Klas muteknapp på mikrofonen min kofångare kan det inte vara, kan det vara, kan inte.
Synapserna studsar i hjärnan. Verifiera det du ser hjärna, värdera, återkom, konfirmera . . . Den tiondels sekunden glömmer jag aldrig.  Jag såg den aldrig komma, fångaren. Plötsligt låg den bara där i luften. Det kan inte stämma.  En halv sekund till. HÄR kopplar det.  Det otroliga händer NU Krantz!  Min kofångare = sant. !
Klas pratar. Hans påannonsering gäller min stötfångare. Den nykromade fångaren ligger på två bockar och den elektriska känslan i kroppen vill aldrig sluta. Jag ser ju att den saknar hålet för nummerplåten. Roger har tagit ännu ett steg och klappar om mig. Krommäster Magnar (Rogers pappa t.v.) är där i egen hög person. Det är min stötfångare ju, min dröm och ännu mera galet vansinnigt är att den är i ett stycke !!!!

Det är som en smäll i mellangärdet. Jag är ingen stor bilbyggare som får krom hemlevererat udda veckor. Jag är en medioker skruvare. Jag har ALDRIG kromat något. Nu ligger en unikt customiserad  fångare till en 1959 Cadillac här och den är MIN. 
Tillbaka i Västerås mellan läktarna efter några sekunder av förvirring.  Krantz showar medan Klas gör publiken delaktig i vad som pågår.
Den verkar ha helsvetsats heltennats och helkromats till ett enda gigantiskt smycke på 25 kilo. Läktarna svajar. Benen mjuknar… vad händer … och det är inte över.
Jag är nere på knä. DÅ KOMMER KNOCKOUTEN.  Klas Brink säger i högtalarna
-Du får den!

Kolla här. Har rundat fångaren och är nästan galen av oförstående. VERIFIERA kokar det i  hjärnan.
– Vad säger ni ???
Klas Brink får ta om det. – Roger och Magnar Andreassen på A-MEK tycker att detta var ett sånt kul projekt så de tar inget betalt för nöjet att bygga din stötfångare.
-Du har just fått 35.000 kr, säger Klas.
85-årige legenden Magnar är på plats med sin son. Norrbottningarna som intagit Uppsala med sin renoveringsverksamhet står och småflinar på det där superlugna viset.Krantzen gråter glädjetårar på insidan men mörkar det och på utsidan  skriker och fäktar han med armarna i fnatt och rusar fram till duon som åstadkommit detta. Han kramar dom båda två.
-Jag kramade Kusendal också.

Han är med på tåget och har sprungit med kofångaren runt läktaren för att jag inte skall se. För säkerhets skull kramar jag Mari Kusendal också och kanske Klas, jag vet inte, chocken är total.

Jag har blivit A-MEK:ad.

På väg hem ligger stötfångaren bak i sängen i bussen.  Den har fått en kudde mellan väggen och hörnet. Jag går dit och tittar om och om igen. Den är så orört ny att man inte vill ta i den för då får den fingeravtryck.

Jag har aldrig kromat något i hela mitt liv. Jag är inte på den nivån läsare. Jag är en finnig Puch-Dakota-unge med konstigt jobb som fyllt 60 och nu händer detta i mitt liv.
– Jag har inte blivit Overhauled. Jag har blivit A-MEK:ad. 

Livet är konstigt. Först var jag efter i planeringen  – nu är jag ett år före med målad bil i höst och världens vackraste kofångare till en Cadillac 59:a.