GROV GTX

I USA går man och släpar bena och ser  Mopars på specialutställningar som exempelvis Mopar Concours the World utan att se något oväntat. Så kommer man till Sverige och flyger ur skorna! 

En 426 Hemi med Dart aluminiumtoppar försöker se ut som om den får plats under huven.  Som en Gorilla i en flygplansstol.
-He he, ingen fara, jag får plats he.
Vilka fantastiska bilar vi har i Sverige. Jag säger ”vi” för den här vill man alliera sig med och sola sig i glansen av.  Jag hittar inte ägaren och börjar fråga alla jag ser, får napp och ett telefonsamtal senare SITTER JAG I BILEN! Jag älskar det här jobbet.

När jag blivit glömd pensionär med kameran på hyllan kommer jag fortsätta anfalla folk och be dom skjutsa mig och man kommer undra vad det är för virrig käppgubbe som stryker omkring och metooar raggare.  
B-B-B- Ni ser själv. Hela Lasse Hindemo kan bara tänka på en sak. B-B-B-BÖÖÖRNA men lyckas hålla sig och bilen.  I en sån här kokar blodet innan kylarvattnet nått 97 grader. Man sitter i Hemihimlen och vrålhåller sig.  Pedalen på golvet uppfyller din mest potenta dröm.

Lyxplyma. 1969 Plymouth GTX är en lyxplyma.  Bilen är byggd på basmodellen Belvedere och kom 1967.  Den positionerade sig i utbudet som en mid size muskelbil med lyxutrustning.  Standardmotorn var en 440 (underbara tid) som skickade den tunga bilen till 100 på 6,5 sekunder. Skall jämföras med Amazon 121 som behövde 12 sekunder liksom Rekord, Taunus, SAAB V4 och alla de andra vid samma tid. En rykande snabb bil tog sig till 100 på tio sekunder. GTX:en gjorde det på 6,5. Overklig siffra i folkvagnshemmet 1969.

Det fanns andra modeller byggda på basmodellen Belvedere också. Road Runner exempelvis som var en ungdomsbil strippad på det mesta lull-lullet till ett förmånligt pris. Basmotorn var 383.  Man börjar fatta vilken bil GTX var. Rikemannens 440 fullblodsracer och då har vi inte kommit till supervalet Hemi ännu.   
Denna fantastiska racemotor gick att få på gatan. Med 426 Hemi åkte man 0-100 på håll i er nu 4,8 sekunder.  Men den slöa tiden kan vi glömma för nu har svenskarna trimmat.
– Bilen i stort såg ut så här ifrån staterna, säger Lasse Hindemo men då räknar han inte in motorn.
– Rödin i Borlänge har byggt motorn, fortsätter han.
Det kan hända att han sade förnamnet men jag har inte blicken på papperet. Jag är uppslukad av 16 tändkablar. SEXTON.  Det borde vara förbjudet att bygga sånt här. Huvudet vill explodera. 16 tändstift får gnistor från TVÅ fördelare. Dubbla fyrportare vräker in soppa och hela livet är ljust och vackert.

Fem liter. Vilket skämt.

Lasse Hindemos GTX har 431 hästar i papperna. Snyggt. Den jättesiffran vittnar om seriös registreringsbesiktning och ger fri lejd i kontrollerna.  – Men var det halvt spjäll Lasse ;o) ?
Under bagaget sitter en 8 3/4 tums bakaxel med 4,10:1 i utväxling.  Här sjunger det bra i 100km/h.
Lasse har monterat en Gear Wendor overdrive som tappar ner varvräknarnålen rejält med ett tryck på knappen på konsolen.  
Amerikansk sportbil 1969 och jag älskar alltihop från plast till träplast, krom, kromplast, plastläder och plastplast. Det här är artonsårsdag, skolavslutning, nervevade rutor,  raksträckor och Travelling Band med Creedence. Året är 1969. Karossen fanns i tre år från 1968 till 1970.  1971 kom nya karossen, 1972 blev varje Road Runner som beställdes med 440 benämnd Road Runner GTX i ett hopslag och 1974 var det slut. Jorden är 4,54 miljarder år.  Den här fanns i tre år. Lasse Hindemo har en.