Bland rövare och övermän i Holm.

202 meter över havet, i Holms socken, ligger Holmsjön. På 38 meters djup, dit solen aldrig når, döljer sig  fler hemligheter än du kan ana. Liksom hos folket som besitter dess stränder. 

Anders Sohlins otroliga barnfind har vi skrivit om tidigare här. Nu skall motorn bytas och det skall ske hos kompisen Gunnar Jönsson i Holm.Vi lämnar Bottenvikens fritt flygande nordöstvindar och svänger höger under E4:an in i rännan som utgör den, för tre tusen år sedan sedan torrlagda dalgången löpande parallell med Indalsälven. Kustlandskapets branta vikar ändrar karaktär och övergår i böljande dyningar av åkrar och skog på norr- och sydsluttningarna. Vi är på väg till Gunnar. Chevrolet 38:an på Volvons flatbed gungar i kurvorna där väg 320 ringlar allt längre in bland mossa och dolda snötterbärsmyrar.  Holmsjön glittrar under oss på vänster sida och Anders rattrörelser blir kortare och tätare allt eftersom vägarna han grenar av ifrån blir mindre och smalare.

Till slut följer lastbilen två spår i gruset. Anders hänger framåtlutad över ratten på tvåans växel och kisar efter öppningen i lövverket.
– Friggeboden här, säger han och fäller framhjulen ur hjulhusen in på en gård så gömd att det faller sig  naturligt att den skulle sakna postnummer.
-Friggeboden?
– Ja, den heter så i papperen, säger AndersNordösten är en timma bakom oss. Luften står stilla här och humlorna flyger rakt  mellan blommorna. Det är fuktigt, nästa hett. Anders fäller ner hängslena och möter Gunnar med det ömsesidiga muttrande som bara två enduroåkare från sjuttiotalet kan utstöta.
– Har du varit på ICA?
– Ja, de hade extrapris på kamdrivningar.
  
Ett gruffande som vibrerar av nattliga leråkrar, korv och öl längs norska ledningsgator med motorklyvning i mörka racebussar under färd i det flackande rödspritköket blåa lågor för värmens skull.

Fyllda 61  känner jag mig som en tolvåring i sällskap med dessa två, varför?
-För att deras preskriberade tjuvjägarhistorier från fjärran skogar innehåller element som festande skyttar nattetid, valser som dragits för halvsovande jaktlag, gömda älgar och rödbrusiga uppgörelser i flammande sken från björkeldar inne och ute.

Chevan ja. Rostfri, orörd, komplett men motorn stum. Flygmekaniker och fullständigt otrolig trollman gällande allt mekaniskt, mäster Gunnar Jönsson, vida omtalad barfota i foppa tar en första titt. Det går sakta. Slut knän, sluta ryggar, slut leder. Dessa som kunde åka om vem som helst på bakhjulet, nu nerväxlade på lågen.

Men i skallen blixtrar det på överljudshastighet som förr. Deras humor och rutin och kunnande kör om på insidan och man vet aldrig vad som är ut eller in , dikt eller sanning, skämt eller allvar.  Rolls Roycemotor på 27 liter. Gunnar har byggt om den till fuel injection bara för kul.
  
Det är rörigt i garaget. Motorer överallt. V8:or och W18 och dieslar och strokade Hemis och  . .  utgående på Rolls Roycesnurran ser konstig ut.
-Jag har byggt om insuget och det där är för att passa på en TH 400 GM-låda och den färdigprogrammerade styrboxen till insprutningen ligger papplådan i trälådan bakom.
– Nu vet man inte vad som är sant igen. Jag tittar klentroget på herr Jönsson.

– Vadå, här är kabelhärvan till motorstyrningen. Bara att klicka i och köra, säger Jönsson.
Jobbigt med genier. För dom är allt kristallklart i ett mörker där jag kämpar för att hitta ljusknappen.
Jag ser konstiga jättecylindrar i en hylla.
-Vad är detta Gunnar?
– Det är till en Isotta Fraschini  W18 på 57.000 kubik.
– V18 ?? Finns det, säger jag?

-Ja, jag köpte alla cylindrar jag kom över på ett surpluslager. Bra-å-ha. Skitfräna båt- hotrods som flottan hade på 40-talet.
Men stopp vänta Gunnar . . .  men han bara öser på . . .

-TP26-båtarna med dubbla, dubbel-ve-18 vägde 45 ton och gjorde 50 knop. Riktigt fränt ljud. Jag har hört det själv.
-Men alltså du har köpt cylindrar till marinens gamla V18 båtmotorer. Varför?

– INTE V18, säger han irriterat.  Dubbel-ve-18.  Det är tre rader med sex cylindrar i varje. Alltså W18, ur svårt kan det va?

– Men hur kan man ha tre rader med. . .
– Men det är väl inget konstigt.  Du får tänka annorlunda med vevaxeln bara. Gå hem och Googla på TP 26 , torpedbåt 26 Isotta Franschini säger han med en självklarhet som om det vore en Zundapp KS50.

– Gunnar är vänligheten själv men med hans kunnande och intellekt får han ha mycket fördrag med alla som kommer till gården. Det är flygplan och båtar och grävmaskiner och Hemi-hotrods om vart annat när han pratar och han kalls inte bara för flyplansmekanikern. Han har har mekanikercertifikat på Boeing 737, Fokker F-28 samt alla småflygplan under 2000 kilo.

Åkerman
På en åker stod en totalt genomrostigt skal till en Åkerman lingrävare.  Ett monument, ett knippe skrot.
– Mums, tänkte Gunnar och frågade bonden om han fick ta reda på grävar’n
– Ja, men jag kan inte bogsera fram den åt dig förrän senare, sade bonden.
– Behövs inte jag kör den, sade Gunnar.
– Han tog med sig papper och penna, satt i lingrävaren och ritade några streck.
– Gick hem, svarvade remskivor, satte allt i en ställning tillsammans med en gammal motor han hade stående.
Tog hela ställningen med batteri, bränsle motor, remskivor och kilrep till grävaren. Svetsade fast där han tyckte det passade, startade motorn och drog i spaken till drivningen.
– Gnek, sade Åkerman och larvade ut på vägen efter att ha stått 40 år nersjunken på åkern.

Allt har han byggd helt själv.  Friggeboden, garaget, uthusen, plogbilen, projekt till sig själv och andra.
Det var Gunnar som byggde och monterade den kompressormatade 8,7-litersmotorn, växellådan och bakaxeln  i  Börje Karlssons 1960 Cadillac cab. 

Jamen själv helt ensam kan du väl inte . . . jag tittar på ”friggen” som är nio meter till nock med takstolar fyra meter upp i luften.

-Johohh, säger han.
Man tar takstolen litet snett på truckgafflarna så den lutar. Så lyfter man tills den lägsta sidan kommer dit man vill ha den. Då går man ur, klättrar upp och spikar i en spik. Sedan klättrar man ner, flyttar stegen i lugn och ro och går upp på andra sidan. Då har hydrauliken på den gamla trucken sjunkit precis lagom så bubblan i vattenpasset är mellan strecken. Bara att slå i spiken.
-Perfekt varje gång.

– Åh, aldrig blir det kaffe. 
– men det blev det och sedan . . . 
. . . motorbyte.
 
Där är gamla blocket jaha och grenröret men var är ny-sexan Gunnar?
-Du har ju tio motorer här. (Gunnar är i ett angränsande rum)

ÖÖhh, Gunnar! Den här såg pigg ut. Borde få Chevan att sprätta till. 
– Va, ja en 331 Hemi borrad till 350 med alutoppar och lunga. Vill du ha den istället då?
-Har du sett min 1924 T-Ford som stått på Ford i Örnsköldsvik förresten – du vet Carstedts.

Va! T-Ford näe. Jag hittade just Chevamotorn.  Kom hit nu så vi får ihop det idag.
-Ja,ja,ja.

De fick inte ihop det på da’n. Det var nåt skrammel i vattenpumpen men kort efteråt . .

. . . puttrade den här förbi på vägen hemma.
– Nästa år ska jag köra Krantz Challenge me’n och han skall vara precis så här.  Orörd. Vi har hållit oss från att måla och greja i motorrummet.

– Det ska se likadant ut överallt på bilen.
Motorn snurrar tyst och fint och den gamla Chevan rör sig vackert på grusvägen.

Sätet är svårslaget. Här hade råttor huserat. Nu svept i det finaste det svenska folkhemmets torp hade.  

 – Vi ses, säger Anders och blinkar.  En gubbe som inte åldrats en dag sedan packmoppen. 

Bästa åkbilsfixen i stan säger Krantz