Sillens pappas 1960 Mercedes har gått 4900 mil.

Dum bil. Mercedes ökenlösningar på det mesta får märket att framstå som ett hemmabygge bredvid en amerikanare, säger Jan Sillen Silén från Gnarp. 

Krantzen har gjort tusen reportage vid det här laget och mött tiotusentals bilägare av gamla bilar. Den egna bilen är unik i ägarens ögon. Otaliga stopp har fått göras på trottoarer där bilägare visat mobilbilder på sin ”unika Impala”.


Ägaren har plöjt Internet efter utrustningslistor, build sheets, trim tags och Vin-numbers.
Impala är en dussinbil. En flockvara som prånglades ut i hundratusental varje år, tänker jag.
-Jo men min Impala är ”unik” säger bilägaren då upphetsat . Du vet den är en av åtta som är ranchyellow med orange springeditioninredning, har radio delete, hubcaps delete, tiltratt, sexa med trepet och bestyckades med en ”original” eftermonterad AC hos återförsäljaren i North Dakota.
-I North Dakota såldes inga bilar med AC på den tiden, utom den här, vettu, säger ägaren triumferande med ögon som biljardbollar.
– Suck, så du har en snikcheva med ful färgkombination som ingen ville ha och nu är den ”ditt unika samlarex”,  vill jag säga men det säger jag inte utan tittar intresserat.

Befriande

Därför är det befriande att prata med Sillen.
-Pappas Merca är den värsta skitbil man kan tänka sig, säger han och försätter:  Hur har Mercedes, en förväxt Trabant, kunnat fortleva som märke?
– Skriv om något bättre Krantz, säger Sillen som nu övertagit och helrenoverat den.
Jag vill skriva ändå. Bilen har inte gått något på snart 60 år och storyn har avslappnade poänger.

Ny 1960
1960 fick en man som hette  Einar Romberg från Gnarp nycklarna till en flång ny Mercedes 190 B. En statusbil som kallade Märkvärdes av de som skuttade runt i begagnade Taunusar. Einar rökte två cigaretter per mil och efter niotusen cigg krockade han. Ingen stor smäll. Den blev knölad fram.

Einar körde in Mercan på Selins Bilverkstad i Gnarp 1964. Det gick några veckor och inget blev gjort på bilen. Delar beställdes och de kom. Nytt krom, kylarslangar och litet annat men ägaren Einar och verkstadsägaren hade olika uppfattningar om hur bilen skulle lagas.

Sillen berättar med egna ord:
En av anledningarna till att Einar och Selins farfar blev osams var om hur växlingen skulle lagas. Två gubbar tjurade och så blev bilen stående. Anledningen till att den var svårväxlad och att växlarna hoppade ur var (har vi sett nu) att det fattades en bussning på axeln från växelspaken där den kommer ut i röran av stag i motorutrymmet.

Einar hade flera äldre bullmercor som han skrotat men dom var 220 S och på den modellen är det en annan hastighetsmätare som snurrar åt andra hållet men växellådorna ser exakt lika ut. Det visste nog inte gubbarna då.

Det satt en 220 låda i bilen när jag tog över den och växlarna hoppade ur pga att det fattades en bussning. Gubbarna bytte nog bara växellådor och hoppades att det skulle bli bra. Jag köpte en annan låda och efter som dom ser lika ut fick jag en till 220 låda.

Tredje lådan var till rätt modell men började nyss rassla i växlingarna.  Nu har jag fått höra av flera personer att den nya växellådsoljan idag är så aggressiv så att synkringarna fräts sönder. Bättre att köra med motorolja. Tillbaks till Einar.

Einar var mästare på att skrota bilar. 1938 köpte han en ny Buick som han skrotade 1948 när han köpte en till ny Buick. 48:an skrotade han väl nån gång i mitten på 50-talet när han gick över till Mercedes. Pappa och jag fick gå in på Einars loge kort innan Einar dog. Där låg det massvis med Buick- och Mercedesdelar.  Allt såldes för en struntsumma på aktionen efter Einar.

Einar hade mycket skog. Livets Ord var där och försökte få honom att skänka tillgångarna till dem men Einar, som inte hade några arvingar, testamenterade allt till Gnarps ungdomsfond. Det blev några miljoner till ungdomsfonden. Ishallen i Gnarp rasade ihop vintern 2018 av all snö. Nu är den uppbyggd igen med ett bidrag på en miljon från ungdomsfonden.
-Heder åt Einar. Tillbaka till Mercedesen

Efter ett tag pratade man vid fikabordet hos Selins om Mercan. Man kanske skulle köra ut den ändå eftersom den tog upp plats och det fanns andra som behövde gå före. Samtalet gled in på hur länge den stått inne.
– Man kom fram till 15 år.
Bilen hade avförts ur registret. Einar rökte i andra bilar.

Sillen fortsätter berätta i eftermiddagsvärmen: 
1979-80 nånting tog Einar hem Mercan när den aldrig blev klar. Han hade den hemma på logen tills min pappa lade ett seriöst bud på bilen. Den gick inte att köra då. Ulf Finnström i Bergsjö, pappa och jag var jobbarkompisar på den tiden.

Det blev sagt att Finnström skulle hjälpa pappa med renoveringen. Finnström har ingen bilverkstad men den duktige skruvaren hade ett välutrustat garage. Pappa hade många uppdrag och mycket annat att stå i så bilen kom i andra hand tills han gick bort.  Jag hämtade den i det där garaget. Samtalet gled in på hur länge den stått där inne.
– Vi kom fram till 10 år.Jan Silén baxade nu in bilen på mammas loge där den fick mogna ytterligare tio år.
– Bilen var helt rostfri när jag började rota i den för ett år sedan, säger mannen som även skriver kåserier i Worldkustom. Mercan hade ju alltid stått i varmgarage från 64
-Det var fullt med grejer i bagaget men inte till Mercan.Det visade sig sedan att de visst var till Mercan. Mercedes har ett fackverk av plåtar som skruvas i motorrummet runt motorn.
-Dum bil, mumlar Sillen. 
Höstsolen går låg och intensiv. Mercan brinner nylackerad i gult med tak i brunmetallic.  Ägaren fick pisk av originalfolket när de fick se färgerna.

.

.

Customränderna går inte ur hos raggaren och jänkiebyggaren. Mercan har fått en klassisk femtiotalsuppsyn mot originalets grå kulör. 
Gården är full med roliga saker som Caltex bensinstation, verkstad och femtiotalscafé.  
Här hålls en årlig gårdsträff på hösten med dukade långbord i trädgården. Mycket populärt. Mercan var det senaste tillskottet att titta på 2018. 
-Man kan tro att en rostfri bil som gått 4.000 mil är lätt att sätta ihop men Mercan är så bakvänt byggd att man häpnar, säger Jan Silén.
-Gasreglaget är ett fabriksbyggt hemmabygge, summerar han.
-Det går från förarplatsen genom torpedväggen över på andra sidan motorn och FRAM framför förgasaren och sedan tillbaka ??!

-Och värmeslangarna. Ett virrvarr av korta slangar och rörstumpar som på en snabbt ihopsmälld EPA-traktor.

Selins Bilverkstad hade alla originaldelarna på hyllan till Mercan sedan 1964. Jadå, där är tideräkningen liksom lugnare.
– Delarna var betalda,  sade de och bara att hämta ut 50 år senare.

Bilen har separata värmesidor med separata kranar och friskluftsfilter.

Innertaket var sönderrökt. Sillen köpte den kulör han ville ha i sprayburkar, tömde dessa, hällde i sin färgspruta och duschade taket till acceptabelt skick. 
Einars fimpar och öppningsbandet från cigarettpaketet från 1964 fick vara kvar som en del av bilens historia. Inredningen syddes upp av Mia Sjölund i Bergsjö och går i samma ton som bilen i övrigt.  Ratten fick också bli i bilens färg. Mycket trevligt.


Växelföraren är en annan galen lösning enligt Sillen. Överkrånglig och DUM, säger han. Bara för att retas har han dragit jordflätan in i hela boet. Merca hade ändå förstört layouten runt rattstången med hundra leder och stag. Lådan rasade och en ny monterades. Mercedes två lika lådor så när som på hur hastighetsmätaren drivs. Sillen fick fel såklart och hastighetsmätaren gick baklänges. Han är inne på tredje lådan och nu har ett missljud dykt upp i den.
– Merca, upprepar han. 


Bensinaren startas här, gick igång direkt och efter litet övertalning av växelspaken rullade bilen iväg STARK. Det märks att den är gjord för sextiotalets vägar. Låg utväxling.
Den tuggar iväg piggt och trean känns som man kan ha i överallt. Finns en fyra också. Bilen går tyst, stadigt och smidigt. Den här kan man åka långt i.

Orört bagageutrymme med originalreserv och kryssmärkt lucka från monteringsfabriken.  Mattor klipptes till och Mia kantsydde.

Stötfångarna är nytillverkade i rostfritt. Usel passning på dom. Handtag och lister är original och kromades om via ett utbytessystem där delarna kromas i Vietnam vilket funkade bra.
-Kofångarnas halvor skiljde däremot 5 mm i höjd. SÄMST, säger Silén igen.

En fin gammelmerca har han fått till hur som helst.  Nu har han inte bara ekipage  för cruising. Nu har han för veteranbilsrally också i Einars och pappas Mercedes.

 

 


Läsa mer sånt här! Du har kommit till motortidningen på nätet  Worldkustom.com Kolla in resten av månadens artiklar.  Här hittar du arkivet med alla tidigare nummer Ha kul!

sticker

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *