Elstolpe 62 i Hälsingland. John Deere Road. Skogen svart mitt på dan. Regndroppe i nacken. Väg som en lakritsrem. Jorddoft och felkörning. Big Gustafsson i Stamnäs Hudiksvall leker man inte med. 
Han har hört oss passera under ridgen som leder upp till det lövklädda berget han bor på. Vi vet inte det än men han står ute på gården, en och nittio i svarta träskor och skägg från vecka 28.
Vi vänder i kurvan och svänger brant uppåt på avtagsvägen, kommer över krönet och ser hans uppsträckta ram till hälsning.
Gubben ser ut som en björn med telefon.
90 anställda har han i firman Sjölins Smide. Fast kroppen är slut. Han linkar illa. Det är något med foten idag, eller benen. Han har lämnat gruvan för att visa bilen.
Telefonen ringer ofta. Det är trappräcken i Hälsingland, kyrktak i Uppland och taket på Nationalmuseum i Stockholm. Han backar ut rodden.
Garage och verkstad är låga träutrymmen med bucklig betong och mörka väggar. Han gjorde sig bilutrymmena på gården i unga år när ekonomin var noll.
-Man hade ju aldrig pengar, minns han.
Ville man ha ett garage fick man boxa till det själv. Att skaffa något nytt i bilväg innebar ofelbart att man tvingades sälja det man redan hade. 
– 1938 Chevroleten köptes från Skellefteå så här för 22 år sedan, säger han.
Vi rullar litet i den. Den är lättflyttad. Smidig. Ligger väl i handen på ägaren efter två decennier. Urban berättar om bilen och vad han gjort.
-Men vadå ”köptes så här”. Du har ju ändrat på allting, säger jag irriterat efter ett tag.
Han stannar upp.
-Jomen det har nog blivit en del när du säger det.
Grillen har smeden gjort själv i rostfritt stål.
-Fick ingen ordning på den. Slutade med att jag kapade upp den längs hela mittremsan och si . . då spratt den till och blev rätt.
Stötfångaren är också i rosttfritt. Ursprunget är ett stort rör överblivet från något industrijobb för 20 år sedan. 
Huvlåset är originalliknande men gjort i rostfritt av en expanderbult och ett plattjärn.
-På den tiden kunde man stå i tre dagar och fila på en sån grej, säger Urban leende.
-Jag föll ju ner och bröt båda benen, fortsätter han lugnt i nästa andetag.
– På den tiden ville jag ha blanka, femekrade aluminiumfälgar men det fanns inte. Bara lackerade. Jag köpte fyra nya och blästrade av färgen. Råaluminiumen polerade jag till högglans. En fälg tog en dag. Gick ju bra med båda benen i gips.
När jag skulle göra fjärde fälgen tog slip/polermedlet slut. Jag fick tag i en annan sort och nu blev fälgen mycket blankare!
-Just det, jag fick polera om de andra tre.
Undrar vad ortopeden tänkte. De gipsade benen måste ha sett ut som två stuprännor i zink, tänker jag.
Någon månad efteråt kom fälgarna ut på marknaden såsom Urban skapat sig endast tre hundra kronor dyrare än de lackerade.
-Så var det på den tiden, skrattar Gustafsson.
Lacken har hållit sig bra, säger jag.
-N-nä, jag har lackat om den, säger Urban.
-Jaha, hos vem då?
-N-nä, det gjorde jag själv.
Man börjar fatta. Han har gjort om hela bilen och han har gjort allt själv.
– ”Köpte den så här.” Pyttsan. Det här skägget använder små bokstäver. 350 Chevamotorn har han förresten strokat till 383 c.i. 
Storskruvar’n backar inte för nåt och kolla . . . han gör det förbjudna, lämnar chucknyckeln i chucken. Jag börjar gilla den här grabben på riktigt.
Med reportagebilens huv som fikabord porlar kokkaffet ner i koppar och strupar. Hembakat därtill. Det är bra nu.
Äpplena mognar i tiden mellan sparken och skottkärran. # Älskade Norrland#
Chevan är med på en poster. Tagen hemma hos Jan Silén som skriver i Worldkustom för länge sedan. Den nu bortgångne Göran Persa Wahlberg tog bilden. ZZ -Rock spelar som de ser ut. Nära originalet. Boka dom vetja. 
Sätena är från Volvo 480. Urban Gustafsson kör mycket och dammsuger litet. 
Han har en snygg, väl fungerande, praktisk åkrod. En kul bil helt enkelt.
Ratten är också av egen tillverkning. I rostfritt förstås. Kommer du in i den Urban?
-Vad menar du lillgrabben. Urban började jobba när han var 15. 45 år senare har det mesta krutet gått åt.
-Jag går i pension nu. Har en bil på högkant i förrådet och nån ram som kanske passar.
Worldkustom önskar björnen på berget det bästa. Ta det lugnt nu plåtmäster. Njut av din egen tid.
