Jag har strulat till det många gånger under åren. Har det inte varit av min egen klantighet så har det varit ren otur. När jag låg i lumpen pratades det om civil rättegång och fängelse men som vanligt var jag oskyldig. Här är några av alla blunders som avslutas med den värsta tabben. Av: Jan Silèn
Fantastiska berättelser igen av Jan Sillen Silén. Personligen känner jag igen andan i denna krönika. Hur det var. Hur man höll på. Tack Sillen för ännu flashback.
/red Lars-Åke Krantz
En rastlös unge
Det började redan när man var liten och jag måste följa med mormor och hälsa på hennes väninnor. Morsan jobbade på sjukhuset i Hudiksvall så jag fick vara hos mormor och morfar. 
Det var ju betydligt roligare att åka traktor med morfar än att hälsa på hos tanter men ibland hade jag inget val. Det var bara att följa med. Supertråkigt var det för en 5-6 åring att sitta och lyssna på deras prat eller lyssna på en gammal tickande väggklocka, tick tack tick tack tick tack. 
Inte fanns det något att leka med så jag gick runt och fingrade på det som stod på hyllorna och ofta lyckades jag tappa något i golvet så det gick sönder. Eller när det skulle drickas kaffe i fina rummet med vit duk på bordet råkade jag ofta spilla ut saftglaset eller deras kaffekoppar.
Mormor brukade dra iväg en ramsa och gräla på mig, det kunde låta så här ” å fyssi hunnan va harms ja blir på lä, Jan ”.
För er som inte har den Gnarpssvenska ordboken betyder det ungefär ” å fy fan vad besviken/arg jag blir på dig ”.
Tappade halva framgaffeln
När man blev lite äldre lyckades jag råka ut för sådant som inte drabbade någon annan. Jag hade en hemmabyggd minimoped innan jag fyllde 15.
– Vet inte vad det var för ram men bakhjulet var Puch Alabama sedan Puch Florida tank, okänd framgaffel med skottkärrshjul och en trimmad Zundappmotor.
Den gick rätt bra och att köra på bakhjulet. Det var roligt ända tills gaffelbenen åkte ur framgaffeln och det blev tvärstopp i gruset!
-Vad är oddsen för att det ska hända? Jag lyckades också köra över min egen fot så det blev ett besök på akuten.
125:a pinsamt
Nära graven
Sedan blev det 125:a och jag skulle köra in i smörjhallen på Gulf och ska sätta ner foten men byxbenet hade fastnat i kicken så jag tippar sakta mot smörjgraven men lyckas få ned tårna på plattjärnet vid kanten av smörjgraven så jag kunde vicka över åt andra sidan.
Hade inte plattjärnet varit där så hade jag och motorcykeln hamnat nere i smörjgraven. Lärde jag mig något av detta?
-Nej ! Ett tag senare skulle jag stanna i korsningen vid E4:a och byxbenet hade fastnat igen, jag tippar sakta omkull till höger och fastnar med foten mellan fotpinnen och bromspedalen så jag kommer inte loss.
Det är bara att ligga kvar mitt i vägen och vänta på en bil och hoppas att dom stannar och hjälper mig.
– Pinsamt!
125:an var splitterny och hade nog bara gått ca 100 mil när det blev väldigt halt åt bakhjulet i en kurva. Det blev en rejäl omkullkörning och jag skrapade upp hela låret på asfalten. Det var fulla bakhjulet med olja. Packboxen vid framdrevet hade börjat läka (efter ca 100 mil?)och oljan hamnade på bakhjulet.
EPA-traktor
Sedan vi frusit en vinter på MC gick vi över till EPA-traktor. Det är sent en vinterkväll och jag är på väg hem från en kompis. Tvärs över vägen ligger en sådan där trafikräknarkabel. Kommer på den smarta iden att jag ska göra en rivare på kabeln när jag kör över den.
– Det gick åt helvete.
Med 12 tum breda sommarsulor bak så hamnar jag naturligtvis i diket. Jag lyckades också tappa ett framhjul. Jag hade magfälgar men inga brickor på hjulmuttrarna och med ovala bulthål så kröp muttrarna igenom hålen och framhjulet lossnade.
Började jobba
Jag började jobba direkt efter 9:an och när det bjöds på kaffe och tårta i matsalen sista dagen före semestern, så lyckades jag putta omkull kaffemuggen 
för honom som satt mitt emot mig så han fick hett kaffe på det allra heligaste. Pinsamt igen som nykomling på jobbet och alla tittade på mig när han skrek.
Ett dåligt beslut
Efter ett år på jobbet visste jag vad jag ville jobba med och började på gymnasiet.
När jag gick i gymnasiet var jag ett år äldre än mina klasskompisar och hade redan fått körkort. Vi gick ”plåt & svets” -linjen men några grabbar från Bergsjö som gick samhällsvetenskaplig linje visste att jag hade körkort och kom och tjatade om skjuts ner på Systemet.
Till slut så gav jag med mig och skjutsade dem. Jag hade morsans Volvo 244:a och smög fram jättestötfångaren i en gatukorsning. Då kommer en tjej i en Amazon från vänster och skrapar i sin högra sida i jätteläppen på Volvon.
De samhällsvetenskapliga genierna ropar från baksätet ”ta det inte på försäkringen, vi betalar” det var ju vi som ville ha skjuts och synd om morsan din förlorar bonus.
Ja, ok för mig om dom betalar (det visade sig vara ett dumt beslut) så jag bytte telefonnummer med tjejen. Efter en vecka hör hon av sig och ska ha en ny framskärm och dörr och pengar till lackering. Pratade med samhällsgenierna om betalningen men nu är dom inte så betalningssugna.
Varför ska vi betala för att du inte kan köra bil?
– Hade jag tagit det på försäkringen hade nog försäkringsbolagen kommit fram till att det var hennes fel. Jag kom ju från höger (Högerregeln) men när genierna i baksätet ropade att ”vi betalar” så tog jag på mig skulden.
Det löste sig med att jag fixade en rostig skärm och dörr som jag lagade med Plastic Padding och grundmålade och så fick hon några hundringar till färg.
Pilsnerhäck
Sedan hade jag en fyrdörrars Amazon -64 till vinterbil. En riktig så kallad Pilsnerhäck. Det var en höstkväll med snöblandat regn och jag och en kompis skulle in till Sundsvall. Vi kör runt lite på byn innan vi ska fara till stan.
På den tiden fanns det en genväg mellan två vägar inne i Gnarp och den hade man använt både med cykel, moped och motorcykel så jag fick en genial ide om att prova genvägen med bil.
-Det gick inge bra.
– Vi, eller snarare jag körde fast i snöslasket och leran. Det blev ingen resa till Sundsvall. Det tog hela kvällen innan vi fick upp bilen på vägen igen.
ES Motor i Ljusdal har bra bilar till justa priser I LAGER!!! Ett givet utflyktsmål.
Tankmätaren fungerade inte och en kall vinterdag med minus 25 grader, när var vi på väg hem från jobbet, blev det slut på bensin. Jag körde efter trippmätaren. Den drog en liter milen så det var lätt att räkna men med vinterdäck och mycket körning med choke så drog den lite mer så det stämde inte.
Gubben som åkte med mig fick sitta kvar i kylan i ca 1 timme innan jag fick tag på bensin. När vi kom hem till honom klev han ur och slog igen dörren allt vad han orkade.
-Hade gummilisterna i dörrarna varit täta så hade de tre andra dörrarna flugit upp av smällen.
Nästa morgon när jag hämtade honom hade han ett tjockt täcke med sig, och han pratade om köldskador? 
Även andra har råkat ut för min klantighet.
Har jag inte lyckats ställa till det för mig själv så har jag strulat till det för anda. Vi var hemma hos Kalle (han som sedan hade Charger -71:an). Han höll på att skruva under huven på sin 142:a. Jag satt uttråkad inne i bilen och tänkte jävlas lite. 
Jag ställde om allt som det gick att fingra på, backspeglar, stereo, booster, full fläkt, full värme, på med vindrutetorkarna osv. Klockan var nästan nio och Gulf stängde så han skulle skynda sig dit och köpa något innan.
Han hoppar in i bilen och drar i väg i hög fart. Strax efter att Kalle kört ut på vägen kommer en polisbil från Bergsjöhållet och hänger på. Det var 50 på den sträckan men det gick betydligt fortare för honom. Vi ser ju det och tar min bil och kör efter. När Kalle har rättat till backspegeln ser han polisbilen.
JÄVLA SILLEN!!
– Oj! Jävla Sillen! Han blir ju så klart stoppad men klarar sig med en skarp varning.
När jag låg i lumpen så gjorde vi grisutbildningen i Karlskrona och blev sedan utplacerade på andra regementen. Jag och två till hamnade i Härnösand. Vi var fordonsförare och jag var först att komma till Härnösand.
Det här var under åren som varenda fiskmås 
som låg och guppade på vattnet rapporterades som ett ryskt ubåtsperiskop.
Jag fick skynda mig att hämta ut kläder, ta ut något vapen hanns inte med det fick jag ta senare men det struntade jag i.
Vi hade ju inga skjutövningar eller uppställningar så jag behövde inget vapen. Det var som att jobba på ett åkeri. Man fick en körorder och ett lämpligt fordon till körningen.
Det första jag fick göra på inryckningsdagen var att ta en lastbil och åka ner till hamnen i Sundsvall och hämta sjunkbomber. När jag hade lastat på bomberna, ca 10-12 st och skulle spänna fast dem så finns det bara ett spännband i lastbilen.
Och att spänna fast 10-12 stora, runda sjunkbomber med ett spännband blev ju som det blev. När jag kom till Härnösand hade bomberna slitit sig och låg huller om buller på flaket, Tur att dom inte började ramla av efter E4:an. Jag hade inte blivit förvånad om dom hade börja studsat omkring efter vägen .
I Karlskrona hade vi lärt oss att komplettera upp fordonen efter körning men det verkade inte tillämpas i Härnösand. Jag skulle köra en pluton från Härnösand till Östersund med buss. Jag tankade innan vi åkte och när vi kom till Östersund så hade det gått åt ungefär halva tanken.
Optimist som man var så resonerade jag att jag lätt klarar mig tillbaka till Härnösand. När jag kom till Timrå så körde jag på ångorna i tanken men det är lugnt. Det fanns ju ett block i alla bilar så man kunde tanka på alla mackar.
Stannar på en mack och tankar fullt och ska in och betala och börjar bläddra i blocket. – – Hmm bara kopior kvar. Inga lappar att tanka för.
Nu var det det där med att komplettera fordonen efter körning igen. Som tur var hade jag kontanter så jag kunde betala men att få tillbaka pengarna från regementet var inte lätt fast jag hade kvittot från macken. De trodde jag försökte lura dem men det löste sig till slut.
Ja då skulle Pontiacen krångla
Jag åkte Pontiac GTO-66 till Härnösand och några lumparkompisar ville provåka på en lunchrast. På morgonen när jag for till Härnösand fungerade bilen perfekt. Men nu när jag skulle skjutsa dem så växlar inte lådan. Det är bara ettan som fungerar. Provar växla manuellt men inget händer. Bara ettan hela tiden.
– Ska jag måsta köra på ettan 10 mil hem nu?
Stannar och kollar oljan och det är strax över min-strecket, fyller på en liter olja men det hjälper inte. TYPISKT! Jag surnar till och vid ett rödljus bromsar jag fast och gör en burnout och växlar manuellt och sedan fungerade det som vanligt igen.
Tappar bort K-pisten?
Äntligen blev det muck och sista dagen skulle allt lämnas in på förrådet. Det gick bra ända tills jag kom till vapeninlämningen och dom frågar efter mitt vapen men jag hade ju aldrig hämtat ut något vapen.
Kallsvetten börjar nu rinna efter ryggen när dom visar en lapp på att jag hade kvitterat ut ett vapen.
-Visst, dom hade en lapp som var underskriven med mitt namn, men inte med min handstil.
Behöver jag nämna att det blev en omfattande utredning? Jag blev inkallad till regementschefen och några till höjdare på förhör. Det pratades om civilrättegång och eventuellt fängelsestraff om K-pisten inte kom fram och jag blev dömd. 
När dom slutligen jämförde min namnteckning med den som stod på lappen så såg dom ju att det inte stämde, och när dom kollar i förrådet så fanns ju vapnet med det numret som stod på lappen kvar där.
– Åh vilken tur!
– Men vem som skrivit under med mitt namn fick jag inte reda på och inte bryr jag mig heller för nu var det MUCK!
Nu till poängen i denna historia och den värsta pinsamheten
Värsta pinsamheten gjorde jag när Krantz och jag spelade in filmen om Thord Gräntz, han som byggde V8:a motorcykeln. Se filmtrailer nedan. Blev en uppskattad film som fick göras i flera upplagor allt eftersom de tog slut.
https://www.youtube.com/watch?v=1eLlgBPBtNY
I slutscenerna ska jag komma med Buick`n och stanna och prata med Thord vid bensinpumpen på macken.
Jag klantar till det som vanligt.
Det hugger till i ryggen och vänsterbenet åker upp och låser ratten så jag kör in i en stolpe bredvid bensinpumpen och Krantz är så snäll och filmar allt!!!
– Det här är ingen trickfilmning utan en riktig krock.
– Detta kan jag bjuda på nu. Jag har förlåtit mig själv men pinsamt var det. Det tog lång tid innan jag återhämtade mig efter krocken.
Även när vi hade filmpremiären höll jag på att skämma ut mig.
Ju fler som tittar på desto vanligare brukar det vara att jag råkar ut för något.
Om ni tittar på filmen nedan så håller jag på att snubbla och ramla på röda mattan när vi kliver ur limousinen och jag lyckades även trassla in kryckorna i Krantz mikrofonsladd!
– Gahh, men Thord (med skägget) räddade mig och trasslade ut sladden.
Se film. Klicka på bild eller länk. https://www.youtube.com/watch?v=CEdEnhgblnM
