Kommer raggarkulturen dö och våra bilar bli värdelösa. Avsnitt 3

I avsnitt 1 och 2 behandlade vi de psykologiska funktionerna och det demografiska underlaget. Nu har turen kommit till bilarnas prisutveckling. 

Vi har i avsnitt ett och två lärt oss att hobbyns psykosociala fundament och dess utövares demografiska underlag bådar gott för överskådlig framtid. De mjuka värden som varit föremål för mätning och utvärdering har befunnits så övertygande och i sånt numerär att  inget övrigt finns att önska i vår närhet Sverige. Studien har även visat att vår situation är unik i detta fall.

Nödvändiga artefakter
I avsnitt tre behandlar vi de nödvändiga artefakter som behövs i tillgängligt antal för kulturens fortlevande.
För framtida kanotfärder räcker det inte att kunskapen, traditionen, längtan, viljan, handlaget, vattnet och utövarna finns om det inte går att få tag i paddlar.

Inbyggd kontradiktion
I den kulturyttring vi behandlar i denna serie finns en inbyggd kontradiktion. En diskrepans mellan vad som önskas och vad som är tillgängligt för utövaren. En sådan situation är inte solitt negativ, tvärtom utgör den ett incitament för de mekanismer som styr vår uppfattning av status som inte bara är vitaliserande för gruppens utövare utan utgör dess drivkraft och befrämjar dynamiken i hierarkin.
I ett balanserat system skapar kontradiktionen en känsla av framåtrörelse och mening. I ett obalanserat system indignation och frånfall.

Bilarna
Jag talar om bilarna, vår kulturs centrala artefakt. Du kan skala bort likt lager på en lök, musiken, filmerna, frisyrerna, tatueringarna, västarna, sminket, myggjagarna och spriten och du har fortfarande en lök.Grönsaken
Man kan köra cruising med tysta musikmaskiner. Man kan ragga utan att känna kopplingen till vita duken. Det går utan brylcreme, tribaler, OP-mode, pricki’kjolen, Converse, pumps, skinnpaj, läppstift, boots och bärs. Det rullar på ändå men tar du bort bilen har du ryckt bort hela grönsaken, allt stannar och vi hamnar på gatan ursäkta det klåfingriga bildspråket.

Så vad kommer att hända med våra bilar?
Kontradiktionen behövs det vill säga motsägelsen mellan den bil vi har och den bil vi vill ha. Det skapar kraft och framåtrörelse. I ett balanserat system kan vi påverka vår situation. Vi kan arbeta, spara, köpa, sälja och klättra i en uppåtgående spiral som ger mening och innehåll för oss själva men som också föder drömmar hos efterkommande att klättra och vitalisera i systemet med ständigt nya generationer underifrån.

Två ytterligheter är förödande för systemet.
I mattematiska termer talar man om en integralfunktion mellan värde noll  (0)  och värde        (=oändligt).  Alltså vad händer om bilarnas värde blir noll kontra vad händer om bilarnas värde blir oändligt.

I mattematikens underbara värd kan en Chrysler 300 C bli helt värdelös och sättas till värde noll.
På samma sätt kan en 1959 Biarrittz bli värd oändligt och jordens samlade resurser i tjänster och varor inte nå upp till dess prislapp.  Utanför dessa vackra, logiska mattematiska lagar, spelar andra faktorer in och vi hamnar aldrig i skalans ändlägen.

Däremot springer dessa bilars numeriska värde volatilt längs en axel och detta har direkt påverkan på oss och vår hobby.

Diagrammet visar prisutvecklingen från 1975 till 2020 angående blå linje mjölk, orange linje bensin och grå linje Impala 1965. Mjölken är nästan samma pris idag. Bensinen har en annan kurva och kostar tolv gånger mer. 1965 Impalan kostar 17 gånger mer.  Slutsats: Bilarna har inte galopperat ifrån oss. De har gått upp i värde men också generellt fått ett bättre skick genom decennier av skötsel.  Lyxbilar som Biarrittz och Chrysler 300 från sent femtiotal har dock gått upp mycket mer.  De kan lätt sägas ha ökat i värde 50 gånger sedan 1965.
-Vad beror det på?

Flera saker på världsmarknaden spelar in och kommer göra.
1. I Kina och Japan är lyxiga femtiotalsbilar status bland nyrika. Dessa ägare har inga kulturella rötter i hobbyn. De följer strömningar och skapar bilkollektioner för att det är mode. I många fall kunde det lika gärna ha rört sig om tavlor eller diamanter.

2. I USA finns försvinnande liten återväxt i hobbyn därför är det ett land att följa noga.  Vad som kommer hända där när den demografiska kurvan sjunker ihop på grund av slut på sjuttioåringar ( se avsnitt 2) slut på sextioåringar och femtioåringar och  trettisar är vårt facit.

3. Hobbyn som helhet men pinup, rockabilly, träffar, fest och bilar kommer starkt nu i Europa. De fyra första bitarna är inte kostsamma men det är den femte = bilarna. Vad händer där? Kommer Ungern importera mängder av amerikanare från sextiotalet? Tror inte det.  Kommer Tyskland gå loss med båtlaster av Shelby Cobra, Cuda och Z28? Kanske. De ekonomiska musklerna besitter de.

4. Är det troligt att dessa trender, oavsett vilka de är står sig i femtio år? Är det Kina som ska börja ragga 2040?  Ungern börja samla?  Tyskland bli  grymma på innehav? Många frågor.  Krantz förutspår:

Tänkbart scenario för bilar och priser med tanke på hobbyns demografiska underbyggnad i olika länder.

Hur har det sett ut historiskt?
Liknande måste väl ha hänt förut? Historien upprepar sig ju. Finns det något facit?
-Ja.
Gällande T-Fordarna har USA har varit motorn. Det som händer där, kapitalet, bilarna och marknaden får följder för alla utövare på jorden.
Bilar från bilens barndom har vårdats och renoverats och omskrivits och haft egna klubbar, världsomspännande rallyn, träffar, museer, möten och en egen ”börs” där priser stigit mer på åtråvärda modeller och utföranden men även klättrat stadigt för vanligare karosser och märken.Vad händer där?

T-Fordarna tappar värde
Model-T sjunker som en sten sägs det på flera amerikanska websidor men det får sägas vara mer farhågor än underbyggda siffror.  Priserna sjunker dock mest beroende på den välkända ekvationen tillgång och efterfrågan. Priserna går ner på T-Forden då de äldre säljer och färre yngre vill handla. En 25-procentig nedgång de senaste tio åren är en kvalificerad bedömning.

Trend
Det som började för tio år sedan rörande 1910 till 1927 års årsmodeller med avklingande entusiaster kommer att fortsätta årsmodellvis i USA eftersom kurvan över yngre intresserade är konstant vikande. Om tjugo år är det femtiotalarnas tur om inte förr. De klassiska lågseriebilarna och lyxversionerna kommer dock att gå en motsatt väg med ökande värde och mindre brukande. De kommer ovillkorligen hamna på museum i USA.

Bilarna sjunker i värde i USA då underlaget dör och efterfrågan minskar.
Då säljer japanerna och kineserna också för bilar är ute, de förlorar pengar, deras miljöpartier har vaknat trettio år efter Sverige och modet har svängt. Europa följer efter. Det är inte PK med gamla utrymmeskrävande, underhållskrävande, jänkiebilar längre.

Då sjunker priserna ännu mer. 
Då blir det guldålder i Sverige för de som är 25 år idag. Kontradiktionen skördar segrar. Då är de 55 år och kan köpa de bilar de bara kunnat drömma om tidigare. Då säljer de sina 67:a Galaxies och 68 Bonnevillar.

När femtioåringarna säljer sina sextiotalare år 2050  kan de dåvarande 20-åringarna handla för Sverige har 20-åringar på lut så länge vi välkomnar epatraktorer på cruisingarna, uppmärksammar rockabillykulturen och ger pokaler till den finaste moppebilen på träffen. Kraften och den uppåtgående trenden har aldrig varit bruten.

Vi får ett nytt femtiotal passande nog till år 2050

 

Sverige har de bästa förutsättningarna i världen. 
Bilarna som rullar koncentreras här där vi har en genuin historik med rötter i arbetarrörelsen som skapat en bred och folklig acceptans för kulturen där vi går in i ett nytt femtiotal i Sverige vilket är alldeles underbart eftersom året då hunnit bli  2050 och cruisingen är starkare än någonsin med Impala, Plymouth, Mercury och muskelbilar. Vi har även en väl fungerande reservdels- och restaureringstradition. 

Endast i Sverige
Endast i Sverige kommer man att se Ford Galaxie Retractable hardtop 1957, 1958  Buick Limited, och 1959 Dodge Sierra rulla på gatorna som förr när prominenta muséeägare leker med bilarna för en kväll eller två tillsammans med ungdomar i fyrdörrars Fairlane och Bel Air.

MEN en stort MEN. 
Miljörörelsen. Vi kommer till den i fjärde och sista avsnittet.

Låt oss först summera de första tre i serien om vår hobby.

1. Nostalgi har inget mattematiskt bäst före datum och dör inte ut av någon oskriven tidsregel.  Nostalgi kan leva i tusentals år, se avsnitt 1.

2. Hobbyn behöver demografiskt underlag dvs levande utövare.  Fem uppstoppade raggare på museets folklivsavdelning gör inte hobbyn levande men vi odlar cruisare som inget annat land.  Sverige har visat sig ha världens bästa löpande underlag med ständigt anslutande rockabillyentusiaster och  ”eparaggare” underifrån.   Vårt bästa guld.

Krama fjortisarna gammraggare. Ge dom priser, låt som synas. Epatraktorer, mopedbilar, råttsoffor och ljudbilar, vårda dess ägare, premiera dom, välkomna dom på träffar och cruisingar och dela ut pokaler som aldrig förr.

3. Priserna på bilarna kommer INTE att stoppa cruising och träffar. Prisbilden på åkbilar följer mellanmjölken  och det finns inget historiskt spårbart underlag  för att det skulle ändras.
Lågseriebilar kommer  segla ifrån men hey . . . dessa bilar var onåbara för den vanlige knegaren redan när de lanserades.
– Det är liksom hela grejen, drivkraften i hierarkin.

Med priser långt över basmodellerna redan från start SKA de vara uppe i molnen.
Det kuliga är att i Sverige körs dessa bilar på gatan i en utsträckning som inte finns någon annanstans på jorden och även där finns inget som tyder på förändring i framtiden.
Vi kommer få njuta av dem i full frihet framdeles.

4. I avsnitt fyra siar Krantzen om den fjärde och sista hörnstenen i hobbyns fyra hörn, miljörörelsen och dess inverkan.