Blåvintern är här. Dags bege sig västerut.

Om inte det går ordagrant 2021 får vi göra det med bilder från förr.  Arne, Björn och Christoffer med efternamn Friberg i rakt nedstigande led gjorde det 2019. 
Just do it

– Vi brukar åka vart annat år, säger de.
De flyger till en plats och sedan bilar de småvägar på vinst och förlust och låter sig överraskas av det som dyker upp. I år flög de till Austin,Texas.

– Nä, hotrodfamiljen och bilbyggarna från Loboäs hade inte med sig egna spinners att sätta på hyrbilen. Denna såg de när de kom ut från Hotellet i Austin. Skapliga roterande sågklingor i 120 på motorvägen, eller på övergångsställena.
– I Sverige hade man blivit verbalt avrättad av polisen, säger Björn och Arne.
Här är det ”bar å åk”.

Sonen Björn hade fått en mailkompis i Huston så de rullade söderut i akt och mening att ringa honom när de var i stan och överraska.
– Mailkompisen blev troligen byxis för han gick plötsligt inte att få tag på, säger pappa Arne.

Krantz har samma erfarenhet. Amerikanare som blir bleka när man plötsligt är i grannskapet.  Många har inte varit utanför delstaten och finner det skrämmande när folk från andra sidan jorden plötsligt käkat upp det betryggande avståndet och ringer från macken nere i byn.

– Det var detsamma. Vi tänkte bara säga hej för kul,  skrattar Arne.
Pappa Arne, sonen Björn och sonsonen Christoffer hoppade in i bilen och vände norrut men redan efter någon halvtimme var det dags att lägga i Parken på hyrbilen.

Inne på en tomt stod massor med byggen. Motorcyklar, båtar bilar pickisar och roddar.
Chev 55:an med stegar och stel framaxel andades sextiotal. Här hade tiden stått stilla. Ungdomsbilen hade blivit kvar, kändes det som.  Ingen syntes till och vis av tidigare färder valde man att lämna smultronstället utan att störa.

Ett hotell blinkade i fjärran och reströtta hälsingar somnade gott med TV:n på.
Frukosten är ett lotteri. Ibland de där enormt goda våfflorna man gör själv i utposterade våffeljärn som vänds upp och ner på en ställning. Med lönnsirap och Smuckerssylt en smaksensation som sitter i  hem till Scandinavien. Ibland bara ljummet kaffe där man ser botten i cellofankoppen och en plastbulle.

De gav sig av i gryningen. Februaridagens moln gav lindring mot den heta solen. Att komma från minus 20 grader till plus 20 var en alldeles lämpligt behaglig upplevelse utan brännande sol.  Apachen från 1957 hade sällskap av flera roliga bilar utanför skjulet av korrigerad plåt.

Dixie, jo man tackar. Ur-Amerika med artighet, vänlighet och lugnare puls än kusternas överbefolkade metropoler. Är det en PV till höger om Plyman i bakgrunden? Naturligtvis inte men man ser vart de svenska karossritarna sneglade.

En Ford ”Shoebox” snuthäck piggade upp i början av de typiskt vida slätterna i Texas. Allt är större i Texas, denna generösa delstat med enorma ytor och rikedomar under och ovanpå den bördiga marken.

Vackrast Plyman som bara hade färg på fälgarna. En 1940 Business Coupé från drömmarnas rike stod liksom parkerad igår.

Det tog på att sätta sig i hyrbilen och vakna ur drömmen.
– Hejdå för alltid underbara plats.

-Jag ljuger inte. Jag prutar inte på 200 bubblor på detta ställe, säger Arne som avslöjar en dold sida i det han höll på med dessa under förra seklet.
– Jag är säker på att här byggdes kitcars och buggys jämte lookers och originalare, sade den forne Folkamannen.

– Det stod bilar litet här och var, säger Björn.
Många tror det är utfiskat.
– Bara glöm det direkt, säger Björn.

Här finns allt i aldrig sinande mängd hur konstigt det än kan låta.  Här fanns flera roddar som blivit stående. De slumrade i gräset i olika former och färger. Frestande att rulla hit  en gooseneck och lasta på fem stycken.

Efter en ny natt i motell med bilen utanför fönstret och en slamrande vending machine i hallen med Snickers, Butterfingers och Mountain Dew-dricka bar det av igen.

De är inte mycket för gruppbilder och selfisar Fribergarna. Fick bli ett fotomontage för att samla alla på en bild. Björn, Christoffer och Arne Friberg, Lobonäs hittade ett fränt ställe om än nedlagt. Patsy’s Cowgirl Cafe ville de också ta med sig hem, koppla in strömmen på och veva igång jukeboxarna och kaffebryggarna.

-Jaså är ni från Sverige. Ja då kan jag inte köra iväg er.
Trion från Hälsingland fick gå in och fota om de inte rörde bilarna.

Överallt i Texas.  Vem om helst kan sätta en pump i trädgården och bli miljonär. Många har provborrat och funnit men kan man inte pumpa upp mer än ett fat om dagen är det ingen idé.

En del kommer rakt på en naturgasåder och behöver bara slå ner ett rör i backen men en kran på så flödar naturgasen upp av sig själv. Massor av hus har en tank utanför huset med naturgas till uppvärmning.

Main street i den lilla staden som var uppsamlingsstation för ”cattle”. Tiotusentals kor samlades i enorma hagar när de stora marknaderna ägde rum.

Björn har en kompis i Sverige, Emanuel Sandén från Dalarna, bilbyggare och hotrodåkare.  Sebastian hade bott hos Rob i flera omgångar. Rob var förman i Jessie James Speed Shop i Austin

Jessie James TV-personlighet. Hade även Monster Garage och var gift med Sandra Bullock.

Björn ville kolla in var hans kompis Emanuel hållit till. De två jobbade ihop i Norge en tid och blev goda vänner.

Jodå, det var öppet och svenskarna var välkomna.

Rejäla byggen stod litet överallt

Via ett fönster in i verkstaden kunde man se bilar bli till.

Här fanns flera intressanta byggen på gång

Objekt och vackert skrot stoltserade i entrén till området.

Vid ingången mer färdigarbetade bilar.

Vi har nått vägs ände för denna gång men Fribergs har mängder av bilder som vi kommer få ta del av en del i kommande nummer.