Detta hände första vintern jag hade körkort 1981. Det var snöstorm mitt i natten långt ute i skogen och långt till närmaste hus. Av: Jan Silèn
Det var lördag och det snöade och blåste, jag hade skottat snö med traktorn och tog sedan en sväng med bilen på byn.
En snabbresa
Träffar på Kalle (han som åkte Charger 71:a) och hans lillebror, dom åkte i vinterbilen Ford Taunus 20 M. Vi pratar lite och han frågar om jag vill följa med till Ängebo i Bjuråker och hämta hans fjälla, Anna?
Dom skulle först till Sundsvall och uträtta några ärenden och jag skulle snart hem och äta, men denna resa skulle inte ta så lång tid. Att åka från Gnarp till Bjuråker via Sundsvall är en omväg på ca 10-12 mil. När vi var klar i Sundsvall åkte vi mot Matfors och vidare mot Hassela och Bjuråker. Unga läsare ska veta att mobiltelefoner fanns inte.
Leffe hjälper dig med allt i lackeringsväg på nya och gamla bilar.
Utanför Matfors kommer vi till en startplats för en Rallytävling. Kalle var rätt frän på att köra bil så vi hänger på en av rallybilarna som startade när vi passerade starten. Vi åkte ju i en Ford Taunus 20 M så vi tappar kontakt med Rallybilen ganska snabbt.
Mot Bjuråker
Vi åker vidare mot Bjuråker och snöstormen håller i sig. Framme hos Anna får vi fika och sitter och pratar ett tag och klockan hade närmat sig 23-24 så det var dags att åka mot Gnarp.
Nu tar Kalle och Anna plats i baksätet och jag får köra. Vi skulle nu ta en genväg över skogen till Bergsjö så vi tog Strömbackavägen istället för att åka över Delsbo och Hudiksvall. För er som inte känner till Strömbackavägen är det en smal krokig väg som är byggd efter en kostig och går genom skogen mellan Friggesund och Bergsjö.
Det finns inga hus efter vägen. Bara skog. Den var plogad i alla fall men genvägar brukar ju som bekant vara senvägar och jo så blev det.
Det gick åt helvete
Nästan mitt emellan Friggesund och Bergsjö kom vi till en brant nerförsbacke med en 90-graders kurva i slutet av backen. Jag känner att det går lite för fort ned för backen och jag tappar styrningen. Jag försöker hitta handbromsen mellan stolarna så jag kan få till lite sladd på bilen och klara kurvan.
Men jag hittar ingen handbroms mellan stolarna. Handbromsen sitter under instrumentbrädan på Taunus 20M. Det går rakt fram i kurvan och vi hamnar rakt ner i ett djupt dike. Hela bilen står ute i snön. Bilen står på näsan i 45 graders vinkel ner i slänten.
Vi kravlar oss upp på vägen och funderar på hur vi ska göra. Det är kusligt knäpptyst bara vinden som tjuter i mörkret. Man ser ingenting. Chansen att det kommer en bil efter denna väg mitt i natten i detta busväder är lika med NOLL.
Två gubbar i en 240
När vi stått där ett tag hör vi ett motorljud och ser lyset från en bil mellan träden och otroligt nog så kommer det en bil. Hade detta nu varit en Amerikansk Hollywood film så hade det varit tre beväpnade skäggiga rednecks i en risig Cheva pickup som hade skjutit oss grabbar och kidnappat tjejen.
Sven hjälper dig med podier, scener, bilställningar, industri och privat.
Men nu var vi i Hälsingeskogarna så det var en Volvo 240 med två gubbar i som kom. Vi stoppar bilen och frågar om hjälp men dom hade inte tid?!?!
Inte tid hjälpa oss så dom drog snabbt iväg. Undrar hur dom tänkte när dom lämnade fyra frusna ungdomar mitt i skogen mitt i natten i en rytande snöstorm utan att hjälpa till.
För att återgå till Hollywood filmen så hade vi ju nu skickat iväg Anna för att hämta hjälp och hon hade naturligtvis gått rakt ut i skogen istället för att följa vägen. I skogen hade hon ju gått vilse och träffat på vargar och björnar och fastnat i snön och nästan frusit ihjäl innan räddningsstyrkan hittat henne nästa dag.
Kalle fick hämta hjälp
Men nu var vi i Sverige och i Hälsingeskogarna så Kalle börjar att gå tillbaka mot det senaste huset vi hade passerat och förståndigt nog följde han vägen. Det var väl en 3-4 kilometer att gå för honom och vi andra står kvar i mörkret kylan och snö stormen.
A-mek sodablästrade Worldkustoms project Cadillac och levererar allt krom.
Efter en ca timme hör vi ljudet, det låter som en traktor som kommer från andra hållet, och jo det kom en traktor. Vad är oddsen för det en sådan här natt? Traktorn stannar och en trevlig förare undrar om vi behöver hjälp och det behövde vi verkligen.
Men tyvärr hade han inget rep eller kätting med så han kunde dra upp oss och inte fans det något rep i bilen heller. Vi berättar att Kalle hade gått efter hjälp så traktorföraren är snäll och stannar kvar. Han gillade heller inte vädret och tyckte man skulle gå i ide på vintern.
Timmarna går – traktorn väntar.
Efter ytterligare nån timme kommer Kalle åkande i en bil, han hade kommit till ett hus och knackat på och väckt husägaren. De hade nu ett rep med sig. Vi blir äntligen uppdragna ur diket och kan åka hem. När vi ska svänga in på vägen hem till mig så hade det drivit och blivit höga snödrivor, Kalle tar fart men vi fastnar efter ett par meter.
Jag trussar hem och hämtar traktorn och skottar loss bilen. Det hade nu blivit tidig söndagsmorgon och jag kunde äntligen krypa ner i en varm säng efter att jag klämt i mig en mugg varm choklad och några mackor.
Stort tack
Traktorföraren som var ute och skottade snö och åkte den natten ska ha ett stort tack för det hade inte gått att dra upp vår bil med en personbil.
Kul läsning! Ja det är dom äventyren som just då inte är så kul men som senare är kul att minnas. Den där strömbackavägen har man åkt många gånger och den är lurig, men fruktansvärt kul att köra!