Det var något som inte stämde. U-pick alltså fältet för självplockning av pumpor kantades av de vackraste bilvrak och nostalgiska raceprylar. Jag frågade den vänliga damen bakom kassalådan. –Ahh det är Richies grejer, sade hon och hade redan mobiltelefonen uppe vid örat. Två minuter senare öppnades en värld av överraskningar. Rich var Milner på riktigt. AV LARS-ÅKE KRANTZ (TEXT & FOTO)
Kvinnan vid pumpafältets kassalåda fick svar i sin mobil, hon pratade ledigt med en kvinna i andra änden, avslutade med ett skratt och sade att Richie var hemma. Jag åkte till anvisad granntomt. En hund dåsade framför garaget.
Hösten hade kommit till New Jersey men ännu var solen het. En kvinna stökade med trädgårdsmöblerna på altanen som blänkte av nyspolat vatten. Hon såg forskande på mig och strök en mörk hårslinga ur ansiktet. Ett leende lekte i mungipan och musklerna spelade på de bara armarna.
Egentligen borde en del platser fridlysas. Att stå här och känna solen i ansiktet är sånt som förlänger livet.
-Yes?
Yes betydde i sammanhanget, jaha …och vad vill du? Så började det där knölandet med diftonger och tjocka r igen. Jag både älskar och hatar det. Älskar att jag kan göra mig förstådd men hatar att ja inte kan sporta ur mig något fyndigt, catchigt, snappy i ögonblicket, sånt som kan ramla ut av sig själv på modersmålet en bra dag. Hon hade vikit slangen dubbel men vatten droppade på hennes högra sko.
-Hi .. I .. ehh … the pumpkin-woman called ..jag hejdade mig.
“Pumpkin woman” herregud vilket ord! Tänk om det är en omskrivning för kvinna med stora bröst, havande ungmö eller är ett starkt nedsättande ord för manlig transvestit? Varifrån började jag svamla om detta?Hennes ögon smalnade och leendet försvann.-Richie, ropade hon strävt, vek ut slangen och fortsatte spola.
En man kom ut ur garagets mörker och kisade i solen. Hunden tittade upp. Jag förklarade mitt intresse och han avbröt mig.
-Kom in, kom in.
Det tog tre sekunder så var vi buddys. Gamla tidningar kom fram, kall dricka, motorer startades och cigarrer tändes.
-Du vet jag har en träff här på gården varje vår. I fjol kom det 1000 roddar. Vi grillade och hade några rockband där borta. Det var ett bra party. Kom hit du också, vet jag.
Jag såg mig omkring i garaget. Vem var detta egentligen? På en vägg hängde Mickey Thompsons dragster. Under taket hängde Don Garlits jigg för dragsterchassien. Don Garlits, legenden från sextiotalet som åkte frontmotordragster fortare än någon annan och ledde utvecklingen av sporten.
Amerikansk arbetarklass hjältar. Statlig sjukvård är för kommunister.
Jaså det där, sade Richie. Jo, man börjar bli gammal och har väl gjort litet olika grejer. Jeff Beck köpte en 32:a kaross av mig en gång. Han var aldrig här personligen men han faxade till mej, strök över och ändrade sig i faxet samt köpte mina däck som heter Radir. Det var ett kul fax som hängde här och bleknade några år.
Radir Wheels är det egna däckmärket med rätt look. Big Daddy = Don Garlits har signerat.
-Vadå, mina däck, har du ett eget däckmärke?
-Ja, men du vet jag gillar det där gamla slicks-stuket och när dessa inte gick att få tag i göt jag upp egna. Det har spridit sig så nu har jag ett eget däckmärke Radir Wheels. Det är äkta amerikanskt skit och kommer med 2 ¼ tums vit sida om du vill.
Blam-blam-blam och släta däck. Hembygge. Plötsligt fick man kontakt med ursprunget bortom alla SFRO-besiktningar.
Åtta raka pipor exploderar i garaget och han ruppar ut sin bigblockförsedda gasser. Allt är blåmetallic eller kromat, även under. Lönnen släpper ifrån sig några gula löv extra av stötarna och dammen yr på gården.
-Hoppa in!
Richie hukar under det låga taket. Drar i driven och bilen lättar från tomten och vi svänger ut på vägen. Ljudet. Det enda man tänker på är ljudet.
Åtta korta pipor från motorn förstärker minsta förändring i högerfoten. Alla i hela byn vet om Richie gasar eller motorbromsar.
Chevrolet 427, TH 400 och en kromad 9 tums Fordaxel längst bak med 3,70:1.
–Jag har omvänt alla rodbyggare här nu, sade Rich.
Som lågsniff med ett jaktplan från andra värdskriget lät det när han kom över krönet.
– Vi kör omkring så här. Polisen säger inget.
-Polisen är ok. Vi gubbar åker så här och de skiter i det. Förresten är det många snutar som har egna roddar och många rodklubbar har träffar ihop med poliskåren.
-Jaha, säger jag och känner hur oerhört långt efter svenska polisen är den amerikanska.
När får vi se Snutar och hotrodders bilträff i Sverige arrangerat av bylingar som är raggare?
-Alla byggde Hitech crap så jag satte ihop denna mid 60:s style sade Rich Conklin och fortsatte: Inga spunna slangar och skit. Bara rå kraft som det var förr.
Tolvekrade hjul, stel axel och krom, krom, krom. Vi byggde plastbyggsatser på sjuttiotalet med dessa gassers. Kartongen tog andan ur en. Verkligheten är en knock out. Man bara ligger där.
Vi har svängt, backat, blinkat, vänt och gasat på olika växlar men Richies vänstra arm har inte varit inne i cupen. Den hänger fastgjuten på dörrens utsida.
Han kisar genom den smala rutan och svänger in på gården. Min puls är jättehög. Jag får inte ordning på intrycken och fumlar med dörrhantaget. Milner, känner jag. Det här är verklighetens Milner.
The Dorman-Koopman roadster stod i garaget och Richie höll på att återställa den till originalskick.
–Vi önskar vi visste mer, säger tidningen från 2009.
Richie hade, i motsats till tidningen, full koll på historiken och autentiska bilder i garaget.
Raka rör, egna slicks, 1000 roddar på gården och racinghistoria i garaget.
Ford 32.a med kompressormatad 392 Hemi precis som när det begav sig.Han tänder cigarren igen, håller den mellan fingrarna och siktar på mig genom röken.
-Dead man curve Lars, do you know that?
-Javisst, säger jag. Jan och Dean 1965.
-64, säger han blixtsnabbt.
-Kom hit i maj. Då är det party med Dead Mans Curve Car Club.
Inredningen lyser sextiotal och Sista natten med gänget finns med i cupén.
Jag backar runt min ljudlösa Impala och rullar sakta från gården. I backspegeln blir en man i jeans, vit t-shirt och rutig skjorta allt otydligare.
– Rich Conklin, New Jersey USA, må vi ses igen broder.
20.000 kr för Chevan.
