Cadillac top chop del 24 av 500 kanske.

Cadillacen klar under och åter på golvet.  Första intrycket var en shock.  

 

Så långt har vi rörmockat i mörkret under bilen. Eftersom det ska bli en åkbil och ingen showbil kan man sprätta med migen litet hur som helst. Funktion före finish. Grovsmide före gull. Efter en vinter med bilen ovanför huvudet var chassie och underrede klart.

Funktionellt fix.
Nytt, dubbelt, tvåtums avgassystem hopsvetsat av rör från Mekonomen.
Nya dubbla bränsleledningar med elektrisk pump.
Ny tank.
Ny luftfjädring från JEBS monterad. Spiralfjädrarna borta runt om.
Nya bromsrör delvis och nya skivbromsar fram.
Nysvetsad kardan fem cm förlängd med ny mellanlagring, nya knutkors och annan yoke.
Ny olja i bakaxeln med skyddande tillsats från Rislone.
Målad under med Bedliner från Raptor
Det tog slut på jobb en vacker dag.
– Efter en vinter på andra våningen tog Cadillacen hissen ner, rullade ut på golvet och lade sig tillrätta på genomslagsgummina.

Shock! 

Jag fick se min Cadillac för första gången. Tidigare hade den varit Harley Earls och Bill Mitchels Cadillac. De båda chefsdesignerna på GM:s Cadillac. Cadillacs Cadillac.
– Nu, första gången sedan köpet, var den  Krantz Cadillac .

Studsade i träskorna. Låg ner, stod upp, gick runt, satt och glodde, gick nära, gick långt ifrån, gick ut. Gick in och lät rensade ögon falla på bilen. Hukade. Ni vet allt om det där garagepulare.

Meguiar’s Toppklass från Amerika.

Bara så fruktansvärt nöjd. Bernt Carlsson från Los Angeles som choppade den, Bengt Kvarnström som efteråt sydde ihop dropplister och plåtar enligt Bernts anvisningar,  Bengts son  Robin Kvarnström på KML-lack som målade den i Pearl White och Hållkäft Blå, Magnar och Roger Andreassen på A-mek i Uppsala som bara garvar och gör allt krom och rostfritt på bilen,  TACK på er.

Listan kan göras lång och kommer presenteras i sin helhet senare. Alla fantastiska entusiaster som kastat sig in med liv och lust för att ”det är en kul grej”.  Bilen blir inte min. Den blir hobbyns.

Krångelpelles customdrömmar i kvadrat.

Jag gillar den tidiga bilålderns instrumentbrädor i plåt. När man sitter och kör är man mitt  i en förlängning av bilen exteriör.  Man är en del av bilen fullt ut eller ännu hellre:
– Man ÄR bilen i  form, lack och krom.

Idag är det två intetsägande transportburkar man får när man köper nytt. En intetsägande, slät utsida och en plastinsida som inte liknar någonting från utsidan.

Tyvärr får föraren av 1959 Cadillac sitta och titta på en Pampersbräda. En böljande blöjhistoria.  (Lillkrantzen retas med er nu. Skit i det)

Formen var det inget fel på. Djupa mätare och två raketrör på var sin sida var perfekt i rymdåldern och ackompanjerade väl bilhistoriens högsta vingar med rödlysande eld på bakskärmarna.

Bäst på krom och rostfritt, nyproduktion, gjutning, pressning,  sodablästring, rubbet.

Har man ett rymdskepp ska det märkas även på insidan.
Följaktligen sopades hatthyllan bort och Krantzen beordrade lackering på  bara plåten rakt av. Baklucka, plåt vid ruta och hatthylla löper nu i samma material och färg. Inne och ute blir lika. Det var ju enkelt. Nu var det bara att slita bort fjollet fram och måla samma lika.
– Succé direkt?  INTE.
Det här skulle visa sig kosta många gubbars tid och möda.

Samuel Strand i Umeå blästrade brädan ren från lim och töjs.

Dashen från Cadillac är en historia i ful plåt byggd att övertäckas. Raketrörens sista fem centimeter, där klocka och cruise, sitter är inklädda pappersrullar (!) och brädan var i tre delar. Ringde till  custommäster i Hedemora Lennart, Zacke, Zachrisson.
– Han ba, kom hit så tittar vi på det.
Han svetsade ihop de tre delarna på min begäran, ersatte papprullarna med plåt och skapade de ytterligare raketrör jag ville ha plus att han gav hastighetsmätaren sin speciella Zackelinje och dessutom föreslog att dra ut linjerna för ljuskontakten och tändningslåset.

Sedan åkte brädan till lackerar-Robin på KLM.
– Han ba, är du dum Krantz fast han använde inte de orden när han sade:
– Mja, detta kan ta litet tid. Jag vill inte spackla så tjockt för solen kommer vara brutal innanför rutan.  Här behövs tenn först.

Ringde hotrodmäster i Lobonäs, Arne Friberg.
– Han ba, rulla hit så får jag se.
Brädan kom tillbaka från Arne med mjuka, följsamma linjer i tenn, dessutom hade han lagt till två polerade lister i rostfritt som ett förslag.
– Kan vara bra med en accent i rostfritt i enlighet med bilens utsida, sade han.

KML kunde nu lacka brädan men Folke Eldh, pensionerad customgubbe i Hudiksvall, hade nyligen lackat min sons Cadillac tonad i lilarosa flake med ett fantastiskt resultat. Jag frågade honom om målning eftersom brädan behövde många timmar och mycket spackeljobb. Robin på KML blev jätteglad för han var överhopad med försäkringsjobb.

Jag hade surrat om att jag låtit måla en Stratocasterkopia i samma färg som ett tidigare projekt nämligen en gul 59 Apache på 1989 Silveradochassie och letade en Stratocasterkopia som kunde målas i Cadillacens färg.

Robin på KML hade tidigare letat fram en Strata åt mig som skulle bli blå. Han överraskade med att plocka fram den igen och nu skänkte han den till projektet när jag hämtade burken med hållkäftblått.
– Tack och kram på dig Robin. Hobbyns folk är utan motstycke.

Binder ris åt egen rygg.

Dashen åter från Arne Friberg tennad och justerad. Jag bad Zacke att svetsa ihop brädan för att slippa de amatörmässiga omlottskarvarna i hörnen från Cadillac.  Nu har jag förstått varför de är där.  Enda sättet att ta ur brädan är om den är delad så att kanterna kan skruvas bort först.

Folke är kul för han skickar bilder eftersom. Det där är förresten Daniel Collin som har tio jänkare och bygger customs och grejar plus att han jobbar som plåtslagare. När Folke hittade ett par dolda hål tog han den grovspacklade brädan och åkte till Volvo där Daniel svetsade den på lunchen.
– Daniel förbjöd mig att betala.

De båda drivna proffsbillackerarna  Folke på Firelack och Robin på KML  rådde mig bestämt att använda matt finish på brädan för annars skulle det bli olidligt att köra med en så stor spegelblank yta som reflekterade sig i rutan.  Jag svarade:
– Glöm det. Det skall vara blankaste blankt full pull.

Kompromisslöst. 
Det går åt två personer att medelst lugnande tabletter och outforskad bortre gräns för  tålamod brytvinkla, spännböja, jickjucka in brädan genom fönsteröppningen. Tilläggas kan att brädan plockats i och ur någonstans mellan femtio och hundra gånger under ständiga justeringar.

Allt, allt, allt som doldes under skumgummi och pölsa ligger nu naket kant i kant överallt uppe, nere, runt om, fram, bak, under.
– Det kan inte bli bra men det kan bli som jag vill ha det och det är det som räknas.
Vidare. När vindrutan är på plats blir det omöjligt att ta ur dashen.

Folke skickade bild igår igen.

Krantzen ordlös !!!

Projektet åker på luftfjädring från JEBS.