Krantzen importerar en 1969 Cadillac del 2 sista delen.

Mrs. Wallace Knight köpte sin Cadillac ny 1969. Fyra signalhorn kryssade hon i liksom en mängd andra options. Nu hämtar vi bilen på svensk mark.

Mrs. Knight  bodde i det här huset  i El Paso Texas på gränsen mot New Mexiko.  När hon gick bort blev hennes Caddy stående i tjugo år  innan familjen bestämde sig för att avyttra den. 
Nästa oljebyte rekommenderades ske före 72259 miles (11.600 mil)  eller 4/10 2003 vilket som kom först men då var inte Mrs. Knight med oss längre.

I del 1 kan du läsa upprinnelsen till köpet. 

Brady från Pennsylvania tog sin pickup med trailer och susade iväg 500 mil tur och retur för att hämta den.
– Han är juste Brady.
Kontakten förmedlas genom Håkan Larsson på Autonorrland. De kan hitta bilar åt dig och ta hem.
Strax efter sju en morgon i juni besiktade Håkan bilen i Örnsköldsvik med blankt papper.

Minuter senare satt Krantzen på tåget till Husum.

Ute på gatan igen gled den orörda Cadillacen upp.

Håkan hade sett bilen under på besiktningen. En av de finaste underreden jag sett, sade han. Nybilskänsla.

Det var ju kul att få se hur allt ska se ut från monteringbandet. Fyra 69-70 Cadillacs har funnits i familjen varav två lågmilare men denna var något extra.  Kul med originalhandlingar.

Måste ha en skönhetsfläck också.

Undrar vad som hände här?  Tips på reparation mottages tacksamt.

På Autonorrland är det ständigt något på gång. Det var sommarens finaste dag hittills och Håkan bjöd på kaffe ute i solen.

I bagaget med oskadad kartong och klädsel bjöd han på godis till De Villen. Olja filter och tändstift slängde han med. Jamen okörd bil, nytt batteri  och 28 grader varmt. Vad kan gå fel.

– Däcken är dåliga. Den svajar bak. Vi borde byta till reservhjulet, sade Håkan.
– Möh, då blir jag ju skitig.

– Det håller tolv mil hem, sade jag och lämnade honom med mina obetalda räkning.

Första tankningen och så händer det där trevliga. Ni fattar. Ett par klev ur sin bil.

En uppskattande kommentar och småprat.
– Jaså det är junfruresan. Grattis till ett fint åk.
Gasade ut på E4:an. Håkan hade funnit ett harmoniskt läge kring 45 miles/h där däcken mådde som bäst.
Bah, jag drog upp till 100km/h, öppna rutor och 87,8 Mhz klassiska hits i originalradion. Susade igenom Ö-vik och PANG flärpa flärp bonk flärpa flärp, flärpa flärp och jag styrde av asfalten i Själevad.

Kastade mig ur och väntade mig ett fenderskirts i bitar, knölad navkapsel och bucklig skärm.
– Ingenting. Bara ett slitbana som hängde på trekvart.
Kul. Nu börjar resan!

Hasse och Ann Sjöberg bor här. Undrar vad han gör dan för Midsommarafton? Ringde. De var i Sandslån sju mil bort och hade redan börjat firandet. Körde upp rutorna så man hörde någonting och ringde Björn Johansson med 1958 Cadillacen från Moliden och några till utan svar men då ringde Hasse tillbaka.
– Det finns ju en gummiverkstad i Själevad kom jag på. Han har jänkare.
Ringde dit och fick veta latt de hade lunch. Bara att sola lite då.

Utsikt från pisspausen.

Lunchen slut. Det här är Tommy. Skön typ. Åker vråltrimmad 1957 Pontiac med 454 och spole.

Flärpa-flärp-däck

Reserven var tom. Han fixade båda hjulen. Bra-å-ha, sade han.
– Äsch , sade jag. Ingen får två punkteringar samma dag .

Däckproffset tyckte det var charmigt med Cadillacs originaljärn och valde det framför sina supermoderna grejer.  Nu var det bara att starta och . . .  ingen ström.  Nytt batteri hade monterats i USA.  Halva dagen gick för Tommy när han måste åka till verkstaden och hämta en startväska.

Medan han var borta kom en gammal kändis i en vit Chevapickis, Jonas Lundgren.  Tommy snurrade igång min motor och Jonas bjöd hem mig till batteriladdare och laddkoll.  Fullkomligt TACK Tommy.

Nästa verkstad 2 km bort.

Jonas kör dragracing och åker till Staterna och handlar delar och bilar – ni fattar. Pickisen närmast var till salu. Han konstaterade att generatorn inte laddade. Han satte på en snabbladdare och vi gick till stallet och klappade en enögd häst.  Jonas tyckte vi skulle köpa en generator på Norrlands Custom och slänga i.

– Inte, sade jag. Nu har jag fått 20 minuter ström av dej. Det räcker hem om jag inte poppar.
Jonas hängde ner ett par spritt nya startkablar och gav mig den där blicken att jag skulle komma att behöva dom.
Tack Jonas.
Gasade iväg med ett leende. Det här var en bra dag.  Nu var det bara att åka hem.

– Eller inte.  SnällCadillacen höll sig från att stanna fram till Älandsbro men slocknade precis vid infarten till ICA.  Jag rullade in och stannade på bästa plats mitt i korsningen. Lätt som en plätt.
Gick på affär’n och köpte Coca Cola och Kexchoklad. Lade mig på gräset. Fikapaus.
Ringde sonen Gottfrid. Han var långt bort men hans kompis Richard satt i hytten och skulle passera om 20 minuter. Han skulle slå stopp på 24 meter tradare och hjälpa mig.  Iskall Coke i solen är underbart.

Ringde en son till. Alfred. Han var en mil bort.
-Jag kommer, sade han.
Låg fotfarande och fikade när han kopplade in startkablarna.  Inget att klaga på. Det är så här elbilsfantasterna har det varje dag där de sitter och genar mellan laddstolparna.

Fredrik Hedman stannade. Han dömde ut batteriet och åkte hem efter ett annat, kom tillbaka och skyfflade i.  Du kan ha det här hur länge du vill. TACK!

Alfreds Tahoe laddade och vi kollade på bilen mitt i korsningen.  Alfred lyste upp när han såg original nummerplåten från Texas.

– Åk så där alltid pappa, sade han. Snyggt
– Tja, kanske det, sade jag och vred upp radion. Exakt där stannade tiden. Vi stod i solen och hettan med bilen från El Paso och i högtalarna spelades Sweet Home Alabama!!

Vilken underbar dag.  Bob Lewis gled upp med sin vita 1960 Cadillac cab och undrade om han kunde hjälpa till men jag hade ju ström nu och nygammalt batteri och reservhjul så nu var det omöjligt att något kunde hindra mig från att ta mig de tre milen hem.

1,5 mil hemifrån började ratten vibrera. Vänster fram hade separerat. Körde ikapp med epatraktorerna sista biten. Hjulet ormade sig minst i 37km/h. Tommy på vulken fick rätt.

Usa crap
Men vad är det för USA-skit . Vi har bättre gummi i våra regnjackor än de här däcken begåvats med och batteriet som var två månader tog inte emot laddning. Har tyvärr sett det allt för ofta under mina tio års vinterboende i USA.

Glödrelä som är trasigt direkt från butiken, hjulmuttersats i påse med muttrar som har olika gäng,  tvättade rea-batterier och blästrade generatorhöljen, ibland kromade till budgetpriser men som håller ett år.

Lämnade den på tomgång framför garagedörren för att öppna densamma. När porten var öppnad stannade den.
Gobilen. Bra kämpat. Du var som en enögd häst som inte svek sin husbonde.

Nu snabbladdning 3 till  Mrs. Wallace söta De Ville och den kravlade över tröskeln in till sina stallkompisar. Vinyltaket är som nytt och standardrosten på framskärmarnas nederkanter och fenderskirts obefintlig.

Mrs. Knight ville inte ha oreda i bagaget men hon gillade options. Hennes Guldcadillac skulle ha elektriskt bagageluckelås, tilt- och teleskopratt, air condition, cruise control och FM- radio i stereo med fyra högtalare samt elantenn, extra signalhorn  plus den vanliga Cadillaclyxen med  sexvägs elsäte, elhissar, automatisk urläggning av handbroms och centrallås.  Har jag glömt något? Troligen.

Dagen efter var den på banan. Dansbanan. Med lånade hjul från tidigare Cadillacs och nyladdat batteri skjutsade den oss till midsommarfirande anno 2021. Till veckan blir det riktiga laddgrejer från Norrlands Custom under huven.

Alfreds Cadillac gjorde sällskap.  Familjen har ombetts delta i vaccineringskampanjen så vi tog en bild för det innan . . .

. . .  bad och grill och tårta  med provlyssning av Gottes nya singel som släpps i sommar och apropå det.

Gottfrid spelar här med fullt band den 16 juli. Se event.  Dagen efter köper raggarna glass i Härnösand och går på Skandinaviens största bilmuseum.  Boka hotell i tid.

Här på Noret finns husbils/husvagnsplatser. Det finns det också utanför bilmuseet i stan.  Välkommen till Härnösand där storbilarna rullar.

Det två månader gamla batteriet från USA tog inte emot laddning men vi fixade det så nu sitter det i Cadillacen.