GBALS i Gävle fixar din låda

Året var 1968. TH350 lådan slirade. Staffan rev ur den. Han visste inget om lådor. Han kånkade ner den hyreshusets cyklerum hos mor och far i Kiruna.

– Fick inte isär den först men efter att jag hämtat en hammare gick det bättre, säger Staffan och häller upp kaffe i GBALS verkstad i Gävle.

Staffan (nummer tre övre raden) har levt ett liv med skruvning och det han inte vet om automater är inte värt att lägga på minnet.

Vi sitter i ett fikarum med väggarna prydda tavlor med bilder på dragsters och hotrods. Staffan berättar hur lådan plötsligt öppnade sig och hela golvet i cykelrummet blev rött av olja. Året var 1968. Grannarna var arga förstås men lådan kom ihop liksom många efter det  och plötsligt var Staffan stans automatlådeexpert.

Mitt i hobbyn

Innan dess hade han byggt motorcyklar. BSA, Triumph. HD och Indian var några av dem. Ryktet om Staffan Hedlunds mekaniska kunnande spred sig och när Lee Anders, jeansimportören av märket Lee, gav sig in i dragracingcirkusen var Staffan med i teamet.

– Lee Anders importerade en Keith Blackmotor och köpte karossen av Leif Helander i Sundsvall.
Santa Pod England 1977. Lee Anders Hasselströms bil brinner under en kvalrunda.  1988 förolyckades han på ett liknande sätt i sina Camaro Funny Car när motorn fattade eld efter målgång. Brandförloppet var intensivt.

Firman bildades 1979 och fick namnet Gryttjoms Bil och AutomatLådeService, GBALS alltså. Nu hade en familj bildats också och hela familjen hade flyttat till Gryttjom, Tierp.

Verkstaden i Gävle har nu utvidgats till två verkstäder när sonen Filip Hedlund klivit i ATF-oljan på riktigt. Chevan från 1938 avhandlas i kommande nummer.

Pappa Staffan går för fullt vid 68 och på hyllorna står rader med TH350, TH400, TH700, 4L60E, 727, C4 och C6.

– De är mina akutlådor som kan säljas direkt till kunder som behöver drivning samma dag, säger han.

I serviceverkstaden en bit bort huserar sonen Filip där alla märken är välkomna för underhåll.

Vi tittar på bilderna från förr och han blir allvarlig.

– Många dog, säger han.

Det var mycket festande där uppe . Hårt jobb på veckorna men sedan.  Vi kunde ringa på en jänkiebil i Stockholm på torsdagen.

På fredagseftermiddagen gick släden från Norrbotten full med folk. Man kunde stanna och kolla på en bil längs vägen ner.

Jag tackade nej till en 56:a Cheva med blåst topplockspackning för sjuhundra spänn. Det var så på sjuttiotalet. Grejerna skulle ju rulla annars fick det vara.

En gång var jänken i Stockholm dålig. Vi åkte vidare och hamnade i Danmark på något sätt.  Alla tog hand om varandra och det var mycket krök och många äventyr. På måndagen hände det att vi  rullade in på morgonsidan och gick direkt från bilen till jobbet.

Vi tackar Staffan för återblicken. GBALS rullar vidare.