Per Wigg från Friggesund sparkade undan litet grejer i garaget och gick ut på tag-själv-lagret i skogen. Efter några z-zaap och några d-zziiip med migsvetsen kunde linjerna av en harmonisk rod skönjas ur skrotet. Magi.
Jag blir så imponerad av denna gentleman av Hälsinglands skogar. Datadesignade showcars, cadritningar, karosser på postorder och showkrom i all ära men detta slår allt i min bok. Hantverkaren i trä, järn, plåt och vad du slänger fram, låter det växa ur verktygen. Någonstans bakom ögonen har Per Wigg ett designkontor med en hotline till händerna.
Garaget är snårigare än en stormskog. En CNC-fräs har växt genom taket. Det går inte att komma in.
-Jo, om man håller i sig i rodramen på högkant till vänster och tar ett sjumilakliv över svetsen, utan att fastna i motorlyften, kan man få ner foten på betongen lagom för att höja kameran och möjligen få till en bild. Fotograf Stigsson kör med vida vyer. Krantzen kryper i garagen.
– Ja’ fick spashk unna’ nå grejer för å’ få plass’, säger Per mjukt.
Om kära läsare tittar noga kan ni upptäcka rodden med den breda hjulbasen.
– Ögonen faller på takets förlängning i form av en keps i snyggt valsad plåt.
– Jag städade garaget och bröt till den där igår när jag hörde att du skulle komma, säger han lågt medan han micklar med lånade reflektorer från extraljus, gammelglas från någon lastbil och lampa från Biltema.
-Klick säger det plötsligt och Per har knäppt ihop fyra årtiondens ljusattiraljer med bara händerna.
Allt började med en dag på isen. Per besökte Lobonäs vinterhöjdare, Älvis on Ice.
Tjugo roddar och kustoms brakar ut till en plogad bana och dragracingstrip på sjön när februari är som kallast.
Helst skall det vara minus 25. Då trivs förarna.
Per Wigg såg det där och . . .
. . . gick ut på gårdens tag-själv-lager.
Soon hade han hittat en Ford lastbilstorped, snavat i en Volvo framvagn, släpat in en Esplorerdiff på bänken och fått med sig några plåtar från VW Golf.
Läsare kan tycka att skribenten raljerar, förenklar och förkortar men för Per Wigg i Friggesund är detta en beskrivning av hur det gick till.
– Jag breddade 140-framvagnen också, tillägger han enkelt.
Den är ju inte byggd att besiktas så det gick fort. Jag ska bara hade den till Älvis on Ice och busa runt med så det är inte så noga.
– Inte så noga?!!
Dörren är ett finstilt clockwork a’la urmakare.
– Nja, man vill ju kunna stänga om sig i kurvorna.
Allt på rodden är harmoniskt och rejält. Jag blir alldeles slut hur man kan få till det. Många kan bära in skrot och yxa fram ett hembygge som startar och går men detta!
Han har inte nått 10.000 kronor i utgifter än.
– Lite fusk är det ju för jag hade 280-hästars V8:an liggande liksom en TH400 växellåda. Bakaxeln är från en trasig 1988 Ford Explorer som bara stod.
Per berättar:
– Jag gjorde bara en ram av 100×50-rör som band ihop det. Det gick fort. Man är ju snickare på dagarna så jag hade inte så mycket tid att hålla på. Tyvärr kom Coronan och istävlingen i Lobonäs blev inställd. Bygget lades på is istället om man säger så.
Jag tittar på kylaren
– Är den från en traktor eller nåt?
– Ja he, också en grej jag hade liggande. Jag gjorde en enkel kylarmaskering runt bara, och nu läsare skulle ni ha varit med!
Per går fram och precis som med lampan lägger han händerna på kylarmaskeringen. Den knäpper till och följer snällt med upp utan minsta fladder, ihakning eller gnissel. Han bygger med millimeterprecision och så att materialet inte spänner eller skaver utan bara gliiider in i mål.
Rörverket där under är av industrikvalitet byggt att hålla och fungera år efter år. Hur kan han, hur hinner han, hur fogas det så självklart till en enhet där till och med den gömda funktionaliteten är snygg?
Han bumpade ut hytten för att få plats med sig själv och naturligtvis har han byggt en oklanderligt välanpassad störtbåge också. Taket har en sektion som för tankarna till före detta Pegamoid.
– Ja, det är ju en trästomme klädd med plåt från början och jag ville behålla den karaktären men skriv inte var bakväggen kommer ifrån.
Han berättar det och när man vet det så stämmer det ju. Jag lovar att vara tyst men naturligtvis bryter jag det löftet äcklig murvel som man är.
– Det röda är en huv från Folkvagn Golf.
– Som sagt mycket har jag fått gratis, Sätet är omklätt. Det har legat oanvänt i 25 år och kom väl till pass. Nu funderar jag på trettiotal eller fyrtiotal till instrumentbrädan.
Nystädat okey.
Blir det något Älvis on Ice i Lobonäs eller? Per Wigg från Friggesund undrar.
Hans isrod rinner fram snabbt, snyggt och rätt men han väntar på ett klartecken, ett datum som ger inspiration att köra igång.
Det är mycket kvar att göra innan den är redo för innerkurvorna men om det blir tävling i vinter så lita på att han är han där.
– Per hinner. Krantz har aldrig varit så säker.
En härligt skriven artikel på en fantastisk uppfinnarjocke i vildmarken!!