Nos, akkor eljött az ideje az idei premiernek.
– Oj sorry. Jag glömde bort mej. Det här med 2-3 eller fler språk samtidigt kan bli lite vimsigt ibland. av Mikael Gideryd Ungern.
Den 17 Juli var det dags för premiären för i år med American wave träffen vid Raba rivers strand.
Här har vi haft en en dryg månad med gassande sol på dagarna och dagstemperaturer i skuggan på mellan +30 och + 42. M
Man hoppades att det skulle fortsätta över träffen med men se det gick inte. På vägen dit vräkte det ner regn. Visserligen välbehövligt men ganska onödigt just den här dan. Vi åkte ju dit med Volvon. Bromshaveri på jänken.
Här är det lite mer problem att få fram grejer än i Sverige. Här nere har vi ju inte nåt typ Norrlands Custom där man ringer ena dan och har grejorna dan efter. Ringer jag till Norrlands härifrån så tar det en dryg vecka innan grejerna kommer från Ö-vik. Man kanske skulle snacka med dom om en filial här nere eller nåt liknande.
Vi åkte ju på träffen trots att årorna borde varit med. Vi kom dit och såg ca 10-15 bilar på en leråker och satt i bilen och pratade lite.
Vi pratade med folket i entrén och väntade på att det skulle lugna sej. Det vart så pass blött så dom fick flytta entren 5-6 meter till en lite högre plats. Vi fick sen sitta och vrida ur lervatten ur skor och strumpor men med ett leende.
Rätt som det var dök det upp en Cobra i skyfallet. En Cobra här nere i Ungern???. Det visade sej vara en replika som var reggad och klar här! Det trodde jag inte var möjligt. Vi har ju inget SFRO här nere tyvärr. 
Men det var en rätt fin replika med Rover snurra och rätt prydlig vad jag kunde se och definitivt nåt riktigt trevligt att se i leråkern.
Efter en stund lugnade det ner sej från skyfall till stilla sommarregn och då kunde inte jag sitta still längre utan måste ut och va nyfiken.
Det rullade in mer och mer bilar, mest nyare då typ nya Mustanger, men även en Hummer och en hög med Voyagers. De senare har då jag aldrig sett på en bilträff i Sverige.
Även en nyare finskreggad Chrysler dök upp bland regnskurarna. Det positiva i det här var att ingen egentligen visade sura miner eller sånt på grund av vädret. Det var som jag och en som jag pratade med kom fram till:
– Det är ju bara vatten, gratis vatten. Egentligen samma som man en het sommardag får betala för att doppa sin kropp i för att få svalka. Det vart inte alls lika mycket bilar som förra året. Man såg ingen i år från Österrike eller Slovakien.
Dels kan det ju bero på vädret och dels på denna eländes Corona och restriktioner. På träffen kunde man köpa god mat, burgare, Ungersk Pörkölt mm. samt drycker både med promille eller utan.
Det fanns en mekanisk tjur att tampas med. En stor plastbassäng som brandkåren fyllde och sen skulle det i små båtar som barnen kunde åka runt i bassängen med. Dessutom var det ett hyfsat stort partytält med aktiviteter för de små i familjen med lekledare och allt. Det vart en mycket trevlig liten träff sen då regnet försvann. Mycket leenden, mycket skratt och glädje. Och det är väl trots allt det som jag ser som viktigast bortsett från vårt gemensamma intresse.
Att snacka med folk är givande och ger många garv. Det handlar om att trassla sej fram på svenska, tyska, engelska och mycket bristfällig ungerska. Men på nåt sätt så funkar det. Helt plötsligt då jag försöker kommunicera med en kille på den här språkblandningen så hör jag en tjej som säjer. Är du från Sverige???
– Ja svarar jag, Är du det med?
– Nä, sade hon men några fraser på svenska kan jag.
Snacka om en tappad haka. De fraser hon kunde var klockren svenska. Och under de här sammanlagt 5 åren här nere så är det inte många gånger som jag kunnat prata svenska med nån annan än frugan.
Det var väl allt från mej den här gången.
– Ha en skön sommar där uppe i Sverige .
Nu 1.400 and counting . . .
