Tolv år sedan. Cageswamp Cruisers i Burträsk tangerade rekordet.
Mitt i hobbyn
Krispig och klar sträckte sig den 6 september mot en molnfri himmel. I Burträsk var det bilträff för fjärde året i rad. Med värmen och solen kom bilarna och ett tangerat rekord blev det. -115 bilar klockan ett, noterade bossen Mattias Renström nöjt.
Cageswamp Cruisers låter som Louisianas fuktiga träskmarker, jambalaya ur ångande grytor, dimmor och Don´t mess with my Toot Toot med John Fogerty men Burträskkryssarna bjuder idag hög luft, torra vindar, ett sprakande solljus samt färska nyanser av Västerbottensost från osteriet mitt i samhället. Klubben består av tio medlemmar.
-Vi har flyttat till en större plats, säger Mattias och blickar ut över campingen som omges av glittrande vatten.
Det är svårt att värja sig mot landskapets skönhet och Louisiana får ursäkta men det är här man vill vara idag. Det är det flera som tycker. Det mullrar i kyrkbacken, gräset fylls av bilar från förr och det är svårt att värja sig mot skönheten igen. Inne i samhället vibrerar asfalten av 100 motorcyklar från Umeå som är på utflykt till osteriets café och museum. Här, några hundra meter bort, vilar tunga motorer ut medan röstning sker, vinnare utses och hamburgarna tar slut.
Peoples Choice går till Kjell Lundmark för en Plymouth Belvedere 1957 men han har åkt hem så vi pratar med en yngling med patinerad bil istället. Bland alla gubbar med blanka åkdon står Tommy Stenmark 20 år. Han skulle bara ha en bil från Chryslerkoncernen. Kassan tillät en Plymouth Belvedere från 1958 med rasad motor. Tommy bogserade hem dem, skruvade av huven och dök ner pannrummet. Förhoppningen var att hitta något mindre fel, något som krävde en begränsad insats. En ful topp eller en spräckt kolv men allt visade sig istället vara nergånget.
-Varje lager var skuret, berättar han.
-Jag hade inget annat val än att helrenovera.
Efter tid, pengar och möda var det dags att vrida om tändningsnyckeln. Nu skulle skönsången komma, belöningen, tillfredsställelsen men motorn startade inte hur han än vred på fördelaren, justerade ventilerna och fibblade med förgasaren.
-Jag fick han inte att gå, summerar 20-åringen kort.
Han hade råkat ut för det som ingen initiativrik 20-åring med energi och vilja borde utsättas för, en felslipad kamaxel, inte precis skit i förgasaren. Det här var oväntat men Tommy nötte på och idag kommer han på egna hjul till träffen och Cageswamp Cruisers hyllar den unge.
Bilarna rullar igång och lämnar fältet men inte samhället. Till kvällen fylls gatorna när cruisingen tar vid och musiken spelar från baksäten och dörrsidor. När natten kommer rockar Cageswamp Gringos på campingen, billjusen glöder, månljuset stiger ner i det svarta vattnet och minsann blev det inte litet Louisiana till slut.
