Nu går den. Den direktinsprutade LT1 V8:an ur en 1994 Fleetwood startar snällt när man vrider om nyckeln. Nu är man i sista kurvan och har upploppet kvar.
A-mek gör kromet till projektbilen. Customfångare, kustomlister, riktning och sodablästring.
Motorn small igång och plötsligt är bygget en happy byggsats. Från importerat barnfind till isärplockad, söndersågad kaross och vidare till en levande Cadillac 59:a som står och går på tomgången är det några kliv. Bygget lever. Nu när den mullrar är det plötsligt en fråga om att stoppa-bultar-i-hål-byggsats av lackerade delar och vintern är lång i Härnösand.
Motorn spann bakhjulen tyst och vibrationsfritt i 1994 Fleetwooden jag köpte som donatorbil av Autonorrland i Husum. 14.000 mil hade den gått där den viskade på tomgång. Motor och låda är ett orört paket som sänkts ner mellan rambenen i 59:an. Vad kan gå fel men ändå? Hur skulle det gå att starta den?
Hade köpt ett wiringkit från Painles wiring för femtusen spänn i Florida och tagit hem i resväskan. Mycket föredömlig härva. Plugg and play. Många kablar var det men märkningen var superbra.
Datorn sitter nu där originalradion suttit. Det blir radio delete i Cadillacen av två orsaker.
1. Jag gillar att sitta och höra på sången från V8:an.
2. Musiken är så hög på cruisingarna numera att man hör man inte sin egen stereo. Man får lyssna på de som spelar för hela kommunen.
Verktygsskåp från Verktygsboden
Dubbelarbetade med att montera ett relä till bränslepumpen i bagaget som jag hade tänkt att Painlesshärvan skulle styra men det visade sig att från Painless kom härvan med färdiga reläer för AC pump och bränslepump och lång sladd ända bak. Skönt med produkter för lata amerikanare. Painless levererar rubbet till kund.
– Nå, nu har jag dubbla reläer i serie (och en felkälla till) men jag vet hur det är kopplat och bilen skall inte säljas.
Jag fick ett råd av Robert Viklund, plåtslagare och raggare i Härnösand, att starta motorn utan framskärmar så man lätt kan komma åt justera fel och göra ändringar. I samma anda monterade jag inte instrumentbrädan utan drog långa ledningar från bilen till brädan som ligger på ett bord intill. Att ligga under askkoppen och famla går bort. Man dyker rakt ner i elen genom öppen framruta.
När tändningsnyckeln vreds om i instrumentbrädan på bordet startade bränslepumpen snällt och visade musklerna genom att spruta bensin ur tre skarvar. Jag hade dragit klammerna för dåligt. Nytt försök. Blev nästan tätt. Hade minimalt läckage vid pumpen men kunde inte hålla mig. Torkade bort bensinen från golvet. Tog fram vattenslang och brandsläckare och vroom, motorn startade efter två varv.
Jag hade monterat rätt inklusive den nya Optisparken. Motorn har en tändfördelare som ser ut som en frasvåffla på högkant. Inga brytare och jag vet inte hur man ställer in tändningen heller men gnistorna hittade fram, fråga mig inte hur.
Motorn startade och gick en hel sekund. Varje gång man vred om nyckeln small den igång men dog efter en sekund. Varför? För dåligt bränsletryck? Datorn känner av dåligt oljetryck? Tjyvluft? Vakuumfel? Svaret fanns på Painless wirings hemsida. Jag hade inte tittat tillräckligt djupt i kartongen. Där låg en liten svart plastbox med tre trådar. VATS heter systemet som kan kopplas förbi.
– Whats? skulle man kunna säga.
VATS är ett stöldskydd. Cadillac var tidiga med programmerade startnycklar, visserligen i sin enklaste form men ändå. I startnyckeln sitter ett motstånd vars värde datorn vet om. När nyckeln trycks in i låset kontrollerar datorn att det är ”rätt” nyckel med överenskommet motstånd som sitter i. Mitt tändningslås, bil och nyckel var sålt till övre Ö-vik.
Den lilla plastkretsen från Painless fixade det. De tre kablarna hade sina motsvarande kompisar i härvan. Det var bara att löda ihop. (Det lilla hemmagjorda stativet med röd klämma har hängt med sedan jag lödde egna gitarreffekter på pojkrummet under sjuttiotalet). Man blir inte äldre än tretton. Nytt försök och nu gick motorn snällt. Motorlampan lyser vilket är förståeligt. Allt är inte anslutet.
När detta skrivs monteras ny vattenpump, ny ac-kompressor, ny generator, ny servopump och nya spännhjul allt i ett komplett kit från March Performance. Roligt. Enkelt. Sedan blir det kylare och vatten och ny koll av läckage.
JEBS Airdragger luftfjädring sitter på Cadillacen.
När allt lirar blir det skärmar och äntligen skall man få se hur de lackerade karosslinjerna egentligen tar sig ut med det choppade taket.
Ratten
Original Cadillacratten från 1959 är svår att slå. Mäktigare finns knappt där man speglar sig i rattens välvda mittkon. Man ser ut att äga hela världen i spegelbilden där man sitter och bresar mitt i ett rymdskepp. Jag ryser av vällust när jag skriver detta och tänker med sorg på dagens batteridrivna skumbananer på hjul.
Tack USA!
Tack du underbara tid på jorden. Vi fick det bästa. Tiden efter häst och vagn med de sexigaste fordonen från Amerika i ständig utveckling men före idag då allt är över och våra barnbarn erbjuds könlösa likströmmare med sladd. Vi fick det bästa och det räcker åt oss livet ut.
Ratten var det ja. Även om Cadillacs ratt är fulländad ville jag fingra på ett alternativ. Jag köpte en båtratt från Biltema för sexhundra spänn.
Efter det köpte jag en 1959 Cadillacratt för 1500 kronor att såga sönder.
– FICK därefter ett kromat tutringscentrum av vännen och Cadillacmannen Jörgen Eng i Småland. Den här hobbyn alltså! Kram på dej din långa räkel.
En annan kompis, Arne Friberg i Hälsingland, erhöll allt i en påse på sin sjuttioårsdag. Han blev glad tills han tittade ner papperspåsen. Det var ingen present på bemärkelsedagen utan jobb.
Arne i Lobonäs svetsade ihop delarna och skickade resultatet gratis till Härnösand med Irene Nilsson. Denna Irene som hjälpt mig med så mycket i hobbyn, privat och i tjänsten. Den här hobbyn åter igen!
Nu har jag en Cadillacratt med samma radie som tutringen på originalratten, allt i krom och rostfritt. Navet är typ EPA-traktor det.
-Måste ha något från EPA också.
Lackeraren Robin Kvarnström söder om Sundsvall hade en Duettepa med en superblankt nav på rattstången. Jag frågade hur han fixat det när jag gjorde reportage.
– Man slipar bara bort färgen så finns aluminiumnavet under, sade han.
Gick hem och slipade bort färgen på Cadillacens rattstång med 400 torrslip, stålull, gammal socka och Autosol. Blankt som på Robins EPA!
Det är förresten han som lackat bilen sisådär tio år efter epatiden. Känns bra att jorda sig i rötterna.
Duettepa – Cadillackustom same, same.
bra