Bilkyrkogården vid vägs ände.

Haparanda står det längs E4:an långt ner i djupa Sverige. Haparanda,
slutmålet, det gäckande långt där borta. Landets ände och där, vid vägens
slut bor Hans Purra som en belöning till de som kommit den långa vägen.


Mercedes 1962. Hans Purra bjöd på en naturupplevelse.

De är lätträknade nu, bilkyrkogårdarna. Jag menar de där långtidsparkeringarna
där ingen verksamhet pågår. Alltså inte bilskrotar eller reservdelshandlare. Inte
travade bilar på hög, en mur av sönderfrusna batterier utanför stängslet och en
hangar med en avsågad buss som expeditionsdisk.


54:an var Hans Purras första bil. -Den gick bra. Det satt en ny dieselmotor i den.

Ej heller K-märkta utomhusmuseer med väganvisningar. Jag menar varsamt parkerade bilar i skogen med nycklarna i. Mercedesar med halv tank där dörren stängdes en sista
gång innan man gick hem och såg på Hylands Hörna.


Ford Taunus med takräcke bar packning i mitten av sextiotalet. Kanske skjutsade pappa dottern till lägenheten i Bandhagen när hon flyttade söderut.

Jag pratar helgedomar där krigare från förr vilar ostörda under skyddande grenar.
Jag är nervös huruvida vi får trampa på men Hans Purra ler vänligt och låter oss
komma in på vägen som leder ner till böljande gläntor utan bilspår.

En Skoda med smått amerikanska drag lyste upp.
Det lena gräset bugar i den lätta sommarvinden och det är tydligt: Här har ingen gått detta
år. Den berusande känslan av att ”hitta” bilar infinner sig. Talet blir försiktigt.
Volymen låg. Stegen långsamma.
-Psst, det sitter en cabriolet där borta …


Pin up. Plåtdamen är borta men spåren är för alltid kvar.


En Ford Thames Freighter ägde vägarna för 40 år sedan. Idag är schemat lugnare.


Även tyngre fordon från förr hukade i grönskan


Packat och klart. Två minitransporters och ett kraftigt släp var tingat, men köparen återkom aldrig.


Ännu en Mercedes. Alla bilar var inte Hans egna men många Mercor hade han ägt.


Från instruktionsboken till Dodges lastvagnsserie K160 1968: ”För att körningen ska bli så störningsfri som möjligt är det av stor vikt att bilen erhåller regelbunden tillsyn och skötes enligt givna instruktioner.” Aktuellare än någonsin.


1953 Packard Patrician, jojo!  Det är till att ha fint besök, eller har den kommit till kyrkogården för att stanna?


Här har CLK 844 stått. Inte en droppe olja har den läckt. Inte något har den skadat naturen. Hans Purra kände sina bilar och mindes  alla parkerade bilars regnummer.


”Cabrioleten” med whitewalls är en Wartburg från 1956. Intill en Ford Taunus 12M.


Citroen DS19. Den nybytta motorn hade gått fyra timmar när plats bereddes i gläntan och tändningen slogs av för sista gången.


Fenmerca med lyxkromet orört. Här har ingen gått i år.


Har du ett tanklock till en Merca 123 frågade Krantz ?
-Det finns men jag säljer det inte. Du får det, sade Hans.


Läsa mer sånt här! Du har kommit till motortidningen på nätet  Worldkustom.com Kolla in resten av månadens artiklar.  Här hittar du arkivet med alla tidigare nummer Ha kul!

sticker

2 reaktioner på ”Bilkyrkogården vid vägs ände.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *