-Jag har kört hela baletten, säger Peppa Könberg från Härnösand. Efter en rad raggarbilar, många äventyr och oändligt med garagetid har han kommit till finalnumret, sista dansen. Han har färdigställt en egen hot rod, precis som han ville ha den.
Från 2009.
Bygget tog 20 år.Ramskenorna till Forden köptes för 20 år sedan.
-Man hade dåligt med pengar men du vet jag köper alla motortidningar och drömmen fanns där. Jag läste om en sån här Tudor och blev knockad. Jag minns att den fanns i Stora Skedvi. Här skulle hela familjen kunna åka och ändå var det en av de snyggaste karosserna, tyckte Peppa.
Han hade då en lång historia av bilar bakom sig. Efter en egen improviserad backtävling med en Ford Fairlane, som slutade på taket i en ravin, ryckte kompisarna ut och bärgade vraket medan Peppa låg i en kromad slaf med betjäning dygnet runt och tryckknappsradio i sängbordet. Forden såg ut som ett kastat karamellpapper och efter sjukhusvistelsen drog Peppa i den som man drar i en twistgodis och bilen snurrade upp sig, rätade ut sig och såldes. Energi och garagetid var oändlig och efter den lagade Fairlinen plockades ramskenorna fram.
-Jag svetsade ihop en ramgigg i garaget och fäste upp skenorna.
S&S Custom i Indal är mera entusiaster än affärsmän. De har hjälpt många i bygden. Av dem fick Peppa låna en plastkaross. Nu kunde han svetsa färdigt ramen. Karossen hade han inte råd med utan den lämnades tillbaka men en Ford 9 tums axel hittade in i ramen liksom en I-beam axel från en 39:a. Axlarna fick Volvo 140-bromsar bak och Amazonskivor fram. Bensintanken kommer från SAAB, bromsservot från Nissan och Peppa räknar upp ytterligare delar från 16 bilmärken.
Åren gick och grannarna ruskade på huvudet.
-Tokerier, han tror han kan bygga en bil själv men man ser ju att det där aldrig kommer att bli något.
Peppa hade hämtat en begagnad plastkaross från Gotland. En lealös historia med dörrar bestående av två dörrskinn som inte var sammanfogade. Golv fanns inte och ingen kylarmaskering.
-Jag gör aldrig om det. Varje dörr tog 14 dagar att sätta ihop, säger den rutinerade garagepularen som även övar sin händighet dagtid som elektriker.
Nu hade modernare tider kommit och drivlinan blev därefter. Nu fanns den moderna TH 700 lådan från GM vilket Peppa snabbt insåg fördelarna med. Framför den spändes en Chevrolet 305 motor. En olackad kaross på rostiga fäljar rullades ut på garageplattan det året och grannarna log medlidsamt.
-Stackarn. Håller han på än? Han har inte ens ratt eller rutor.
Den vintern blev det en ratt i bilen, och golv och pedaler. Inredningen togs från Opel GSI. Mätare till rätt pris handlades från USA som hette TPI men när de kom fanns inga givare med.
-”Näe, det är så olika från fall till fall så de säljs separat sir”, sade telefonrösten och Könberg i Härnösand fick titta djupare i lädret.
Till slut satt alla bitar på plats och färgen valdes till VW grön metallic. Den gången 2003, när Peppa vred om nyckeln och körde ut ur garaget, var det en gnistrande skapelse som speglade sig i grannarnas fönster. Då var det också andra bullar på bilprovningen. När han ringde första gången och ville besikta sitt bygge var det en stram röst som svarade att han inte kunde beställa tid eftersom han inte hade något registreringsnummer.
Att bilen bara var SFRO-godkänd och inte på någon tillstymmelses väg kunde ha ett reg-nummer eftersom det var just det en registreringsbesiktning var ämnad för rörde inte besiktningsmannen i ryggen.
-Vafalls inget reg nummer, nä då blir det ingen tidsbeställning. Vi ringer dej när vi har tid, sade han.
Men SBP ringde inte på hela veckan. Peppa väntade en vecka till och ringde sedan.
-Jo, det är ju liksom så med min bil att den är trevlig att nyttja på sommaren så det vore tacksamt om jag fick komma inom överskådlig tid.
-Nä, vi har inte tid just nu blev svaret.
I slutet av veckan ringde telefonen, närmare bestämt sent på torsdagkväll. Det var ett kort, stramt samtal.
-I morgon bitti har du tid.
-Jag fick panikringa och hyra en trailer på kvällen, begära ledigt från jobbet och lasta bilen på natten, berättar Peppa.
Duman på SBP hade talat och undersåten, hjonet, den livegne Könberg förväntades inte ha ett eget liv utan skulle inställa sig inom 8 timmar.
-De trodde nog att de skulle få se ett elsvetsat hemkok grundlagt på ståltråd för när jag rullade av bilen i solen blev besiktningsmannen som en omvänd hand. Alla var supertrevliga. De flockades kring bilen och bjöd in mig i deras fikarum där det blev andra bullar av vete.
-Innan jag for hem hade jag fått en porslinsmugg som det stod SBP på!
Det är sex år sedan nu. Forden har rullat mycket sedan dess. På somrarna krokas husvagnen på och långresor företas.
-Den har bara gått sedan dess, fast jag skulle vilja ha en litet annan utväxling. 700-lådan väntar med sista steget till 100 km/h. Skulle vilja byta 2,73:1 mot något i närheten av 3;00:1.
Senaste nytt på bilen är en grill inköpt från Finland (!) samt de rejäla strålkastarna. År 2000 tyckte jag de var fula och sålde dem till Södertälje för 2000 kronor. 2007 var jag på marknad i Nordichallen i Sundsvall på jakt efter stora lyktor då samme marknadskille frågade mig om jag inte ville köpa tillbaka dem. Han hade aldrig fått någon användning för dem.
-Och priset, frågade Peppa?
-2000 sade marknadskillen som inte glömt.
Peppa åkte till bussgaraget i Härnösand. De hade en insats liggande som passade och som var till en Van Hool buss. En insats till beställdes och nu sitter lyktorna där de var ämnade en gång i tiden.
Peppa har, som han säger, kört hela baletten med bilar och kvällens sista dans går till sin egenhändigt byggda Ford Tudor från 1932.
