Cruising i Hudiksvall

Cruising i Hudik har varit en tradition att besöka ända sedan jag fick körkort, ja även före. Då gick man där och bara tittade på bilarna, frånsett några år i slutet av 80-talet när jag provade på medel-Svensson livet. AV: Jan Silèn

 Cruisingbilar

Några bilar har passerat genom åren som jag har cruisat i Hudik med.

Volvo

Plyma

Pontiac

Pontiac igen

Chevy Monza

Men till slut hittade jag rätt

1955 Buick custom

Hittade rätt bil för 27 år sedan och den blir nog kvar ett tag till. När man var ung var det ju cruising varje fredags- och lördagskväll året runt.

Nu på senare år har det varit något som kallas Krantz Challenge under dagen före cruisingen.

Krantz Challenge

Efter en heldag med bilar behöver man ju äta också.  Då har vi brukat åka ut till Malnbaden och ätit.

Skeppar din bil.

Där har det fungerat bra. Ingen bordsbokning och nära in till cruisingen utom sista åren (nya ägare) som infört bordsbokning och maträtter med konstiga namn. Då gick vi över till Route 84. Bra mat stora portioner men man måste boka bord flera dagar i förväg. Det är ett populärt ställe .

Rout 84

I fjol var det inget Krantz Challenge men vi tänkte äta före som vanligt men det blev en miss med bordsbokningen så vi ringde runt på samma dag som det var cruising. Naturligtvis var det fullbokat på alla ställen. Vi fick tag på bord på Olearys som ligger vid cruising stråket. Olearys ligger i nedervåningen av Statt (Stadshotellet) och sitter man i rullstol så får man åka hiss från hotellet och då hamnar man i köket i restaurangen.

Järnvägen
Vet ni förresten om att i Hudik går järnvägen rakt igenom stadshotellet.

 

Efter att vi passerat otaliga köksbänkar och köksutrustning så blir vi hänvisade ett bord i restaurangen, konstigt fullbokat på alla ställen men här är det nästan folktomt.

Jaha, nu förstår jag
Nu i efterhand så förstår jag varför det inte var fullbokat. Inne i lokalen är det fullt med stora TV-skärmar på väggarna som visar fotboll och ovanför vårt bord sitter en stor högtalare som spelar hög tecknomusik eller vad det heter. Jag frågar lite snällt,

• Kan, ni sänka musiken?
• – Jaà

Servitören försvinner bort men inte sänks musiken. Han kommer tillbaka med några skålar, popcorn och undrar vad vi vill dricka? Vi beställer och innan han försvinner frågar jag igen,

• Kan du sänka musiken?
• Ja àrå

Han kommer med drickat men inga glas så vi säger till att vi vill ha glas.

• Ska ni ha glas??
• Ja, det vore bra.

Jag passar på att fråga igen om dom kan sänka musiken, det spelas otroligt högt och han svarar

-Ja`a

När han kommer med glasen så frågar vi efter en matsedel.

• Ska ni äta också?
• – Ja
• Jaha?!

 

Innan han går iväg frågar jag igen om han kan sänka musiken?

• Ja à, svarar han glatt.

Nu tycker jag snarare att den så kallade musiken blir högre, ska det vara så förbannat svårt att sänka volymen! Han kommer med matsedlar och jag frågar igen

-Kan du sänka musiken?

-Ja à

Då får vi äntligen beställa och innan han går så frågar jag igen om….

• Kan du sänka musiken?
• Ja à

Dom andra runt bordet börjar skratta och frågar hur många gånger jag har sagt till om musiken?  Och efter en lååång (Oxen ska slaktas potatisen plockas osv) väntan kommer äntligen maten, vi var 7-8 stycken runt bordet och tallrikarna ställs ut lite hur som helst, vi får skicka runt tallrikarna så rätt person får rätt mat.  Innan han går igen så frågar jag om

• Kan du sänka musiken?
• -Ja á

När vi ska till och äta så har vi inte fått några bestick så vi ropar på en som står i baren och vi frågar om vi kan få bestick också. Det visar sig att det nog är ägaren och jag frågar igen om

• Kan ni sänka musiken?

Jaaa, äntligen
Han ropar högt på nåt obegripligt språk till de som står bakom bardisken och äntligen sänks musiken. Vi var några som beställde en köttbit och jag vill ha den välstekt men när vi börjar skära i köttbitarna så är alla rätt blodiga.

Vi håller käften
Vi äter och håller käften, vi orkar inte klaga mera. När vi ska betala så bjuder ägaren på drickat han hade nog koll på det som hänt. När vi ska gå därifrån så rullar jag mot dörren till köket för att ta hissen upp till hotellet igen, jag hade spanat in hur dörren ska öppnas, man trampar på en knapp på golvet och dörren öppnas.

Fia kliver på knappen och dörren öppnas och personalen kommer springande och motar ut oss ur köket men jag förklarar att jag ska till hissen så vi blir guidade genom köket igen. Aldrig mer Olearys för min del.

Vi hinner med en sväng på cruisingen innan det korkar igen totalt, vi parkerar och sitter i bilen och tittar på bilarna som saaakta glider förbi.

När det tar en timme från ena sidan av stan till den andra är det inge roligt och hamnar man dessutom bakom en utomhuskonsert (en kombi med fulla bagageutrymmet med jättehögtalare) som spelar musik i 500 db så kan man hålla sig för skratt.

Då är det roligare att parkera efter gatan och bara sitta och titta, man hinner prata rätt länge med den bil som stannar bredvid innan kön rör sig.

 

 

 

 

Jan Silén.