SVERIGE. Bilen ser ut som om Sture Torngren, legendarisk redaktör under tidningen Wheels storhetstid, skulle ha byggt den. Så som vi minns 80-talet.
Idag byggs de med lägre bakända och fläktremmarna matchar baksätesklädseln. Inget fel i det. Det är bara så kul att se den gamla stilen nybyggd 2011. av Lars-Åke Krantz.
Självklart måste utvecklingen gå framåt och saker ändras. Nya material, nya tillverkningssätt, nya maskiner och nya ideal är den naturliga vägen för att hobbyn skall gå framåt och leva vidare. Ändå, när ett bygge dyker upp som får den unge grabben från 1981 att vakna inombords, är det välkommet igenkännande.
Erik Hanssons 46.a Ford coupé gnistrar av nytillverkning. Det känns i hela uppenbarelsen att bilen är ny, men den ser ut som förr. Overkligt och oändligt skönt.
Sommarstaden Hudiksvall ler sitt bredaste leende denna dag med glittrande vatten, doftande blommor, glassturister och bordsjakt på uteserveringarna. Staden har flera cruisingar under sommaren efter det gamla sättet. Inga vakter, inga klisterlappar, knappt en polis.
Bara långsamt rullande bilar och massor av folk. I denna del av landet kommer det fortfarande lagom med bilar och inte 600 bilar till en fikaträff en torsdagkväll och definitivt inte 3000 fordon som mosar ihop en cruisingkväll.
Det finns helt enkelt inte folk så det räcker till sånt här uppe. Kanske har Norrland Sveriges bästa cruisingförutsättningar på gott och ont.
Det mullrar i stan. Högre upp, västerut, i utkanten bor Erik. Han sitter på stegen och blickar ut över det begränsade utrymmet bakom huset. Begränsat för att karl’n har ett dussin bilar.
De flesta har han knackat på med hammare och mothåll. Han gillar amerikanare och PV. -Forden köpte jag i delar, säger han kort – Commodoreframvagn, SAAB kuggstångsstyrning och Volvobromsar, det är väl det hele.
Så där bara, hela bygget i en mening. Det var det hela. Den här sorten snackar mindre och gör mera. Fordens lack vrålar 40.000 kronor.
-Vad är det för lack?
-Blå.
-Har en blå soppapump också, Holly med reducering.
Motorn följde med men jag har bytt det mesta.
-Har du stor verkstad?
-Va, nä jag meckar på tomten. Plåtjobbet gör jag på ett annat ställe. När karossen är klar håller jag till här ute, eller om jag rullar in den under tak, men då måste något annat ut liksom.
Han öppnar en port och en lika kollosalt blå PV skymtar under tak och väggar klädda med påsar med reservdelar! Hur hittar du här Erik? -Vad menar du?
Han öppnar dörren till Ford 46:an.
-Taunus GXL 1972 säten fram och soffa från SAAB 9000 där sittdelen breddats och ryggstödet kapats ihop, passade bra.
-Passade bra, du fick ju göra om hela sätet?
-Jo, men det får man alltid. Passade bra efteråt då, om du fattar.
Så tänker en bilsmed. Bilen startar direkt och han mullrar ut genom grindstolparna. Spikraka lister, spikrak lack, nytt krom, ny inredning.
-Hur många år har du hållit på?
-Jag brukar försöka hinna på en vinter. Om man tar alla helger och alla kvällar brukar det gå. Jag har ingen lackbox utan lackar hemma under en presenning så det är bra om man kan lacka på våren så har man en månad på sig att montera och hinner köra i juli.
– Har du någon tjej?
-Vad menar du?
-Undrade bara.
På senare tid har PV utgått och jänkarna trängs bland tuvorna. Han har ingen dator Erik och inte mycket TV-tittande blir det. Tomten flödar av mekanik.
-En bilmekaniker, plåtslagare och billackerare med massor av tid eftersom han inte tittar på andra som gör saker.
Att tänka på för förståsigpåare utan garagedomkraft men med det senaste youtubeklippet på mobilen av en överladdad 572:a som ”böörnar”.
Läsvärt.