Dodge Charger Daytona fanns bara ett enda år, 1969. Men varför byggdes den och kanske ännu mera intressant varför togs den bort direkt? by Lars-Åke Krantz
Stein Vidar Gjøstøl från Kristiansund i Norge hinner knappt landa från oljeplattformen i Östersjön innan Worldkustom är där och knackar på garagedörren.
Precis hemkommen kanske han vill pusta ut, läsa posten och i alla fall få en dags lugn innan fastlandets alla måsten tar vid men nej.
Med ett leende öppnar han porten och låter solen lysa upp hans Daytona Charger från 1969.
”Man skall leva idag” är hans motto. Leva nu, göra det man tänkt och inte vänta till sedan. Han sitter redan i Daytonan, väcker 440 motorn till liv och backar ut. Stein Vidar har en utsikt att dö för . Hans vita hus ligger uppfluget på en bergskant med fjordens inlopp rakt framför och Kristiansunds gator på båda sidor därom.
Chargern går snällt på tomgång och låter spänstigt genom det friska avgassystemet men ord som snällt och spänstigt passar för övrigt illa på synintrycket.
Daytonan ser ut som en högerkrok följt av en rak vänster avslutat av en uppercut.
Knock out. Så offensiv, så stark, så grym, så elak. När den kom 1969 rasade segrarna in i höghastighetsloppen på tävlingsbanorna i USA.
Från den 14 september när den presenterades och ett år framåt vann Daytona Chargern 45 av 59 tävlingar.
Detta enligt Burton Bouwcamp, manager and chief engineer hos Dodge.
Därmed fattar vi varför den togs fram. För att skåpa ut allt. Chrysler hade laborerat med aerodynamik sedan 20-talet.
Men allt högre hastigheter på de stora asfaltovalerna och exploderande publikintresse för bilarna, som såg ut som de bilar kunden kunde köpa i butiken, var det av högsta vikt att märken som Dodge kunde profilera sig.
Ur vindtunneln kom Daytonan. Chargern var redan en bra bil aerodynamiskt sett med sin hala linjeföring. Med sänkt nos och små justeringar på framskärmen presenterade den ett drag coefficientvärde under 0,28 redan 1969. Detta är bättre än många bilar hade på nittiotalet men det fanns ett problem.
Den urstarka 440 motorn på 375 hästar förde fram bilen i en sådan hastighet att bakhjulen tenderade släppa. Med 426 Hemi motorn förväntades symtomen bli än värre. Tillbaka från ritbordet och vintunneln kom ingenjörerna till Bouwcamp och sade:
-Hey, nu har vi ett förslag på en original Funny Car, och så visade man den extrema vingen som pressade ner drivhjulen och ökade stabiliteten och så hände det magiska, Burton Bouwcamp gav grönt ljus!
För att bilen skulle kunna kallas serietillverkad original, vilken var förutsättningen för att få vara med i Stock Car Racing sade reglementet att minst 500 bilar måste byggas.
Dodge byggde 503 stycken. 24 var gula. Stein Vidar har en av 24.
– Nu vet vi varför bilen byggdes, men varför stoppades den till 1970?
För att förstå detta måste vi först begripa Chryslerskoncernes policy. Den var helt olik GM:s där man delade på karossdelar mellan Camaro och Firebird exempelvis. Hos Chrysler var Dodge och Plymouth konkurrenter som stal idéer från varandra i ett inbördes krig. 
Plymouths stjärna Richard Petty hade gjort ett avhopp till Ford men nu lockade Plymouth med en helt oövervinnelig bil, allt för att få tillbaka den omåttligt populäre Richard Petty.
Efter att ha sett Dodge Daytonans framfart på banorna ämnade de ta fram en likadan Plymouth till 1970 och kalla den Superbird.
-Ja, det var väl bara att ta alla utprovade delar från Daytonan och smacka på tänker man men icke.
Plymouth fick i sann Chrysleranda börja från början och det mesta gick åt skogen.
Belvederen hade inte alls samma ursprungliga prestanda i vindtunneln som Chargern.
När frontclipet till Plymouthen presenterades såg det förskräckligt ut. Bilen skulle göras klar NU och hela 2000 bilar hinna tillverkas för racingreglerna hade ändrats dessutom. Att krypa till Dodge och be om Daytonans front förkastades direkt av Plymouth. Dessutom skulle den inte passa på skärmarna.
Man hade mera problem också. Bakrutan och taket och ja allt. Chargern var en bättre utgångspunkt helt enkelt. Det slutade med att Superbirdens bakre vinge fick bredare sidor och kraftigare lutning bakåt. Frontclipet möter luften högre än på Daytonan men värdet i tunneln var nu bra (efter att man fått smyga in Dodge Coronetens huv och framskärmar. )
Projektet blev mycket dyrt. Att tillverka 2000 bilar tilltalade inte Dodge alls men Plymouth gick All In med möjligheten att få Richard Petty tillbaka med det legendariska numret 43 … och Richard Petty skrev på.
Resultat: Dodge Daytona och Plymouth Superbird dominerade allt under 18 månader. De vann 75 procent av alla tävlingar och SAMTLIGA långlopp.
1971 ändrade racingen reglementet. Alla överlägsna Aero Warriers som de kallades fick inte ha större motorer än 300 ci.
Även om karosseerna var överlägsna kunde de inte tävla med så små motorer mot 426 Hemi och de andra märkenas kollosalmotorer.
Därför blev det bara ett år med Dodge Daytona 1969 och ett år med Plymouth Superbird 1970.
Motorn i Stein Vidar Gjøstøls Daytona Charger är en 440 Magnum alltså med fyrportsförgasare. Bilen har inte matching numbers dvs. har inte original Daytonamotorn kvar.
Nu är det inget Stein Vidar hänger läpp över.
Detta gjorde till exempel att priset var överkomligt på dessa duktigt, dyra bilar.
Dessutom öppnar det för en utveckling av bilen som redan har den fantastiska DANA-60 bakaxeln och finfina fyrväxlade, manuella lådan med grädde-på-moset original Hurstshiftern på kardantunneln.
Här tänker sig Stein Vidar hälla mycket norsk bensin i framtiden. Planer finns på att sätta i kungen av Chryslermotorer, den respektingivande Hemimotorn.
Worldkustom tackar för att vi fick störa mitt i hemkomsten och önskar Stein Vidar all lycka med sina projekt att bygga nytt garage och sänka en Hemimotor i Daytonan. Stein Vidar söker en 426 Hemi by the way. Du når honom på FB
-Det gäller att leva idag, var det ja
———————————————————-
Du har hamnat i Worldkustom.com. Den stora motortidningen på nätet med 60.000 läsare per månad.
Gillade du det här kan du läsa nedanstående reportage eller gå till ”förstasidan” och välja ur månadens nummer eller kolla i arkivet eller söka på ditt favoritord. Allt gratis. Tidningen uppdateras var annan dag.
.
En dröm, kan inte bli bättre alltså, snälla kom till träffen : Pony Muscle Car Meet 6-7 augusti i år, 2016, jag kommer svimma av glädje om den dyker upp :)