Veterangubbar med Europeiska gamla bilar är ju ett släckte för sig. Dom kallar sig veteranentusiaster och kulturbärare men ska man göra affärer med en sådan måste man lirka, smöra och berömma men det blir skit ändå. av: Jan Silèn
Jag ärvde en Mercedes 1960 efter farsan när han gick bort 2005. Ett mycket bra objekt som inte har rullat sedan 1975, helt rostfri och har bara gått 4800 mil.
Men åren hade satt sina spår på dörrhandtagen som hade blivit poriga.
Jakten på bättre handtag startar, jag får tips om två annonser i Classic Motor där mest dessa originalgubbar håller till. 
Farsans Merca. Med bara 4800 mil på mätaren och helt rostfri. Ett objekt man bara måste ta sig an om än det inte är en jänkare.
Första varianten, den ointresserade
Ringer på första annonsen till en som hade delar från flera skrotade bullmercor men det visade sig att han hade sålt allt till sin son. Sonen skulle också sälja delarna.
– Bra tyckte jag, har du hans telefonnummer?
Han verkade vilja avsluta samtalet så fort som möjligt och sade att jag skulle ringa nästa dag och få numret.
När jag ringer så har han inte hittat det och ber mig ringa på eftermiddagen. När jag ringer igen så har han fortfarande inte hittat numret.
-Ring i morgon säger han.
När jag ringer nästa dag så får jag svaret ”Nä, fan jag har inte tid, jag ringer dig när jag hittar numret”.
Nu har det gått flera månader och han har inte ringt så den tråden har jag lagt ner. Har man så dålig koll på telefonnumret till sin son, det borde han väl ha inlagt i telefonen eller kunna utantill. Men dom kanske inte har så mycket kontakt med varandra. Jag tycker han borde väl vara intresserad av att hjälpa sin son att sälja delar när en köpare hör av sig.
Andra varianten, pratkvarnen
Ringer på den andra annonsen jag fick tips på och denna gubbe är av den sorten att det ska torrpratas innan vi kommer till skott med affären. Då får man berätta vilken bil man har och han ska också berätta vilken unik bil han äger.
Jag berättar att jag har en Mercedes 190B 1960 och får till svar att dom har han skruvat mycket på. Han hade jobbat på Mercedes i hela livet så dessa bilar kunde han.
Nu ska han berätta om sin bil och då ska man nu helst bli väldigt imponerad och låta förvånad. Han hade en Bullmerca kombi. Dom är verkligen sällsynta, säger han.
Jag spelar med och säger,
-Oj en sådan har jag aldrig sett
-Nä du, det finns inte många av dem.
Inte för att jag vill se någon heller för någon större Mercedes entusiast är jag inte men man måste ju spela med och låta imponerad. Så till affären.
Bara jag
Några dörrhandtag hade han inte men dom tre kromlisterna som sitter på varje sida grillen hade han så dom köpte jag. Jag frågar också om han vet av någon mer som kan ha några delar?
-Nä du, det är bara jag som håller på med Mercedes…………………här omkring, lägger han till efter ett tag. (Vilket ego)
När jag får hem listerna så är hälften till fel bil. På bullmercorna upp till 1959 var grillen smalare så listerna var för långa dessutom så är det tre längder från 1960 och lika långa på 1959 och äldre. Det borde man väl ha koll på om han hade jobbat på Mercedes hela livet och skruvat så mycket på dem.
Nu blev min bil lite krockad fram 1975 och inlämnad på en bilverkstad här i byn på lagning, och av någon anledning så blev bilen kvar på verkstaden och har stått inne i värmen sedan -75. Så jag gör en chansning och frågar om dom inte har några delar kvar där efter bilen och dom ska titta efter. Och nu händer det otroliga, efter några dagar så ringer verkstads ägaren upp och har hittat ett oöppnat Mercedespaket med några konstiga kromlister i.
Jag åker dit och det är sprillans nya kromlister till luftintagen vid grillen på bilen som dom hade tagit hem när dom lagade krockskadan -75 !!! Ibland ska man ha tur.
Tredje varianten, den besvärlige
Erik Stigsson ville ha en bild på Mercedesen till ”garagescener” i Classic Motor så han fick en bild av mig och jag fick en tidning. I det numret av tidningen var det en annons på originalverktyg till Bullmerca som jag ringer på. Nu träffar jag på en extrem
t unik och besvärlig sort av kulturbärare.
Jodå verktygen fanns kvar.
-Bra jag köper dem, hur mycket ska du ha?
Intresseanmälan.
-Du får skicka en intresseanmälan på mail.
-Öh? Intresseanmälan?
-Ja det är många som har ringt så skicka namn och adress och skriv att du är intresserad.
-Jaha?
Detta var en ny metod att göra affär på, ska han ta kreditupplysning eller ska han undersöka om jag är en lämplig köpare? Det är väl bara att sälja till den förste som ringer.
Jag sänder ett mail samma dag som jag ringde (3:e januari) och får till svar att jag är registrerad som intresserad köpare. Efter två veckor så mailar jag igen och frågar om jag gick vidare till finalen och det hade jag gjort.
– Vilken tur. Men han hittade inte en av nycklarna. Fem gånger har jag mailat och frågat om han hittat den saknade nyckeln men han håller på och letar och hittar den inte.
Så den elfte mars mailar jag och vill köpa det han har så kan han skicka den saknade nyckel när han hittar den. Nu händer något oväntat, jag får till svar att, det kom en förbi och tog det som fans rakt av !??
Jag svarar att ” – Jaså, så mycket var min intresseanmälan värd. Det var ju snällt”
Han svarar ”Jag missade detta, ledsen för det”
Hur kan han ha missat det?? Jag har ju både ringt och mailat flera gånger, dög jag inte som köpare?
Jag köpte nykromade dörrhandtag idag. Det är enklare och snabbare väg att gå än lirka med dessa originalgubbar.
– Jag har lust att skrika ”GUBB J****R” åt dem, fast det gjorde jag inte.
