Highway 37 Revisited

Vad förenar Bob Dylan, Greyhound Bus Line och arkitekten Frank Lloyd Wright med en 1966 Chevrolet Impala som hamnat hos Per Svensson i Bergshamra i Norrtäljetrakten? Inte mycket kanske, men ändå en hel del om man vill. by Anders Dahlgren 

USA har krympt. Efter att besökt fyrtiofyra delstater och köpt över fyrahundra bilar där känns inte landet stort längre.

En ort som nämns på nyheterna eller i andra sammanhang idag är många gånger bekant eftersom jag besökt eller passerat igenom orten på jakt efter en bil åt en kund här hemma i Sverige. 

Hibbing i norra Minnesota är en sådan avlägsen plats som dyker upp i olika sammanhang. Det finns ingen bil för långt bort att köpa eller transportera till Sverige, men med tvåhundra mil till utskeppningshamnen på östkusten är Hibbing en stad man kanske inte kommer till i första hand på en USA-semester.

I alla fall om man inte har släkt eller ett specifikt ärende där.  Men staden är värd ett besök ändå, inte minst för vägen dit. Eller om man vill ha en 1966 Impala. En som kom dit är Bob Dylan. Han föddes i Duluth, MN, men växte upp i Hibbing. Bobs klassiska album och låten ”Highway 61 Revisited” är inspirerade av Highway 61. Den startade i Duluth och tog Bob till den amerikanska södern. Blues från start till mål. Under färden mot Hibbing är det lätt att ta till sig vad som inspirerat Bob Dylan och många andra att besjunga amerikanska vägar. Från Minneapolis är det motorväg och inte mycket att se från vägen, men längre norrut går vägen över i den äldre dragningen och gamla vägkrogar, övergivna bensinmackar och affärer passerar med jämna mellanrum. Vägromantik 2.0.

I Hibbing bildades även USA:s kända bussföretag Greyhound Bus Line av den svenske invandraren Eric Wickman från Dalarna.

I de här trakterna har många svenska efternamn. Frågar man de som är  yngre är de många gånger lite osäkra på sitt ursprung eftersom de har amerikaniserats med åren och ursprunget har minskat i betydelse.

För de äldre är det annorlunda och  Sverige gör sig fortfarande påmint på många sätt i Minnesota genom ortnamn, som Falun och Mora, och svenska efternamn på reklamskyltar.

Bergquist Imports är ett sådant ställe. De har en stor dalahäst som blickfång efter vägen och säljer just dalahästar, men även svenska brevlådor hantverk och andra skandinaviska souvenirer. Ovanför den stora dalahästen vajar de svenska och amerikanska flaggorna bredvid varandra.

Även om USA inte känns så stort längre är avstånden ändå enorma.

Det slår mig nästan mer i stora städer som Chicago och Los Angeles där ett ärende kan ta en dag att göra.

Längs landsvägarna blir det annorlunda, där är det ibland bara roligt om det är långt till målet.

För att komma till Hibbing gick flygturen  till Minneapolis och därifrån fortsatte färden med bil upp mot Hibbing. Det är en biltur på över tre timmar, väl värd trippen. 

Anledningen till besöket i Hibbing var en 1966 Chevrolet Impala som Carl Eubel, en tyskättad gentleman av den gamla skolan, sålde.

Carl hade varken dator eller mobiltelefon. Han berättade att hans farmor endast talade tyska, men att han aldrig lärt sig språket själv.

Kommunikationen kring bilköpet gick på engelska, ibland genom hans dotter och en förmedlare som annonserade bilen åt Carl i avsaknad av dator.

Äldre säljare brukar innebära välskötta bilar. Det gällde även Carls Impala. Det finns många sätt att ägna sig åt bilhobbyn, en del vill ha en bil att behålla hela livet, andra tycker om att renovera dem och en del vill köpa något bekymmersfritt att köra soliga dagar. Carls filosofi var att köpa en fin bil för att pyssla lite med den och använda den under några år för att sedan sälja den och köpa en annan bil.

Impalan stämde helt med beskrivningen, en välhållen bil i originalutförande.  

Den såldes ny i Minnesota och har klarat det nordliga klimatet mycket bra. Carl hade original köpeavtal och annan dokumentation från då bilen såldes ny.

Impalan är nu fraktad till Per Svensson i Bergshamra, Norrtälje, först söderut på Minnesota 33 och slutligen norrut på E 18.

 

Per har haft en 1966 Impala SS och en del andra amerikanare tidigare. Den nyimporterade Impalan är nu registreringsbesiktad i Sverige utan bekymmer.

Med nyinköpta ekernavkapslar rullar den på svenska vägar till bilträffar och nostalgimackar.  Carl höll fast vid sin filosofi och köpte den Crown Victoria han bestämt sig för att köpa så snart Impalan var såld.

Frank Lloyd Wright då? Var kommer han in i bilden?

Wright är känd för många vackra byggnader. Guggenheim Museum i New York är en av de kändare. Han ritade även en bensinstation, R.W. Lindholm Service Station i Cloquet, MN.

 

Den byggdes 1958 och är fortfarande i drift vid St Louis River. I Cloquet övergår motorvägen från Minneapolis i stadsgata genom samhället, som förr i världen. Lindholms Servicestation är landmärke när man passerar bron över floden.

Lindholm var i oljebranschen och Wright hade tidigare ritat ett bostadshus åt honom och övertalade Lindholm att även få i uppdrag att skapa en modernistisk bensinstation.

Bensinstationen var del i the Broadacre Plan, en större plan som Wright hade om att bygga ett utopiskt förortssamhälle för amerikanerna, där bensinstationerna skulle vara en central mötesplats i samhället.

Med utgångspunkt från bensinstationens form och funktion skulle det övriga samhället utvecklas i samma anda efter de behov som fanns på femtiotalet och Wrights vision om det framtida samhället. För att underlätta sådana möten byggdes ett litet sällskapsrum ovanpå stationen under pumptaket.

Där är även toaletterna placerade. Det är öppet än idag, men används knappast som mötesplats. Men man har en fin utsikt över stationsplan och kan se när bilen är fulltankad och servicen klar. Från början ville Wright placera tankarna i pumptaket, men det godkändes inte av brandsäkerhetsskäl.

Stationen är fortfarande i gång och till skillnad från de flesta nutida mackar erbjuder de fullservice för bilen, men varken chips eller korv.

Motorolja har de däremot på hyllan i den lilla kassalokalen som är utformad som en kil för att ge personalen en bra vy över stationsplanen.

 

Phillips 66 logotype prydde länge macken, men inte nu längre. Byggnaden blev ett arkitektoniskt mästerverk och är idag listad av The National Register of Historic Places (NRHP), som en byggnad värd att bevara för framtiden. Det finns röster som menar att det vore bättre att lägga ner den verkstad vars verksamhet bedrivs i byggnaden idag och renovera bensinstationen till det ursprungliga skicket.

Samtidigt är det roligt att fortfarande kunna tanka på ett sådant ställe.

Personalen berättade att stationen var “world famous” och att det till och med kommer busslaster med kinesiska turister för att titta på byggnaden.  Wrights utopiska vision om det amerikanska förortssamhället blev aldrig av fullt ut. En anledning kanske var att Lindholms bensinstation kostade mer än fyra gånger så mycket att bygga jämfört med andra samtida bensinstationer. Det karaktäristiska pumptaket användes i alla fall som modell för Phillips 66 stationer på andra håll och kan fortfarande ses på många håll i USA.

I Cloquet finns även Gordy´s Hi-Hat Restaurant som startades 1960 av Gordy och Marilyn Lundquist.

Den ligger på andra sidan floden norrut sett från Lindholms Service Station och är fortfarande en lokal mötesplats. På söndagseftermiddagarna samlas lokalbefolkningen där för lunch eller middag.

Det  gjorde även jag på vägen tillbaka från Hibbing efter att ha stannat för en kopp kaffe på morgonen.

Som mycket annat i USA, Gordy’s Hi-Hat är “Famous for our hamburgers since 1960” och värda resan de med.

 

 

Frank Lloyd Wright gick ur tiden 1959.

Lindholm Service Station är i drift och lockar besökare från hela världen.

Wickmans Greyhound Bus Line rullar fortfarande.

Gordy´s hamburgare kommer alltid att vara ”famous” i Cloquet.

Carl Uebel köpte en Ford Crown Victoria så snart han sålt Impalan.

Bob Dylans  ”Highway 61 Revisited” spelas fortfarande på radion.

Per Svensson är nöjd med sin Impala och besöker bilträffar i Norrtäljetrakten och andra håll i Sverige.

Anders Dahlgren fortsätter att korsa USA i jakt på gamla bilar.