Nähä, jaså inte? Han tillhör ju de välkända namn inom bilhistorien som Henry Ford, Walter P Chrysler, Adam Opel med flera men Fritz är nog okänd för de flesta. av Jan Silén
Fritz jobbade på Sachsenring med att tillverka kopior på en förkrigsmodell av DKW under namnet IFA F8 och F9. Före Trabant kom även en annan bil med plastkaross, såld under namnet Zwickau P70.
Efter att ha tillbringat en vinter i garaget med en Mercedes 1960 kan jag konstatera att Mercedes inte är mer än en Trabant med en stjärna på huven.
En bil med mer konstiga konstruktioner finns nog inte.
Men så var det ju också Fritz Uschenbasch som konstruerade den. Fritz jobbade nämligen som ingenjör på Östtyska Trabant fabriken men flydde över till Västtyskland i mitten av 50-talet.
Cheferna på Mercedes såg Fritz goda ingenjörs kunskaper och anställde honom till chefsingenjör på utvecklingsavdelningen för Mercedes. Han fick då huvudansvaret när bullmercan skulle konstrueras.
Prototypen
När prototypen till bilen skulle byggas så bar det sig inte bättre än att han som körde kapmaskinen på fabriken blev långtidssjukskriven. Ingen annan kunde med den maskinen. Så när prototypen till gasstag, växelstag, kylslangar och rör skulle konstrueras så fick man plocka småbitar ur skrotlådan.
Sedan byggdes stagen i flera omvägar tills de hamnade på rätt ställe. Vi kan börja med växelstagen. Först är det en rattväxelspak med en axel på utsidan av rattstången som på amerikanska 40- och tidiga 50-talare. Den stången går in i en liten växellåda som sitter på rattstången vid torpedväggen. 
Där inne är det en gaffel, kuggdrev, liten kuggstång och två utgående axlar. Den ena går ut framtill på den lilla växellådan och där sitter det en arm som går över rattstången till andra sidan och sedan ett litet stag som går bakåt till en arm som sitter på en axel . . .
Pust nu måste vi andas. Den axeln går nu in igen i växellådan och kommer ut på andra sidan, där sitter det nu en till arm med en länk som går ner till växellådan där det är en ny arm som går in i lådan och sköter växlingen.
Inte nog med det. Det kommer ut en till axel ur den lilla växellådan på rattstången och på den sitter det en arm och ett stag som går till en ny arm på växellådan, det börjar bli svettigt nu.
Detta stag/arm sköter nu växelföraren inne i lådan och de sista anslutningarna är gummibussningar.
VOLVO
1960 hade Volvo en enda växelspak som gick rakt ner i växellådan. Enkel och problemfritt. Skulle det nu bli en millimeters glapp i varje länk på Mercan så är det 5-6 mm glapp innan vi kommer in med rörelsen till växellådan.
Lika rörigt är det med gasstagen. Dessa börjar med gaspedalen som sitter skruvad på en axel på torpedväggen i motorutrymmet. Axeln går sedan bakom motorn åt höger. Så långt är det ju ganska normalt.
Tittar ni noga så syns stagen under förgasaren
Nu går ett stag som ser ut som ett hundben med två stora gummibussningar i varje ände framåt på sidan av motorblocket på insidan av avgasröret till en länkväxel med två armar, nu börjar det bli svettigt igen. Från denna länkväxel går det nu ett stag bakåt utanför avgasröret igen och på sidan baktill på motorn sitter det en till länkväxel med två armar och ett nytt stag upp till förgasaren. Svettigt igen!
Varför alla dessa omvägar? Jo ingen kunde med kapmaskinen! Sedan har vi kylslangarna, samma visa där rör och slangar åt alla håll. Mellan motorn och kylare är det sex kylslangar och ingen är längre än 12 centimeter, ett riktigt ormbo.
Gummi
Och allt på bilen är gummiupphängt med bussningar och mellanlägg av gummi. Till och med huvgångjärnen är gummiupphängda. Mercedesfantaster hävdar att orsaken till detta är att man ska åka vibrationsfritt, jag brukar svara att allt är gummiupphängt för annars skulle hela bilen skaka sönder för motorn vibrerar så ini helvete.
Delad fast bara på ena sidan
Fritz kunde det där med att konstruera bilar. Bakaxeln är ju en delad variant fast bara till häften. På ena sidan av diffhuset sitter det en knut till en drivaxel, så långt är det normalt, på andra sidan kommer det ut en stelaxel till det hjulet.
Nu fungerar bakaxeln så här, på höger sida är den delad och på vänster är den stel, vid fjädring vrider sig diffhuset i sitt fäste i karossen som naturligtvis är gummiupphängt så det blir en typ av delad bakaxel.
Mycket nycklar
Sedan är det tre nycklar till bilen en till tändningen en till dörrar och baklucka och en tredje till tanklocksluckan, öststatare gillar nycklar. Läste om en Rysk Moskowitch som såldes med 8 nycklar.
Det här var väl det mest invecklade konstruktionerna på Fritz mästerverk. Och finns det nått roligare än att retas med Mercedesägare? Dom kan inte ta detta på rätt sätt dom blir så sura. Det är som i Orups låt ”rör inte min Mercedes Benz” haha.
När jag berättar om Fritz för andra så blir dom imponerad och frågar om jag har forskat fram uppgifter om Fritz så jag får tillägga att allt om Fritz är påhittat så ni slipper skriva en kommentar och rätta mig men ”Fritz” vansinnes konstruktioner är sant.
Så här ser min Mercedes ut nu, den är snart klar.
