En alldeles vanlig dag med familjen Leif-Ivan Karlsson

Böter och bus och bilar i ett rasande tempo när Worldkustom besökte familjen Leif-Ivan Karlsson i deras nya hus i Florida. by Lars-Åke Krantz 
– Denna gång  måste du och Myran komma och besöka oss i nya huset och allting…

Leif-Ivan och Susanne avlossade meningen efter spelningen med Krantz&Krantz & Peter Jezewski med Christer Bergman på Floridas västkust. Karlssons hade korsat Florida 30 mil enkel för att se showen.

Några dagar senare var det vår tur att åka Alligator Alley till östra sidan .

Sedan sist hade Leif-Ivan och Susanne köpt ett nytt hus. Det visade sig ligga  på gatans hörntomt. Atlantens varma vatten flöt  i kanalen som ledde direkt ut till havet.   Huset var 550 kvadratmeter stort med  sju meters takhöjd och en avsats utanför det gigantiska sovrummet på övervåningen där paret kunde överblicka husets entré,  pooldeck, båtplats  och vardagsrum. Som taget ur en film.

-Minsta huset omkring, säger Leif-Ivan och sätter svenska perspektiv på det hela.
-Fast Madonna bor längre bort på gatan, plirar han också är vi där igen, i det omtumlande livet hos ”the king of fucking everything” som han kallar sig själv.

För er som sett TV-programmen om familjen, (nu senast Bra Bättre Karlssons på trean,)  så är alla här.

Angelica hälsar välkommen med en kram och passar  på att få litet solbränna vid en av de två poolerna.  Pierre flyttar sina grejer från förra huset till nya rummet och njuter av det generösa utrymmena medan Tony stormar in med fru och barn redo för dagens äventyr.

Ni kom lämpligt, säger Leif-Ivan till Worldkustom. Jag har köpt en Camaro som vi skall hämta.  Barnbarnen badar redan. Myran och Susanne planerar en shoppingresa.  Familjen har bott i Florida under tre månader på vintrarna i 16 år men nu har de sökt visum och stannar i sex månader.

-Jag sköter allt härifrån säger Leif-Ivan, vars kontor vetter mot pooler, kanal, himmel och hav och palmer.

– Kom, säger han.
Det går undan hos Karlssons, han slår upp en dörr och chocken är total.

En blixtrande mancave i neon och krom träffar rakt i ansiktet. B-b-bilar och kaffemaskiner och blanka golv och .. men vad i hela friden en Biarrittz !! Här??! säger jag.
– Jag tog över den från Sverige, säger Leif-Ivan.
-Är det på spekulation ?
-Nej, men du vet en raggare  måste ju ha något att åka i.

-Vi tar den här på Turnpiken nu när vi ska hämta Camaron.

– ?? T-t-turnpiken!   Den dundrande highwayen där allt går i 120 i åtta filer?!

– Ja men jag har bytt allt på Cadillacen  så den går som ett skott vet du.

Han trycker på en knapp, porten går upp, sönerna hoppar in  och ja…..  vi är faktiskt på väg  i  120 i en Cadillac 1959 Eldorado Biarrittz som bott i Sverige men nu rullar under Floridas sol och palmer.

Innan dess har Leif-Ivan lovat vidtala en trädgårdsfirma om gräsklippningen.

Susanne har påtalat att gräset börjar bli långt och det finns föreskrifter i området hur det får vara.

Leif-Ivan, som stenlagt hela sin gård i Sverige, eftersom han tvingades klippa gräs som liten, har  fått tillbaka eländet.
-Ähh vi åker, säger han. Det tar för lång tid . Jag får fixa det sedan.

1970 Camaro Rallysporten är superfin. Ett riktigt praktexemplar av sportbilen från Chevrolet i Hugger Orange med 350 V8 och TH 350 att växla med.

Jonathan, ägare till Bullets Motorsports,  kommer ut och affären görs upp av en Leif-Ivan i shorts och barfota.

– Himla fin, säger han. Den här blir bra i muséets nya muskelbilsavdelning.  (Du har väl besökt World of Classics Museum and Sales i Tumba)

Vi snackar  enormt hög klass och bara samlarbilar, lågseriebilar och drömbilar i tre smockfulla våningar.  Fika ingår i entrén och miljöerna är helt outstanding.

Att detta ens finns i Sverige är otroligt.  Världsklass.

Plötsligt  händer något oväntat. Det jag nu skall få se är en uppvisning i bilhandel från mästaren själv som sålde åtta bilar om dagen när snurren var som störst och hans söner som är fostrade i samma anda varvid den äldre brodern Tony drivit  Solvalla Biltorg under många år.  Tre bilhandlarblod gör det på autopilot.  En uppvisning.  Kolla nu.

Titta på den blicken från Tony.  Han har sett en 1965 Pontiac GTO i jättefint skick inne i lokalen.

Bilen har tripower, manuell låda, Hurstshifter och Toploader. Ja, du läste rätt. Toploader, alltså Fordlådan som Pontiac m.fl. använde i sina giftigare bilar från 1965 och ett tag framåt. Fatta vilken bil för muséet! Jag håller på att hoppa ur skorna men Tony rör inte en min.
..och skicket.  Bilen är BRA! Ägaren Jonathan kommer och jag slutar fota och drar mig i bakgrunden.

-Inte visste jag att du hade en sån här, men vad synd att skicket inte var hundra. Annars hade den här varit bra till muséet,  säger Leif-Ivan.
-Inte bra?, svarar Jonathan. Den är väldigt riktig och komplett och matching och . . ..den  låter underbart och  38.000 är den värd alla gånger.
– Bilen är okey men jag hör 30.000 säger Tony. Den linar inte upp överallt.

Tonen är mycket glad och uppskattande och Pierre pytsar in i brasan.
-Okey jag tar båda, säger Leif-Ivan plötsligt och bjuder något som motsvarar 30 för GTO:n

Förresten kan du få bli min måg men då vill jag se ditt bankkonto först, hä hä  … är du beredd . . . .  men Jonathan vill inte ta budet. Istället visar han en film han gjort om bilen .

-Proffsfilmat, säger trion och nu går ämnet över på leksaker.
-Nähä, inget bilköp tänker jag.

Grabbarna har ett gemensamt intresse och det blir kulor och krut en bra stund och i ett hörn hittar Krantzen en gitarr som alla i Rolling Stones signerat på riktigt.

Alltså inte en mångfaldigad signering med tryck utan gubbarna har verkligen stått där och skrivit på guran .
30, säger Tony .  Vi tar GTO:n också.  Vi har med oss en dealerskylt till Camaron  men då måste vi få låna en till av dej till Pontiacen.
-Det går bra säger Jonathan men jag kan inte släppa den för det priset.

Pierre går igång. Skylt monteras på Camaron och så är det dags för betalning.

De tre har inte med ett ord konsulterat varandra.  De bara spelar på i trevlig anda.

Barfotakarlsson och hans söner går in på kontoret, dricker upp Jonathans  kaffe och häcklar honom för att han aldrig varit i  Sverige. Allt mycket trevligt.

Nu ska vi bara pinka och sedan far vi, säger Leif-Ivan. GTO:n har inte varit på tal på 20 minuter. Han tar fram checkblocket. Så säger han:
-Vi slänger väl med GTO:n också. Du vill ha ett pris och jag vill ge ett annat så vad säger du ? Han börjar skriva och höjer sitt bud med 1000 dollar.

Det här går aldrig tänker jag. De är för långt ifrån varandra.

Du får inte mer någon annanstans, säger Tony.
-Nu har du chansen idag, säger Pierre .

Då . . . kommer näven och en bil har plötsligt blivit två .

Han hade flera godingar Jonathan på Bullets Motorsports.

Bl.a. denna 66:a Mustang och 1960 Bel Air som försetts med direktinsprutning.
Dags att tanka bensin för 3.40 litern och bensinstationsföreståndaren  kommer ut och applåderar.  Inte så mycket tankningen utan snarare bilarna.

Michael Suarez från Cuba älskar de gamla bilarna och har själv tagit med en 1952 Chevrolet från hemlandet.

-Nä, ingen sån där taxi utan en fin en , säger Michael som inte tror sina ögon främst beroende på Biarrittzen.

-Jag har aldrig sett en sån i trafik, säger han och klappar händerna.

Pierre är alltid snabb när något praktiskt skall ordnas. Han tankar alla tre bilarna på en gång.  Pojkarna har ännu inte sagt ett ord till varandra om GTO-affären. Vi susar ut på highwayen hemåt och sönerna svärmar omkring pappan i sina snabba bilar. Pierre kör Camaron och Tony växlar GTO:n . Han kommer först på insidan och sedan på utsidan och DÄR …

… DÄR, för första gången under denna affär,  utväxlar de blickar.

En blick som säger allt.

”Det där gick ju bra pappa”
-Proffs.

Leif-Ivans mobil ringer. Det är Susanne. Hon berättar:
– De har varit här och mätt gräsmattans höjd.  Gräset var för långt och vi har fått böter .
-Hur mycket, säger han?
– 500 dollar, säger Susanne.
-M-men det är ju 4.000 kronor, nu blir jag bara så ledsen, säger han.

Leif-Ivan ledsen.

Den sista kilometern hem är han uppriktigt låg.
– Jag blir så ledsen när jag ….. vi hade ju kunnat använda 4.000 till något mycket roligare.
Han svänger in och familjen samlas.
-Men berätta Susanne, säger  Leif -Ivan. Vad hände?
– Jag skojade bara med dig, säger hon och fyrar av det där vackra Susanne-leendet.
– Men va !?? vad säger du ?
– Det var bara ett skämt!

Det tar några sekunder innan Leif-Ivan Karlsson blir king of fucking everything igen.

En kram på garageuppfarten sätter punkt för eländet och han skiner upp och säger:

Nu  bjuder  jag alla på middag. Kom så åker vi till nya Mexrestaurangen.

-Nä, pappa, jag bjuder idag, säger Tony och klappar GTO:n på taket.

——————————————————————————————–