Krantz&Krantz rocky road 1

Detta är  Krantz&Krantz 2015. Familjebandet bildades på kul  2007 i Härnösand.  Idag reser gruppen över hela Sverige och har spelnackan full. Du hänger med från Skåne till Norrbotten.  Ups and downs. På scenen och bakom. Del 1 av Krantz

Turnéstart Timrå

Den gamla Volvobussen från 1981 ruskade på tomgång. Utan kallstart bolmade den som ett  kolkraftverk när den väcktes ur sin björnsömn . Krantzarna spelar inte på vintern.

-F-f-för kallt, säger farsan,  frusen sedan födseln, femtiosju.

Yngsta sonen , Gottfrid Krantz  i lastrummet  såg  sin  Fendergura bli rökt som en böckling. -Men hallå, kan vi lasta bussen klart innan du slänger dig på startknappen din förvuxna fjortis skrek han.

I bussen stökade mor Myran med korvpannan. Hon gnolade. Människan syns inte på scenen och knappt annars heller med sina 1,54 men där  flyter bandlavan  hetast  alltjämt med tillhörande vulkanutbrott. Vi sladdar in i Timrå på nollgradig asfalt och möter resten av gänget utanför Namos krog mitt i byn.

-Utsålt, får vi höra.

Matti Arvinder tog en sväng från Piteå till morgonen.

Han har varit med sedan starten.  En lovande rockmotor 2007 .

Idag  trumlärare med handleder det tisslas om i musikerkretsar.

– Ahaa, har ni Matti!

Hur har ni lyckats med det?

(Klicka på bilderna så blir de större)

Blixten rullar in och hänger frontljus. Alfred Krantz, alltid sist utom på gitarr där han varvar de andra.

På passagerarsidan glider basisten Fabian ut.  Han är med för han har så  coolt femtiotalsnamn.

Funky Fabian dunkar upp vilken gammal dänga som helst till Earth Wind and Fire pump.  Grinar illa då vi skriker ”växelbas Fabba, växelbas”.

Stor scen Förra gången stod  vi i ett bås obetydligt större än en schackbräde. Idag har Namos byggt en  scen bred som Värmland.

Riggningen går på rekordtid. 1,5 timme.  Ljus, ljud, laser, instrument, DMX allt funkar utom trum-monitorn.

– Skitgrejer. Thump 15. Funkar  i replokalen men pallar inte turnétåget. Resandet  sållar.  Sånt som ligger och rullar i bussen år ut och år in i Sten&Stanleycase och bara funkar är GULD. Resten bara irritation.

-Vadå Sten&Stanley case?

Har du inte hört det? Pappkartonger. Sten&Stanley hade branchens sämsta fodral på sin tid.

Första set är rostigt.  Andra låten går för fort. Publik som rusat fram för att dansa hinner inte med i det galna tempot utan övergår till att gunga i halv takt. Gotte kämpar med texten.  Alfred tittar åt mitt håll mitt i kriget. Vad händer?  Hans solo rusar mot oss

Han hinner inte, tänker jag men hans toner flyger under takåsarna i tvåhundra och jag pustar ut. Gamla goa blixten räddar oss igen.

-Men chilla, väser Gotte åt oss innan nästa låt.

Stötet, tajmingen och groovet är tillbaka i låt tre.

Lördagkväll med publiken. Det är bra nu . Mycket bra.

Alfred  och hans Stratocaster.

Matti hade jobbat med C-uppsatsen på Piteå musikhögskola och inte hunnit repa allt med oss.   Intressant rockmedley ni körde, sade Matti efteråt, jag hade inte hört det.

Ny låt. Bluesrock och munspel.   It ain’t your business.

Fabian Rapp rör om i bassbeatet.

I andra set drar  lillen på sig gitarren för första gången och publiken filmar något de aldrig sett förut.  Tripple guitar boogie.   Krantz&Krantz gör det ett år till.

Signering till fans efteråt.      Nästa spelning.  Kajutan i Härnösand 8 maj. 

Tour 2015