Jag vill inte sitta här nu.
Missförstå mig snälla.
Klart jag vill sitta här. Att få möjligheten att ge ut en tidning om allt man älskar är en dröm men bränslet är allt annat än mediagrejen. Bränslet är garaget. Att vinkla ett rör. Att lura en avdragen bult. Just nu vill jag måla ett stag, hissa en domkraft, dra en kabel, böja en slang, fästa ett klammer, sopa ett bagage, mäta en spänning och borra ett hål.
Sommaren surrar
En geting cirklar i kontorets tak. Dörren till sommaren står öppen här i skrivarlyan och fåglarna pratar i rönnen utanför. Jag längtar inte ut dit. Jag längtar in. In i garaget där overallen väntar på kroken. Worldkustom är olja, fett och knogblod. Tidningen du läser är rondellsprut och WD40, brake cleaner och ringnyckel, spännband och överlast.
Det är den 29 juni och julinumret ska ut till er. Allt ät laddat utom fortsättningen på denna mening. Två bussar på sammanlagt 26 meter väntar på gården. Den ”nya” skall stå klar i övermorgon. Den gamla skall säljas i övermorgon.
Helgens Krantz Challenge väntar dagen efter med ny Krantzbuss, nya arrangörer, ny ort, nya funktionärer och ny Krantz Challenge-crew.
– Ja, just ja. Vi skulle spela på natten också – och kompa Eilert Pilarm.
Vi kanske ses i Moliden eller Härnösand, i Hudik, Rättvik eller Nykvarn eller Norrtälje eller nån annanstans. Bussen rullar och vi med den.
12 minuter
Om tolv minuter står jag vid den gamla Mercan i skogen och knölar loss expansionskärlet. Det skall monteras i nya bussens lastutrymme för att lira ihop med värmesystemet. Känner redan hur kladdig jag blir.
Worldkustom är ingen hipp mediaprodukt som jagar klick eller samlar likes. Worldkustom kommer ur den glykoldränkta betongen mellan pelarborren och svetsen.
Det är underbar läsning och jag väntar med spänning på nästa berättelse hela tiden! ??