Bert Nilsson och Micke Skoglund var mopedisterna som vågade på sjuttiotalet. Bert fumlade dessutom med sig en kamera på moppen. Idag är bilderna och berättelserna ovärderliga. Nu sätter de upp en minnesvägg. The wall of fame.
Den unge Bert Nilsson vågade sig närmare de bullriga storraggarna.
Att fota på dem personligen när de var i högform var otänkbart. De hade tagit kameran av snorungen och slängt den i vattnet.
– Fast bilarna borde gå att fota, tänkte Bert och ”tog” bilarna på garageuppfarter, bakgårdar, vägar och på raggen när ingen var i närheten.
– Kolla, håret reser sig på armen när jag tänker på de tiderna och de personerna, säger Bert.
Micke (t.v.) vågade sig längre. Han fick sitta i ”dödens” d.v.s. vänster bak, där man inte såg något och där man inte kom i kontakt med folket på trottoaren men han fick åka med och lyssna till mustiga män och kvinnor i midnattsfyllan.
– Kolla, håret reser sig på mig med, säger han och håller ut armen.
Vuxna män är fjuniga fjortisar på nytt.
Bildväggen kommer att väcka känslor och minnen från en epok för alltid försvunnen. Precis i övergången mellan de forna raggarslagsmålen från sextiotalet till dagens familjevänliga cruisingar. Här svingades fortfarande en ilsken höger medan kärleken levde i gräset längre bort.
Här kommer det att diskuteras, stötas och blötas och kanske blir några ovänner också. Typ:
– Men är du dum – Chevellen var ju grön med vita stripes.
– Det var INNAN pucko. Jag minns när den var röd, så det så.
Calle Lundkvist på museet har inte bestämt sig när väggen skall avtäckas. Kanske blir det till Nostalgidagarnas mingelkväll.
(När du läser detta är väggen verklighet och tillgänglig för alla besökare. )
Allt uti Härnösands Bilmuseum. Nordens största.
