Jag vill ha en ort uppkallad efter mej. Hur svårt kan det va? Olofström heter egentligen Petrefors men sen kom Olof och bytte namn på hela rasket.
-Jo, men den där Olof var väl en hejare?
Nja, jag vet inte det. Han köpte ett konkursat järnverk och började sy kläder. Större saker har hänt i världshistorien. Det verkar inte sitta i det. 
Cubalincolnen sniffar fram längs väg 56 i åttio knyck. Man hinner tänka mycket. Väg 56 förresten. Den verkar odöpt.
Jag får snacka med Karin och höra hur hon har gjort. Karinmossen ligger längs väg 56. Det är väl inte lika fint med en mosse som att namnge en stad förstås men man får inte vara petig om man vill bli odödlig. Stalin slaktade ett helt folk och för det fick han en tunnelbanestation i Paris.
-Där har vi det!
Man kan namnge annat än städer och vägar. Jag saktar ner till 50 km/h och börjar läsa på busshållplatserna längs väg 56.
-De har namn!
Det kan ju vara svårt att namnge en stad menar jag. De verkar vara slut. I Norrland blir det dessutom städer över när tonårstjejerna överger skotern och tränger in sig i en fjärdehandsetta i Bagarmossen för att torka disk på nån bar där Blondinbella sitter och fiser i ett hörn.
Kramfors ligger annars bra till, både geografiskt och klangmässigt, för ett namnbyte men risken är att eländet ramlar ur elitserien och blir en köping om skotergrabbarna får fortsätta fråga sig, var e´ brudarna?
Magnus Huss utplånade en hel by med sin dikesgrävning och har namngett ett vattenfall som kolat av, Döda Fallet. Man får inte vara petig om man vill bli odödlig.
Svartsmörja och Horsbo.
Åter till busshållplatserna. De namngivna asfaltfickorna längs 56:an heter i tur och ordning, Olovsfors, Fasenbo, Ingbo, Rödmossa, Blomsterängen, Krukbo och Mårtsbo.
En tradare tutar med alla kompressorhorn på en gång och tar mig i en innerkurva där jag hänger över i passagerarsätet.
Jag är nere i 40 för att läsa på busshållplatserna nu.
Längre, söderut har de namn som Asplunda, Övre Store, Källviken, Västerbo och Horsbo, det senare verkar vara Hebys Reeperbahn.
-”Du vet väl att vi har bara 20 år kvar att leva”.
Calle Lundkvist, som byggt Sveriges största bilmuseum i Härnösand, sade det till mej när vi gick en runda i plåten och det var ingen fråga. Det var ett konstaterande.
Jag vill namnge en busshållplats NU känner jag. Det där Horsbo kan väl inte vara så dyrköpt att ändra på. Om man fick Olofström för en konkursad smedja kanske man kan få busshållplatsen Horsbo för en nättidning.
Måste snacka med Karin och hennes mosse, hur hon gjorde och det där Ingbo låter ju nästan som det är ledigt.
En annan utväg är att frångå motortemat. Frångå bilar och diesel som i städer, vägar och busshållplatser. Det finns ett elljusspår i Sälen som heter Sigge!
– Intill går motionsslingan Emma.
Man kanske kan få sätta namn på en stump uppröjd sly på nån norrsluttning i Härjedalen.
Krantzstigen, där Fjällrävenryggsäckar kan äta medhavd musli medan de torkar strumporna på en gren i snålblåsten.
Så långt ifrån Cadillacs Climat Control man kan komma.
Som sagt:
Man får inte vara petig om man vill bli odödlig.
Sista utvägen blir att byta namn.
Jag har hittat en vägtarm med tre kåkar i Bollnäs.
-Den heter Kransgatan.
————————————————————————
