Roadtripp 1905 och en av de första bilklubbarna

Håkan Österås från Södertälje är en historiebevarare av stor mått. När detta 44 år gamla dokument surfade upp till ytan i Bispgården kontaktade han Worldkustom. En av de första bilklubbarna bildades i Härnösand. by Krantz

Det Håkan Österås (t.v.)  räddat undan för framtiden var en fantastisk beskrivning av ett Sverige där bilarna inte hade tillträde till länen.

Kom det en bil stoppade landsfiskalen den och delade ut böter.

– Självklart, det var ju en bil.

Precis som nu alltså när det drar ihop sig till bilträff och polisen har halvljusrazzia på cruisinggatan.

Men låt oss glömma nutidseländet för ett ögonblick och njuta av Håkan Österås grandiosa save av detta dokument med sin historiska plockhandske.

1905

Regeringskris överallt.
Året är 1905.  I Danmark är det regeringskris . Kulturminister, jordbruksministern och inrikesministern har avgått rakt av.  Detta i protest mot den orädde justitsieministern Albertis som absolut ska införa prygelstraff i Danmark.

I Sverige och Norge är det än värre.

Unionen spricker. Norskarna har halat den svenska flaggan på stortinget i Kristiania och vevat upp den norska och skickat ett brev till svenske kungen.

-Eftersom du inte klarar av att skaffa Norge en regering sedan nuvarande ledamöter avgått inträder vår grundlag som säger att unionen upphör eftersom du, i igenskap av svensk kung inte funkar för oss i Norge.

Sverige har växt ur krigandet.
Vi har släpp Finland till ryssen och nu får Konungen hålla  tal igen där han säger att han försökt allt för brödrafolkens väl i Skandinavien men att ” de inte vill”.   I vårt nyinvigda riksdagshus, som tagit elva år att bygga, sitter statsminister Boström och kliar sig i huvudet med knappt nån att regera över.

I Stockolm är det upplopp mellan strejkande sopåkare och svartfötter som kör bort avfall ändå.

Samtidigt avgår hela svenska regeringen  efter att Norge skickat ett telegram att de nu kör med egen regering så-det-så och i Bjuråker, Hälsingland har en 62-årig torpare blivit ihjälslagen med yxa av dottern och hushållerskan.

Loreley cab. 
Tjugo mil rakt norrut i Bispgården, Jämtland har Wilhelm Berglind tjackat  bil. En Loreley cab. Eller cab och cab. Alla bilar var ju cab på den här tiden.

Tysk sko- och symaskin och hitlåt. 
I en tid när varenda cykelverkstad skulle skapa ett eget bilmärke drog sönerna till en symaskinstillverkare igång biltillverkning i lokalerna i Arnstadt Tyskland.

Farsans Rydolfs symaskiner  hette ”Rud. Ley Maschinenfabrik” och pågarnas bil fick namnet Loreley som också var namnet på en hitlåt som spelades på uppdragna nyckelverk i lyxhemmen vid den här tiden.

Rudolf Ley vid  sin skomaskin  1886.

Tebax till bilen.
Nollfemman (1905)   hade en rak  vattenkyld fyra på 1500cc och 10 hästar. Nollåttan kom med  en sexa på 25 ystra.

Efter första världskriget hette bilen Ley och 1925 var det slut.

Man sålde av lokalerna till andra biltillverkade, flyttade in i den gamla symaskinsverkstaden igen och tillverkade reservdelar till sina bilar fram till 1947 då man packade ihop bildrömmarna för gott.

Farsans grej  med symaskiner och skomaskiner fortsatte dock alltjämt, nu under namnet Schuma och Textima.

 

 

1905 Lorelayen kom till Stockholm  komplett med två stora fotogenlampor fram och vindruta delete.  Sånt behövdes inte.

Bakom förarsätet fanns en rejäl låda med verktyg, oljor och bensin.

Mackarna var ännu inte uppfunna i Sverige. Bensin köpte man på apoteket men det började komma i lanthandeln också.

Wilhelm Berglind var driftigheten själv.

Född 1875 i Irsta, Västmanland kom han till Fors, strax öster om Bispgården 21 år gammal som affärsbiträde men det dröjde inte länge förrän han startade en egen affär.

Han drog igång första kraftverket i Järån och startade mekanisk verkstad som tillverkade elektrisk armatur, fotoramar, tryckknappar och hästdragna skogsfrö-såningsmaskiner bl.a.

När han var 30 tyckte han tydligen det var dags för bil och han blev först med det också i Fors.

Wilhelm (bilden) hade lyckats utverka ett körtillstånd för Jämtland. Han tog med kompisen Pickulell från Sundsvall för hämtningen av bilen. Picken jobbade som handelsresande och man kan fethaja att de båda enreprenörerna såg fördelen med automobilen där de satt på tåget till Stockholm. Nu var de ute på en roadtripp tillsammans. 

De vevade igång den flång nya bilen och styrde norrut ut från Stockholm. De pratade, vinkade och njöt ända upp till Uppsala där de blev stoppade. De fick böter av polisen.
-Varför då?
– Men det skrev  jag ju inledningsvis.
– För att det var en bil såklart.

De blev stoppade i Gävle också. Böter.
Sedan i Gnarp. Böter.
I Gnarp sprang länsman runt bilen och skällde. Nu hade grabbarna ledsnat på snutarna.  Pickulell klev ur bilen och gick fram till bylingen. Han räckte över ett visitkort och sade ordagrant .
-” Kommisarien stämmer men kommisarien skäller icke”.
På svenska 2015:
-Jamen stäm mej då för tusan men sluta gnäll.

Därefter gick han och satte sig i bilen och  uppmanade myndigt sin kompis vid ratten.
– ”Kör Berglind.”
Polisen fick hoppa ur vägen när bilen spratt till och började röra sig framåt.

I Sundsvall gick de in på Hotell Knaust och åt.

Under tiden blockerades gatan där bilen stod. Inte av avspärrningar men av folk.

Nu var polisen bra att ha. De fick kontakta lagen för att skingra folkmassorna så de kunde köra vidare.

 

När de såg vägskälet till Norra Stadsberget, växlade Wille ner och så drog de två upp på toppen med nybilen bara för att visa att det gick.
-Första hillclimben ?
Mätta och glada svängde de av västerut in i skogarna hemåt men i Indal var det färdigt igen.  Ny polis. Nya böter.  De började känna av resan nu. Den hade tagit flera dagar.  Mörkt, kallt var det och vägen var en lerig historia med tre spår.  Ett för varje hjul och ett för hästen i mitten.

Väl hemma kunde de summera resan. Bilen var skitig men hade gått som en klocka. Och alla böter. Vad blev det?
– Det blev 40 kronor totalt.

I dagens penningvärde 12.000 kronor.
-Det var det värt log Wilhelm Berglind hemma i Fors,  stängde av motorn och släckte fotogenlamporna.

Wilhelm  fick snart tillstånd att köra i Ångermanland också och det kom fler bilar längs kusten när de stora trävarudistrikten blomstrade med sina träpatroner, fester, sorteringsverk och exporthamnar.

1908 samlade Wilhelm Berglind några likasinnade i stiftstaden Härnösand för att upprätta stadgar och bilda en styrelse.

En av Sveriges första  automobilklubbar hade sett dagens ljus.

Handelsmannen, fabrikören, kraftverksägaren och bilentusiasten hann  också äga Bispgårdens flotta turisthotell innan hans timglas rann ut 1939.

Wilhelm Berglind blev 64 år.

 

 

Nedtecknat av sonen Nils Berglind i Bispgården den 6:e april 1971 som också gott ur tiden.

Uppfångat av Håkan Österås (t.v)
Omarbetning och utvidgning 2015: Lars-Åke Krantz  (t.h) Härnösand för Worldkustom Magazine.  

Onödigt vetande:  Wilhelm Berglinds släktgård finns kvar och vad heter den?
-Jo, den heter Amerika.   

 

Naturligtvis är Worldkustom ödmjuk inför Nils Berglinds påstående att bilklubben som bildades 1908 i Härnösand var en av de första.

Kungliga Automobilklubben KAK bildades exempelvis 1903.  Svenska Motorklubben SMK bildades 1907.  Vi tar tacksam emot rättelser och info i form av kommentarer nedan.
– Det gör en god berättelse  godare.

Lars-Åke Krantz

————————————————————-