Project Cadillac 59 del 10 av 500 kanske

Börja aldrig skriva innan allt är klart
Så lydde rådet från en tidningskollega ”så man har kontroll hela vägen och vet utgången”. Men jag gillar inte kontroll.
– Jag gillar verklighetens oöverträffade galenskaper.
Följ kalabaliken i realtid.

Del 0  Vill du läsa upprinnelsen till projektet, del-0 om du så vill, klicka här.
Del 1
Del 2

Del 3

Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9

Satt hemma på söndagförmiddagen efter Västerås Summer Meet och bara glodde på bilen. Jag hade en Cadillac 59:a choppad av Bernt Karlsson. Overkligt.  
Då fortsätter vi  . . .

 

Infarkten

Hade skrapat ur dämpmattan i bagaget, glatt mig åt orörd, oskadad plåt och till helgen var det spelning med bandet som vanligt.  Dagspelning på en träff i Norrland. Mitt i Mercury Blues kom den. Jag kände igen den. Krampen, illamåendet. Fick en infarkt 1997, 30 år sedan. Spelade klart setet. Hejade kort på några lyssnare, gick till turnébussen, skakade, sölade ut nitroglycerintabletterna på golvet, grabbade en handfull och lade mig i sängen.

Sonen Alfred (längst t.v.) kom in. Han plockade tyst ihop tabletterna.
-Hur är det pappa, sade han lågt.
-Bra, ljög jag. Kärlkramp. Det ordnar sig.

Han gick ut för att flytta högtalare och instrument. Vi hade lovat denna spelning sedan ett år tillbaka och vi skulle spela ikväll också i fyra timmar 22 – 02.

Jag tittade på klockan.15:00
Sju timmar till spelstart. En hjärtrytmrubbning nu och det är slut. Ligg still Krantzen.
 Sonen Gottfrid(mitten) backade bussen kloss intill väggen så jag kunde gå en ståltrappa direkt upp till scenens bakdörr.  Sönerna hade stämt min gitarr. Kom ur mörkret upp på scenen en minut i 22:00.
-Let’s rock and roll.

Leif-Ivan Karlsson ringde när jag var på Kardiologen i Sundsvall senare i veckan.

Han fick också sin första hjärtinfarkt vid 39.  Sedan dess har han haft flera.
–  5-2 till mej skrockade han. 
Fyra ballongsprängningar och fyra stent senare kom jag hem sladdrig som ett glömt sämskskinn i vattenhinken. Cadillacen skulle vara klar med nya motorfästen och sånt att levereras till Lack och Bilcenter  i Ljusdal före den sista september.

Dags för insprutad LT1:a i Cadillacen 
Började med att beställa nya motorkuddar till 1994 LT1:an. Motorn som skulle ersätta den gamla 390 V8:an från 1959.  Dessa hotrodkuddar var ett skämt när de kom ( se film). Motorkuddarna från Fleetwooden där LT1:an suttit var humungus stora.
– Vad ville jag ha egentligen? Lättmonterade kuddar plug and play eller tyst och vibrationsfri färd?

Valet var enkelt. Kapade ur balken, skruvade fast original, bautakuddarna på motorn, sänkte ner drivpaketet och lät Gottfrid ligga under och väga in allt i ramen medan jag fluktade ovanifrån.

Original Cadillac 59.
Balken ”stod ut” för mycket för att rymma Fleetwoodens muffiga kuddar.

Har ni nån Cadillacplåt i lager, frågade jag Feldts Svets i Härnösand?

– De vet du, sade Benny och Tommy på Härnösands plåtverkstad nummer ett. De klippte till det jag ville ha och lade i postlådan utanför verkstan för mig att hämta när som helst.

Jag kompletterade med ytterligare en beställning senare vilken effektuerades omedelbart och betalningen?

Nämen det går nästan inte att betala någonting i Härnösand när de hör att grejerna skall vara till Cadillacen.
-Ta, det där du och hör av dig om du behöver mera, sade Feldts.
Norrland, vischan och Härnösand är livskvalitet. 

Gottfrid slipade svets och rostskyddade.

Faktum är att det som görs i Gussjö på projekt Cadillac allt mer blivit ett far-  och sonjobb.

Lillen skickade bilder på Messinger hur arbetet med motorn fortskred medan gubben låg på pumpverkstan.

 

Vill gå bra.
Med motorn provmonterad kom nästa uppgift. Att få gamla växellådsbalken att passa till den nya 4L60E lådan som följde med motorn och alltså ersätter originalets gamla Hydramatic.

För lätt. Med junior återigen under bilen konstaterades att ”det passar”!  Växellådsbalken från 1959 Cadillac satt på bra plats för att bära upp den 35 år nyare lådan. Ett nytt hål fick borras i balken. Det var allt. Kanske lyxar vi med att bygga ut balken någon centimeter norr om hålet när vi får lust.

Med motor och låda på plats väntar mellanaxeln. Ska den också passa?

Överst Fleetwood 1994. Underst Cadillac Coupé 1959 den senare delad med ett stödlager på mitten. Stödlagret gör att avståndet är fixerat fram till lådans strut. En snabb koll under gav detta resultat. 
Original mellanaxel närmast kameran når knappt fram till lådan.  Överför vi dilemmat till arbetsbänken blir det så här.

Det svarta strecken på arbetsbänken markerar korrekt position för yoken i 4L60E-lådan, Det gula strecket markerar strutens början. Originalyoken överst är instucken till ”dyngranna” som jag skrivit om tidigare. Dyngranna. Denna fantastiska berättare i åldrad smuts som förtäljer hur saker och ting suttit monterade.  Original yoke under når knappt fram till gula strecket = strutens början.

Vi drar tillbaka övre yoken vi skall använda såsom den kommer att sitta om den monteras på original mellanaxel med ett blandkors. (Original yoke är kraftigare) Blir ett fall för Norrlands Custom.

Nu kan vi mäta avståndet fram till det svarta strecket på arbetsbänken. Så mycket måste mellanaxeln förlängas.

Vi snackar 7 cm. Vi lägger till moms så förlängningen blir 8 cm och får två mentala vinster med det.

1. Yokens obetydliga midja efter 15.000 mils nötande mot packboxen flyttas så packboxen får en obrukad yta att ligga an mot.

2. Yoken får krama växellådans splines med en extra centimeter i 59:a Coupén. Detta efter 23 år i tjänst under Fleetwooden från 1994.

En månads försening.

I början av november flyttades Cadillacen till Ljusdals Lack&Bilcenter i Tallåsen för att i vinter få takchoppningen helt slutförd, karossen masserad och framskärmarnas originalrost i nederkanterna åtgärdade. Över till proffs alltså.

Bilen hos Lack&Bilcenter. Rolf Johansson till höger är en komplett bilman. Gottfrid Krantz suger i sig av mäster.

Bonusmaterial.