Music Challengefinalen gick av stapeln i Nykvarn hos Rockabilly.nu den andra helgen i augusti. En fantastisk lokal som överfylldes redan klockan åtta på kvällen. När första bandet, Cripplebilly Headlights, klev på klockan nio och tryckte gasen i botten studsade alla upp på dansgolvet. -Dom här vinner tänkte jag, av Krantz
Alla American Day i Nykvarn blev en fullträff i augustivärmen med över 500 bilar och tusentals människor som trivdes i solen. Den kommer tillbaka 13 augusti 2016 !!
Här fanns allt att titta på. Bilar, säljare, mat, folk och så klart Krantz Challengetävlingen. Värmen stannade på kvällen och det gjorde också folket.
Det är ingen hemlighet att rockkvällarna i Nykvarn genom www.rockabilly.nu alltid drar fullt hus med dans på golvet från första ackordet och lördagen den 8 augusti 2015 var inget undantag.
Det kokade av folk inne och ute.
Ellen Kay från Ellen Kay Band var dagens konferencier och drog upp riktlinjerna för finalen.
-De tre finalbanden spelar ett set var sedan korar domarna en segrare som utnämns klockan 23,
-Ni har 40 minuter på er var. Ös på, ge gärnet,gasa, dundrade hon.
Husbandet hade spelat förtjänstfullt men nu gällde det tävlingsbanden. Att komma till finalen var bara det en enorm bedrift. Tävlingen hade pågått i sex månader och 24 band hade sållats ner till tre.
Klara, färdiga gå.
Dessa var de bästa av de bästa och gräddan av Sveriges nya band. Man kunde ta på spänningen i luften när Cripplebilly Headlights från Skinnsberg räknade in som första band och som de startade!
Rockabillybandet med psycobillyinfuenser lättade från startlinjen i en fireburnout där varvräknarnålen slog i botten direkt.
Vilket tempo, vilket ös!
Tre låtar sprutade förbi så spelskickligt och hett att det var svårt att tänka sig något bättre. När sedan sångaren Stefan Erikssons mellansnack bestod av repliken:
-”Detta var våra andliga låtar”, ljublade publiken och flera kände, ”det här är vinnarna”.
Ståbasen sprutade sina fjärdedelar.
Publikkontakten var perfekt, Ramoneslåten hade ett kul slut och o-stämmorna satt.
Det febriga dansgolvet virvlade när Cripplebilly Headlights ägde scenen. – Vem kan matcha det här?
Ut som tvåa var Stockholmsbandet Sixteen Flames. Helt annat sound. Elbas, klaviatur, stämsång, Rock and Roll istället för Rockabilly.
”Everybody’s trying to be my baby” levererade sångaren i Sixteen Flames med sån pondus att dansgolvet exploderade och därifrån hade man publiken i sin hand.
Det tidigare grymma bassprutet hade här bytts mot en tryggt grävande elbas i ett groove som tillsammans med trummisen tryckte in takterna i väggarna.
Sen började de sjunga på svenska och publiken ljublade och det här är ju lika vasst som förra bandet. Nu har vi TVÅ vinnare!
Först Rockabillyös i skicklig förpackning tills golvet gunga’, sedan wap -babelopa-rockandroll så väggarna krumma’.
Kan inte vara kul att gå upp som sista band nu.
Då kommer Haywireband från Västerås upp på scenen.
Helt nytt sound igen. Easy strumming acoustic guitar, (låter inte klokt på svenska, lättsamt strängslag på akustisk gitarr ) men på amerikanska fattar man precis.
Vi snackar modern country. Tempot är nere vid knäna. Trummisen kantar. Basens A-sträng hanteras med den allra yttersta delen på långfingrets köttiga del. Folk har slutat svettas. De hänger på varandra och hasar runt.
-Då börjar han med kepsen sjunga. . .
Fem sekunder senare är vi i Nashville.
Det blir stumt i huvudet. Hans röst … vad, vem?
– Det här är värdklass och vi har precis kommit till refrängen på ”Learn To Fly” när de andra öppnar sina microfoner i en stämsång som knockar allt.
Det låter som en skiva! Precis, exakt klockrent som en inspelning. Låten vaggar färdigt och några dansare begravda i varandra sträcker ut armarna i en gest som säger allt.
-Vi är i himlen här på dansgolvet.
-Och nu kommer det en upptempolåt som är ett slaskott i krysset , tänker jag men nehej det kommer ännu en svidande vacker ballad och sen en till och en till.
Ljudet är tjockt, helt, fylligt, fett och mejslat på samma gång. Basisten får fel på sladden. Det bekommer ingen. Bandet bara rullar in våg efter våg av rysningar ut med nacken.
Publiken sitter ner. Lyssnar, njuter. Några svävar på tiljorna som vore de av amerikansk gran.
Domarna konfererar. De är helt oeniga. Vilken korkad idé att tävla i musik egentligen. Nu har vi tre vinnare . De tre finalbanden tilltalar lyssnarna och de gör det på olika sätt alla tre.
Alla får först en pokal för finalplatserna. Dessa band hänför, boxar, roar, centrifugerar, fångar, underhåller och hånglar upp publiken på det mest professionella sätt.
Men oavsett vem som sätter mest sprätt på benen.
-Detta är en tävling i musikaliskt hantverk. En tävling i att naila tonerna, sätta triolerna, lösa upp övergångarna och spika igen baklängesmålen. Ellen Kay tar till orda. Det är klart. – Vinnare i Worldkustom Music Challenge är Haywireband, säger hon och Haywire höjer armarna i luften.
Vinnare 2015 – Haywireband. –
Grattis gubbar. Ni är suveräna vinnare idag.
Ni är Sveriges bästa, nya band
utsett genom
Worldkustom Music Challenge.
Ni vinner ett framträdande på en större scen framgent.
Ni kan bli hur stora som helst.
Vi tackar alla band för en underhållande kväll och önskar er all välgång i ert turnerande på var era håll framöver.
-Det är ni väl värda.
– Allihopa.
Lars-Åke Krantz.
