Skitasfalt och värdens största Jonas.

Byn hade  fått ny beläggning. Nått rött skit som inte gick att burna på.  En katastrof i det dagliga välbefinnandet. Kunde det verkligen vara så illa? Big BIG Jonas var inte glad. by Krantz

-Nu skall vi åka till Jonas, sade Jarmo på Jarmos Bilskrot i Österbybruk.
Jarmo var min sherpas i bygderna där var och varannan hade en jänkare och gängandan påminde  om mopedtidens kravallkamrater.
Ni vet, hårda tag, många  pranks och mycket skratt.  Det där brukar försvinna och man saknar det hela livet. I Österbybruk flyttar folk hem för att återförenas i just den andan.

Vi kommer in på en fin…alltså maj är en underbar månad. Hela sommaren ligger framför, löven har slagit ut, allt är ljusgrönt och värmen framkallar sommarens dofter i gräset.
Vi kommer in på en fin gård just när allt slår ut till och med bilarna.  Ur en carport backas en Pontiac 51:a  Den mullrar gott av 301 V8:an som kommit dit på senare tid.

Jag springer runt för att fota förarsidan och stelnar till.

Karln som kör är den största jag sett.

– Han tar i taket på den rymliga sedanen!
Han får kämpa för att se ut genom sidorutan!

-Wohaa, tänker jag . Inaveln har gjort sitt här också. En genmutation gick snett i nån vintrig utdragssoffa  1788 och några generationer senare  voila (!)  en betongjätte.

Jag tittar in och ryggar bakåt. Men vaaa??
Killen är normal men inte resten. Bilen är tom inuti sånär som på en , en, en jag vet inte som han sitter på.
-Vad har hänt med drickabackarna, tänker jag?  Har de utgått som sittverktyg för bilrenoverare i den här delen av landet.  Killen sitter på en blå sprits som skickar honom upp i taket.

51:an är en Cheftain.  En korv och Pucko bil säger de för nu har flera samlats i gammal god moppeanda.

Lolle och Jarmo och Jonas  kastar ut meningar som en croupier delar ut kort.

Motorn är från 1977 och bilen blir en bra raggarpråm där fruar och fotgängare skall staplas i sätena.

 

Så kommer samtalet in på beläggningen och humöret sjunker. Allt kul är över. Det nya röda grusgresjet kom i fjol och därmen kan allt vara hotat.
– Nattliga skrikande  burnouter utanför kompisarnas hus som väckte upp hundar, katter, grannar och revanschlusta  blev  lama, löjeväckande fisar i höstas med den nya vägen.

-Äsch säger Jonas ni pratar skit allihopa.   Om jag hade haft en stol att sitta på hade jag visat er hur fel ni . . .
– Men du har ju LeMansen, säger åhörarna.
– Ja men den har stått sedan i höstas och jag vet inte …

Alla hastar över till ett annat garage.  Bilen befrias från allahanda mattor och kartonger och annat som staplats på den i vinter.  Huv upp, känn, kläm, titt, koppla, skvätta och in i coupén.

Jonas går rätt på. Han startar rakt igenom ratten.  Inget tramsade runt het rattkringla där inte.  Kortaste vägen från axeln till tändningslåset är mellan ekrarna. Det blir fem sekunder startmotor och BLAM 389:an som egentligen är en GTO-motor smattrar till.  TH400 lådan får en tillsägelse att backa och klonk så sprätter 66:a LeMansen ut i majsolen.

Nu är gubbarna 15 år på riktigt.  GTO-blocket från 1965 med WT code levererar 360 hästar. Lådans röda blod kramar band och vrider axlar. Det finns tomgång, styrning, luft i däcken, vatten i kylar’n och lite bromsar också.  Det är ett halvår sedan det kändes så här.

Nu ska vi burna så röken stiger i byn och allt är som det skall vara, kolla bara säger Jonas till sina klentrogna vänner som försökt på det röda underlaget.

Jonas rullar ut på vägen, bilen stoppar och gungar till.
De där två tre sekunderna innan är nästan bäst.   Alla väntar …
Klick, växeln går i, motorvarvet upp och … bakhjulen börjar snurra . Först sakta sedan fortare men ingen rök.  Bilen växlar upp och hjulen och NUuu ,  jepp, yes, YES, röken börjar komma.

Det tjuter i däcken och Jonas tittar vant ut genom öppen HT.  Han har koll på pedalerna och kan kosta på sig att glo på sina klentrogna krigare som gnällt och gnölat.
Hans blick säger allt.
-Ser ni nån rök puckon.

Lolle och Jarmo jublar. Det finns en framtid! Ungefär här brukar folk släppa gasen och släppa iväg bilen. Saken är bevisad … men inte Jonas Moberg i Österbybruk.  Han håller ner så hela byn försvinner.  Man ser ingenting. Man hör.

Så  avlägsnar sig ljudet,  vänder och kommer tillbaka genom molnet.
Jonas stannar till.
– Såg ni nån rök, säger han.

Den syntes till Uppsala, säger jag medan byn åter börjar framträda.
-Nu åker vi säger Jarmo, vi skall till nästa hus.

Han låter Dodgen värma asfalten han också och nästa hus kommer snabbt närmare. Där finns en Charger och en Cadillac och en rosa moped.

Kommer i nästa Worldkustom.