Efterlyst sedan 30 år tillbaka hittade vi honom i Norge förklädd till hemmaman med familj, Ford och fotoalbum.
Terje Simonssen erkände direkt att han var Terje Simonsen.
-Är du Terje Simonsen?
-Ja, sade han.
– Där ser du, sade jag.
Worldkustom var där angående en stöld av ett peppar- och saltkar på Steak’n Shake i USA men det visade sig att brottet var preskriberat så ingen lösensumma kunde betalas ut.
-Typiskt.
-Det känns bra nu när allt är utrett sade han och backade ut Forden i glädjeyran.
Vi rycktes med. Waow vilken bil att fira friheten med. En 1940 Ford i de klaraste färger och blankaste krom.
Terje har snyggat till Norge med motorcyklar genom åren.
I sin firma har han importerat och strött ut vackra tvåhjulingar över dalar och fjordsluttningar i decennier.
Han hade några i sitt garage i bottenvåningen på villan i Kristiansund där också Forden stod.
Den startade kvickt och rullade välvilligt ut på uppfarten för att pryda asfalten. Forden är en så kallad halvtons pickis byggd i Texarcana, Arizona för tio år sedan. Den såldes till Hicksville. Nä, inte till Hicktown som i en modern countrydänga om rednecks utan till Hicksville, Long Island New York.
Där fick den sina flammor och hjul och nu stod den lilla Forden ut som en fullfjädrad hotrod. Det var också i detta skick som Terje fick se den och eftersom han har upparbetade kanaler för import av motorcyklar var det inga problem att plocka med denna fyrhjuliga vän hem till Norge. 
Han slår sig ner på fotsteget och temperaturen stiger tio grader direkt på bilden. Det ser nästan ut som Florida och 20 grader varmt, denna höstdag i Kristiansund.
Bilen drivs av en Chevrolet 350 V8 med tillhörande TH350 automatlåda. Kraften överförs till en Ford åttatums bakaxel som hänger i längsgående bladfjädrar på originalvis. Fram har man ändrat mera då en eftermarknadsbrygga till Mustang II monterats. Rattstången kommer från en sjuttiotalsbil och har tiltfunktion. Framhjulen vrids via kuggstångsstyrning.
Det är moderna köregenskaper i den lilla lastbilen alltså inklusive skivbromsar och större trummor bak.
-Men vi kör inte så mycket , säger Terje.
Den är trång men vi njuter av varje kilometer när vi tar den till träffar och utställningar i närheten.
På amerikanskt vis har den försetts med Air Condition och skinnklädsel liksom ett snyggt och rent motorrum.
– Vi vill se stöldgodset, säger vi.
– Va! säger Terje. Ögonbrynen går ihop, solen går i moln, bilen går in och porten går ner.
Vi står tysta på den tomma planen. Nu har vi retat Terje, Norge och NATO, tänker vi men då öppnas en dörr.
-Kom in, säger han.
Vi stiger in i Amerika. Inget saknas. What a mancave! Pool-table, bar, pinnball machines, jukebox, posters everything is authentic like in the good ol’ ….. oj jag glömde att jag var i Sverige… j – jag menar Norge !
-Puh. Jag blir alldeles upphetsad.
Det är tur att Terje lugnar ner mig. Jag får sätta mig i baren och han plockar fram album med de vackraste vykort från femtiotalet .
Terje Simonsen samlar. Han har tusentals ”cards” visar det sig.
De finaste vykort från barer längs vägarna plus att han gillar promotion cards alltså vykortsliknande bilder på bilar som handlarna delade ut till sina presumtiva kunder.
Idag är dessa värdefulla.
Elvis vibrerar i högtalarna, baren glöder, flipperspel och femtio- sextiotal vart man ser och i handen samlarbilder från de gyllene åren sveper in oss i en rosa dröm.
DÄR, sägerTerje plötsligt och jag hoppar till. Han pekar på saltkaret och pepparkaret på bordet vid utgången. Stöldgodset.
Jag tar två snabba bilder, fäller upp kragen och samlar ihop mig till ett myndigt avsked.
-Case Closed.
