SVERIGE. 1982 störtade ett flygplan i Hälsingland under tragiska omständigheter. Motorn ska på senare tid ha hamnat i ett rodbygge i skogarna. Telefonen ringde. -Han hade lovat ta emot oss nu … ikväll. by Lars-Åke Krantz
Besöket som varit på gång i ett års tid hade fått grönt ljus. Jag tittade ut. Det hällde ner. Man fotar inte i regn men det var nu eller aldrig. Jag tog kameran och kastade mig ut i regnet.
En hemsmidd flygplansmotor i en Hot Rod. Ryktet måste bara kollas upp. Min gamla Bonneville från -66 skär genom vattenpölarna och den matta huven glänser skälmskt. Långtradarnas skyar av vatten slår mot långsidan och vattnet tränger in vid ventilationsrutan. Göra reportage nu? Vilket vansinne men vi har väntat i ett år på att få komma. Flygplanet som störtade för 26 år sedan var ett tvåmotorigt Piper Cub. Resterna hamnade på en lokal skrot och där lär en kund ha varit intresserad av en av de förvridna motorerna.
Redaktionen känner till det sedan ett år tillbaka och har ringt men grabbarna här uppe i cowboyland har integritet. Vadå komma här och komma? Vi svänger av E4.an mot kusten. Asfalten tar slut och vägen faller brant nedåt, ringlar av ochan för att åter resa sig mot skyn och Bonnevillen morrar i motlutet. Torkarna jobbar och vi kör under svarta moln för att svänga in på en minimal byväg med täta buskar vars tentakler slickar gruset av bilens sidor. Landskapet består av, i söder en molnhöljd ridge kanske 400 meter bort, annars skog med gläntor av lövsly och lutande logar. Cowboyland. Bryt ett ben här och du blir liggande över natten tills tidningsbilen kommer fram på morgonen.
Mannen vi skall träffa råkade ut för en eldsvåda för fyrtio år sedan. Hemmet, några motorcyklar, en fin Berlinerelva, maskiner och verktyg brann ner på en timme. Allt var oförsäkrat. Mannen sågs dagen efter sitta i sin kran och lasta det förvridna skrotet i containrar.
Skogen släpper sitt grepp, landskapet öppnas, en kort sågverkslänga syns på vänster sida, några gamla garage och ett litet boningshus, vi är framme. Under ett tak står en man utan fingrar på höger hand och röker, Sven Norell. Jag springer dit i regnet med kameran under jackan.
-Hej, säger jag
-Jaha, svarar han.
Tilltalet är kort men inte ovänligt. Burdust men inte kyligt och så fort vi kommer in i verkstaden glöder orden av entusiasm. Entusiasm för det stora, det väldiga.
-Jag håller på att starta en tändkulemotor. Hade ut kolven. Den vägde 200 kilo, hä! Mercan han åker i har V8. Fergusontraktorn har V8 men hur var det nu med flygplansmotorn?
-Maäehh, den smäller igång utan problem, säger han.
Ute på grunden till den nerbrunna timmerkåken står den. En T-23:a med ram från en A-ford med något fullständigt hiskeligt uppstickande framför torpeden.
-Maäehh, blocket har jag gjort själv, begriper du pojk? Kamaxlar, stötstänger och smörjning. Vevaxeln har jag kortat på något sätt och förut körde jag med två fördelare, en på varje kamaxel. Vill du höra den?
Regnet häller ner. Himlen är svart, Sven springer ut och rycker bort tröjan som ligger över flygmotorns öppna toppar. Han slår ihop två kablar, en startmotor ylar och BRAOOM, den tvåcylindriga motorn på ruskiga 1450cubik per cylinder (!) hostar till, tänder och börjar bolma bränsle så den lilla rodden vill glida iväg som en vibratorplatta. Sven ler, han gasar direkt på spjället. En eldkvast kommer ur insuget, motorn råmar, vipporna fladdrar öppet, stötstängerna pumpar, jättecylindrarna åskar och supertwinen rosslar upp i varv.
Jag skiter i molnen, det usla ljuset, regnet och börjar fota som besatt. Gubben har ju byggt en motor i sin smedja och den går så det hörs till nästa socken! Det är en sjö på sätet och någon körning i ösregnet behövs inte. Vi fattar grejen.
-Men den går att köra, skriker Sven i dånet och pekar på en Volvolåda och något som ser ut som en transmissionskåpa till en VW. Han slår av tändningen och jag har hundraåtta frågor. Under tak berättar Sven.
-Man måste ha fantasi, ser du. Inga ritningar har jag men fantasi, begriper du?
Motorn kom han över hos skrotfirman – en förvriden lyftkyld Avco Lycoming boxersexa från en störtad Piper Cub.
-Jag kapade vevaxeln och sedan var det bara att fräsa ett block, säger Sven.
-Men…?
Han går ut i regnet igen.
-Måste starta. Det är roligt när den går, säger han och cigaretten vajar i mungipan medan supertwinen frustar och ryter. Avgasrören blir heta i ett nafs och regnet fräser till ånga när det landar på dem. Detta är inte att ställa en femkrona på högkant på en motorhuv. Skulle man ställa en tegelsten på denna skulle den pulveriseras av självsvängningarna.
Detta är pendelns andra yttersta ända och det känns märkvärdigt att se motorn leva.
-Fantasi, vrålar han … och tid. Jag har bådadera. Jag har gjort en vedklipp som klipper 60 ton. Den trycker av en stam som är 3dm i diameter som en tändsticka.
Vi går under tak igen och Sven fortsätter:
-Det första jag gjorde när huset brunnit ner var att åka till Småland och köpa en svarv. Med den byggde jag sågen. Då kunde jag jobba och överleva. Fingrarna for in i klingan men handen funka` ändå. Jag bodde i en rastkoja tills jag fick upp kåken.
Han sträcker över några kort han tagit under motorbygget och jag ber om hans postadress så jag kan skicka tillbaka dem.
-Adress, säger Sven, inte vet jag vad jag har?
Han går till bagaget på sin bil där han letar fram ett fönsterkuvert adresserat till honom själv.
-Här står den väl, säger han och läser högt.
Jag skriver av adressen och startar Bonnevillen för att åka.
-Hejdå, säger jag
Han svarar inte men han står kvar i regnet och lyssnar på Bonnevillens motor.
-Cowboyland.
Ja det där var en rolig resa.
Thanx for your contribution to make this story happen Sillen.
Underbart reportage. Mer sånt.
Lycka till med worldkustom.
-Ohh Thank you Galaxie!! Long text and muddy pics in the rain aren’t supposed to work on the Internet where everything is fast and flashy.
The more I appreciate you saying it was wounderful. That you stepped on the brakes and took time to read it.
I admire people like Sven that follow their hart. It hasn’t to be perfect. Sven will never be on the SEMA show and he probably doesn’t know what it is.
-And even if, he doesn’t give a —–.
I’ve heard a rumor about a guy who built a star engine for an airplane by putting together eight Harley Davidsons motors. The plane sits in his shed and the guy must be 90 years old by now. It’s only a rumor but I know where to start digging. Would you like that?
Helt enkelt enastående Lars-Åke!
Ser fram mot nästa nummer i samma stil!
Thanx Svenne. Receiving your credits with humbeling joy.
Känner stor vördnad för sådana gubbar som Sven Norell som oftast är självlärda genier inom mekanik. Bra reportage.
Once again. Great that the genuine man cut through the noice of bad weather and long text on the net. Things like that are not supposed to work but I beleave in the reader.
Many TV-shows and articles diminish the receaver to a nut thinking it’s all about entertainment. I feel offended when exposed for that type of things from the sender.
After a life in the hobby I carry the biggest respect for the guy in the garage. Thats why my magazines motto is Local Heroes – Worldwide.
When I write I se the recievers as intelligent readers very well suited to weigh and evaluate what is delevered, or as my wife Myran puts it:
-When Krantz got it, everyone’s got it.
In Swedish:
Än en gång. Roligt att den genuina farbrorn gick igenom bruset av dåligt väder och lång text på nätet. Sånt ska inte funka egentligen men jag tror på läsaren. Många TV-program och artiklar utgår ifrån att tittaren eller läsaren är kocko och bara ska underhållas. Själv känner jag mig föminskad av sånt.
Efter ett liv i hobbbyn hyser jag den största respekt för alla utövare och läsare. När jag skriver tänker jag alltid att mottagarna är intelligenta rackare, väl rustade att själva väga det som berättas eller som min fru Myran uttrycker det:
-När Krantz har fattat, då har alla andra också fattat.
Article is Copyrighted. We strongly advice you not to reprint and publish it on your website. It’s against the law. Furthermore. Do feel free to make a link on your website to this article.
Härligt reportage, vilken fantastisk människa!
Du har lyckats igen,Krantzen!
Lycka till med Worldcustom!
There is no easy fix for that like back in the days when we could pop in some paisted html-phraises and sit back and watch the magic.
I struggled myself with this and was about to buy a book in the subject when a webmaster in town tapped my back and said:
-Lars, web-design is a matter of years in university now. It´s not like in the nineties.
In a way that fealt releaving. I lifted the phone and had a pro. design this page.
Lars
Jag kände sven och bor inte långt därifrån så man var ju förbi lite då o då. Han var alltid lika rolig å hälsa på. Alltid lika butter fast ändå inte :)
Behövde man hjälp med nån bil eller nått så kunde han vara lite vrång men sa man att de är ju bara du som kan sånt där då jäklar tog de fart i han. Han är verkligen saknad Sven :(