Business coupé och en handelsresande på det amerikanska 40-talet har ett lockande skimmer över sig.
Norska Wenche gör det just nu 2016 i sin Pontiac Safari från 1957. Det gäller att ha en bra arbetsmiljö by Krantz Klicka på bilderna så blir de större
Majmorgonen är ännu fuktig när Wenche öppnar dörrarna på garageuppfarten. Hon lastar sin Safari med dagens produkter, prover och pärmar. Kaffet ångar på mittkonsolen när hon lyfter klänningen över tröskeln och väcker V8:an.
Hon tittar bakåt med vidöppen dörr utanför garaget.
Solen träffar det guldfärgade hårsvallet. Hon vinkar till grannen, stänger dörren och är borta i en kromreflex från 1957 medan grannen sjunker ner i sin Ford Mongo med bältesvarnare.
På kvällen träffar vi Wenche i garaget. Det har regnat på eftermiddagen och hon lastar om för kommande dag.
– Ja, jag kör mycket, jättemycket, säger Wenche.
– Varje dag. 20-30 mil med stopp för besök i olika butiker.
Är vädret bra tar jag Pontiacen.
Fatta att tjejen är övertygande när hon kommer med sina stilsäkra produkter i en Station Wagon få ens kan drömma om. Vägarna i Norge är bra. Asfalten är oklanderlig och många tunnlar ser till att man kör rätt igenom bergen för att nå dalarnas samhällen och städer.
Naturen gör dock att vägarna har flera kurvor än i Sverige.
Wenche kan hänga med vilken modern bil som helst med sin gamla Pontiac.
Den är en Corvette under skalet. Wenche Follestads man heter nämligen Alf Iversen och är rodbyggare. Arbetande på oljeplattform har han återkommande fyraveckorsledigheter året om. Det är då det händer. Alf går ner i garaget.
Efter att ha byggt en Bel Air 57:a cab med modern drivlina prioriterade han Wenches önskan och var på jakt efter en HGV.
I Missisippi hittade han Pontiacen som var en urblåst dragracingbil med ruttet golv. Den hade voltat och lösa kättingar hade vevat runt i bilen.
– Greij, sade Alf och släpade hem skrotet till Kristiansund.
På garagegolvet hade han redan fram- och bakvagn från en Corvette C4 samt från en annan 2001 Corvette LS1 motor med 4L60E -låda. Bromsar från Camaro -02 låg också där men först … rostsvetsning.
Så gott som hela golvet, tre fjärdedelar, fick bytas plus båda bakskärmarna och en framskärm. Det är här projekten brukar byta ägare. Man orkar inte men Alf orkade.
-Det gick väldigt bra att svetsa in frontclipet från Corvetten och göra fästöron för bakvagnen, säger Alf som nu kommit ner i garaget.
LS1:an startade snällt efter att kompisen Trond Klevengen på Techline pratat med den via sin laptop.
Wenche stökar i rummet intill. Hon har dragit igång en ny verksamhet.
Korthobby med lager och försäljning via nätet.
Safarin kommer väl till pass igen tycks det.
-Vi har den till träffar och på semester i Sverige till Classic Car Week och till sommarstugan. Den går jämt, säger Alf.
Pontiacen startar direkt på insprutningsvis och går jämt och stilla. Följsamt hänger den med i svängarna och känslan av gisten pråm från femtiotalet är ersatt av gocartfeeling när Alf frestar på i böjarna. 320 hästar original räcker mycket långt så klart och avgasljudet är ständigt närvarande med grova rör.
-Vi vill ha det så, säger Wenche.
Färgen heter Electric blue och kommer från Corvette. Taket är målat i en grå nyans från Mercedes och inredningen är som på bilden – inte!
Nix, här gäller svart läder från Chevrolet Monte Carlo 2002.
Mörkret faller över Trøndelag och från köket doftar kaffe nu.
I morgon sitter Wenche vid ratten igen i sin Electric Blue Pontiac Safari med kaffekoppen på konsolen.
– Vad rattar du till vardags?