Sillens bärgare.

När jag åkte hem kom ångern över köpet, vad skulle jag med skrotet till? Köpet av denna bil var långt ifrån planerat . av Jan Silén 

När vi har bilträffen Mid Sweden Nat`s så brukar vi få ”Baker”. Baker är spill från timmerstockar när man sågar bräder. Kanske heter det nått annat i andra delar av landet. Bakaved vet jag man säger i Västernorrland.

Vi brukar få ”baker”  från ett litet sågverk i byn. Dessa bygger vi staket runt serveringstältet av.

Nuvarande ägarens pappa brukade samla in skrotbilar under tidiga 70-talet när ”miljö Pelle” utrotade gamla bilar. Jag kommer ihåg när man var liten och såg honom komma med traktor och släp ute på vägen lastat med två kromtyngda bilar som gick till uppsamlingsplatsen för pressning.  Redan då ville jag som 6-7 åring springa ut och vinka in honom så bilarna kunde lämnas hos oss men tyvärr  fick jag inte det.

Ford Prefect -38

De var en uppsamlingsplats hemma hos dem och denna Ford Prefect -38:a hade av någon anledning blivit kvar. Andra året vi kommer till sågen för att hämta baker har ägaren dragit fram denna bil så det första jag ser när vi svänger in till sågverket är den kromade rutramen.

Sågverksägaren visste nog att jag var svag för gamla bilar och såg lättförtjänta pengar. Självklart måste bilen kollas in.  Den var ju komplett men kanske aningen rostig.  Abstinensen i Rod & Custom tarmen var emellertid för stor. Efter några veckor stod jag där hos sågverksägaren med 1500 kr i handen och blev ägare till den.

När han lyfter på den på släpvagnen så ser jag att den verkar litet mjuk i karossen. Jag kör den till morsan och när jag lyfter av den från släpvagnen med traktorn så är den ännu mjukare efter den skakiga åkturen på släpet. När jag lyfter den lossnar golvet på ena sidan av bilen och en motor ramlar ut på backen.

Den får mogna ett tag

Den ställs bredvid logen för att mogna lite, morsan kommer ut och undrar vad jag har släpat dit för skrot, jag svarar att den kan vara bra att ha, hon skakar bara på huvudet.

När jag åker hem funderar jag på vad jag skulle med detta vrak till?  Ångern över köpet börjar nu komma. Den står nu ute i några år tills den får flytta in i en lada. Kan vara skönt för den att få tak över sig efter 35-40 år ute i naturen. Den blir stående i ladan några år tills vår dotter och hennes kille köper morsans hus.

Mågen Andreas river ladan och bygger ett garage där i stället så nu har pärlan inget tak över sig längre och dom vill också bli av med bilen. Vad ska jag göra med skrotet?  Den är ju för dålig för att renoveras.  Kanske duger den till en Rat Rod eller till trädgårdsutsmyckning.

Frugan Fia skulle aldrig gå med på att jag ställer den på gräsmattan så jag får snygga till den lite. Under byggets gång tror hon att den ska bli en körbar Rat Rod och inte stå som ett trädgårdsutsmyckning.  Bäst så för husfriden och hon kunde inte heller förstå varför jag skulle börja bygga en till bil när jag inte var klar med den jag redan höll på att bygga.

Chevaflak

Jag hade ju köpt ett Chevaflak av Krantz för några år sedan så kanske man skulle bygga en pickup att ha utan för min nostalgimack. Efter litet  funderande kommer jag på att på logen sitter det ett gammalt vajerspel från en stubbrytare så den kan ju få bli bärgningsbil då.

Bensinmackarna brukade ju ha en bärgare förr i tiden. Hösten 2013 lyfts Forden in i garaget och nu är den ännu mjukare.

Fronten och hjulen hänger långt ifrån sin rätta plats. Den ramlar sönder. Nu är det nära att den hamnar på skroten.  Svärmor kommer förbi när vi skjuter in bilen i garaget och förstår inte hur detta ska kunna räddas. Dan efter ramlyfter jag den vilket var ganska enkelt. Jag hissar upp bakänden och rycker loss ramen för hand.

Lindrig rostskada

Jag hade tänkt använda originalramen men den visade sig ha en mindre rostskada så den fick kasseras, en bit av ramen fanns också kvar framför torpedväggen som höll fast motor och växellåda. Nu åker rondellen fram och det är bara att börja kapa i karossen (på vissa ställen är det mycket lättkapat) tills den blir en pickuphytt som kan svetsas ihop.

Den ramlade sönder flera gånger innan jag lyckades få den i hoppunktad. Mycket rost var det. Sopade nog ihop två sopsäckar av bilen som föll sönder på golvet. Hade tänkt använda originalgrillen också men den var så dålig att den ramlade sönder. En grill från en Volvotraktor letas fram ur gömmorna och fick bli en bra front på bärgaren.

Som tur var hade jag en nästan komplett Volvo Duettram liggande och den kommer nu till användning. Fordbakaxeln flyttas över till Duettramen och hytten ställs på.

Flaket både kortas och smalnas av. Ett bärgaragregat tillverkas till vajerspelet och svetsas fast i ramen.  En järnsitts från en självbindare blir sittplats åt föraren under bärgningsarbetena. En arbetslampa modell större för bra lyse nattetid monteras på taket.

Utryckningsfordon

Utryckningsfordon från förr i tiden hade ju röda saftblandare med rund topp. Hittar en gul sådan på Biltema som får glaset målat i rött.

Om man ska bärga tunga lastbilar behövs en kraftig motor som andas bra, så avgasrören dras upp genom huven.

En soffa från en Nash får bli förarsäte och Moparägare pratar om en växelspaksknopp som kallas pistolgrepp.  Bärgarchaffisen har också pistolgrepp på sin växelspak.

Nu skulle det vara kul att lyfta i en sidventils V8 med raka rör och åka ut och gasa lite. Men den passar ju bra vid macken också och Fia har godkänt dekorationen.

Omtalad

Tydligen blev bärgar’n omtalad sedan jag ställde den vid macken för det kom bilar titt som tätt och kollade på Bärgningskåren i Sörfjärn.

En nattlig besökare kunde tydligen inte släppa bilen med blicken när han skulle backa därifrån och körde  ner vårt staket och en lykta. Naturligtvis så bara for dom utan att tala om att staketet var nedmejat men chaffisen är dom på spåren och då bogseras deras bil iväg till skroten.

 

Nu är jag tillbaka till det påbörjade bygget i garaget:

Är det nån som vet om det finns någon automatlåda som passar på Fords 60 hk sid V8:a, eller någon adapter så hör gärna av er.