-Den här yxan spelar bra för 1000 spänn eller vad tycker du? Paul Hodson från sydvästra Florida ropade bakifrån garaget. Han hade sökt sig undan hettan och snöt ut rockriff, där han satt bakom sin Studebakercoupé från 1940. Gitarren var ett Sheckter han precis köpt för 150 dollar. Där ute gick solen rätt ner med raketfart. –Kan vi åka nu, sade jag. Tjat, tjat, tjat svarade han. by Krantz
Paul pumpade på gasen och träffade startmotorn med en chockvåg av ström från startnyckeln.
Motorn, en 350 Chevrolet smallblock från en 72:a Camaro, hann aldrig rusa upp i varv förrän han släppte kopplingen och lät Muncie 21 lådan sprätta ut den 1.300 kilo lätta bilen ur garaget.
350 smallblock med manuell Muncie 21 och bakaxel från Chevrolet 55 satt där när Paul köpte. Han har adderat AC-anläggningen. Här satt ursprungligen en sexa på 2,8 liter som gav 80 hästar. Fem gånger mer effekt gjorde gott.
Solen slog in i cupén , Paul tryckte i ettan med ett klonk, mötte med gasen och vi sladdade ut på Biscayne Drive i eftermiddagstrafiken. Han använde aldrig bromsen.
-Jag har aldrig sett en sån här förut. Vad heter den sade jag.
-1940 Studebaker Champion Coupé, svarade han och fortsatte.
-Inte så konstigt egentligen. Det är inte många i omlopp. Sex stycken i USA tror jag.
Han gick från trean till tvåan och tryckte fullt. Ur de två megafonerna bak kom ett jättevrål och bakaxeln från Cheva 55:an höll i sig i bladfjädrarna när åttatumsfäljarna ryckte till och började skotta. (Klicka på bilderna så rockar dom. )
Färgen som brinner av djup i solen och ser nästan svart ut på kvällen är en nittiotalsfärg från Toyota som heter Wineberry. Fälgarna är Torque Thrust 7×15 fram och 8×15 bak. Det massiva scoopet tar tag i fyrtiotalaren. En lyckad krock.
Paul grinade elakt, skickade in trean och vi passerade North Ports varma mineralkällor likt en flipperkula i utskjutet.
-Det var dom det, sade jag.
-Trams, sade Paul. Rika kärringar betalar 7000 spänn för att bubbla i ljummen syra som luktar koskit. Han tog ett stadigt tag i ratten och vred in cupan på en grusväg, spann in i barrveden, slog i backen med ett nytt klonk och backade till stillastående. Använder han aldrig bromsen, tänkte jag.
Paul hade packat med förstärkaren och nu plockade han ut den. Luften stod stilla. Lugnet var som ett plötsligt sug i öronen. Från den vrålande bilen till ett vakuum av tystnad men det skulle snart neutraliseras när diverse välkända Billy Gibbons, ZZ-topriff klämdes ur guran.
Paul Hodson är född i New Jersey och kom till Florida som tonåring.
Någon lust att återvända har han aldrig haft. Han meckar helst i 35 gradig skugga med en fläkt bakom ryggen.
På dagarna kör han ut reservdelar till bilverkstäder och på kvällarna gigar han på barerna eller står i garaget.
Ett liv med bilar och gitarrer har det blivit för den gamle cowboyen. Fyratimmarsgig fem kvällar i veckan under 80- och 90-talet. Säg en låt och han spelar introt.
Han hittar objekt för 20.000 kronor, är komplett bilman och kan allt från motorrenoveringar till svets och lack men för Studebakern betalade han dyrt.
Fattigmans Willys, sade Paul om sin egen kupa. Han föll direkt för den. Köpte den på stående fot, snörade ihop ett elsystem på plats och körde hem.
-It was a whim, sammanfattade han. Ett infall, en uppenbarelse, en ”vill ha” känsla.
Strosande runt på den årliga träffen i Port Charlotte såg han den under ett träd. Ett objekt med färdig drivlina.
Bilen hade ingen instrumentbräda och ingen inredning. Paul jagade killen i en timme på fältet innan han fick tag i honom, gjorde upp om motsvarande 150.000 kronor, tvinnade ihop några trådar till tändspole och start, fick igång den och körde hem!
Pinnen är från en spjälsäng.
–Jag såg krökningen och hålet och det passade direkt. Bara att sätta i en skruv. Färdigt.
Det var i februari 2005. I april 2006 körde han den färdig 30 mil med nymonterad AC till Street Rod Nationals i Jacksonville.
-Jag kan vakna på nätterna, komma på en lösningar och gå ut i garaget och köra igång, säger han och fortsätter. Det är järnet tills det är klart när jag håller på.
-Bilen var dyr men jag ville ha den och det är som sagt inte många ”around”.
Efter att Studebakern hade tjänat som vanlig bil blev den en gasser under sextiotalet. Konverteringen till hotrod är sedan gjort av en firma i Connecticut. Mustang II framvagnen med skivbromsar, bakaxeln från Chevrolet och Camaromotorn satt i. Paul byggde elsystem i 12 volt och färdigställde. Killen han köpte den av hade luftkonditionerat garage med ett gäng fina bilar, jukeboxar och cafémöbler.
-Det är inte många kvar av dom, sade Paul. Champion var märkets storsäljare så till 1940 gjordes små förändringar. Sealed beamlampor var nytt och den fick fler och tätare ribbor i grillen. 66.000 Studebaker av alla modeller tillverkades 1940.
-Jag, jag såg att du tyckte att jag betalat för mycket men jag gillade bilen, säger Paul.
-Han vill köpa tillbaka den nu och göra en gasser av den igen men jag vill inte sälja. Jag är nöjd med min bilpark och tänker njuta mera av den och mecka mindre säger Paul, (samtidigt har han dragit hem en studsande Nova från 1971 med rupp-rupp motor på 355 kubiktum.) Vi står och hänger över motorn och hummar om ingenting.
Killen vill köpa tillbaka och göra en gasser av den igen men den här skall jag ha och njuta utav.
-Är du hungrig fortsätter han.
Solen har gått ner. Shecktern har lamat ur.
Jo, det får bli en sväng till Sonnys BBQ och Grille och snack om försvunna bilskrotar i Everglades träskmarker.
