Världens första Funnycar

Ett sånt kaxigt uttalande tänder ett fyrverkeri av skeptiker, väcker ett mummel av protester och ger bränsle till hjärnor med bättre vetande.  -Fine. Krantz bidrar gärna till att lyfta ämnet och bringa allmänhetens klarhet. Detta är världens första Funny Car – Rätta mig om jag har fel.  av Lars-Åke Krantz

Världens första Funny Car – maj 1965.Härmed deklarerar tidningen WORLDKUSTOMS chefredaktör Lars-Åke Krantz  att Ron Pellegrinis Super Mustang är världens första Funny Car!

Förstora bilderna med ett klick. (Gäller generellt i Worldkustom) 

Definiera Funny Car
Plastkaross – rörram – centrerad sittbrunn – heltäckande kaross och snarlik ett befintligt bilmärke

Först vill jag definiera  glosan Funny Car. En Funny Car måste ha en glasfiberkaross. Plåtbilar går bort direkt. En Funny Car måste vidare ha ett specialbyggt chassie som håller upp plastkarossen. Originalramar går bort direkt. En Funny Car måste även ha sittbrunnen i mitten. Man sitter inte shotgun i en funny eller på ”förarsidan”. Man sitter mitt i bilen och sist, en Funny Car liknar ett befintligt bilmärkes heltäckande kaross. Inte en jetmotorkorv, inte en dragstercigarr, inte en halv roadster med nakna framhjul. Därför är detta världens första Funny Car och den kom till i april månad 1965.

TV kändisen Tommy Ivo, Don Prudhomme, Don Garlits och många andra skapade de mest fantastiska byggen för dragstripen i början av sextiotalet.

Nya, större motorblock producerades av bilfabrikanterna och på tävlingsbanan exploderade effekterna i händerna på drivna trimmare och raceteam.

Allt var effekt och hastighet och allt ökade årsvis när de stora tillverkarna försökte överträffa varandra i konceptbilar och motorkombinationer.

I Chicagoområdet fanns en ung man som bara levde för racing. Grabben såg den årsvisa trenden och red på dess vågor. Större, kraftigare, fortare.  Han hette Ron Pellegrini (t.v.)

 

Ron var en legogasare. En sån som höll plattan i mattan åt vem som helst som betalade och som behövde en driven, totalt orädd pilot.

The Showboat.

Ron Pellegrini körde serier i en multimotordragster tillsammans med Tommy Ivo 1962-1963. Ett fyrhjulsdrivet uppvisningsmonster med fyra motorer som gjorde burnouter med alla fyra hjulen och hette Showboat.

The Thunderbolt. 1964 hade Ron fått arbete hos Hawkinsson Ford hemma i Chicagoområdet nära sin hemstad Cicero som ansvarig för olika specialprojekt. Teamet hade FYRA Ford Thunderboltar, det i sig en produkt som skulle ta flera sidor att belysa, men vi lämnar det. Ron gillade i alla fall 427:ans galna kraft i Thunderbolten.

The Ford Mustang. Så presenterades Mustangen för världen den 17 april 1964. Ron kunde inte  tänka gatkörning eller sportvagn,. Han såg bara strippen framför sig i den lilla lätta bilen.

Rev  isär en helt ny bil.
När Hawkinsson Ford i Chicago lyckats få in de första exemplaren, som börjat rulla ut från fabriken redan den nionde mars 1964, övertalade Ron återförsäljaren att ta en flång ny bil och riva ur den helt. De bankade ut motorrummet och satte i en motor från en av Thunderboltarna. En 427:a med highriser insug.-Pang 0 – 210 km/h  på 10,91 sek.  Pellegrini gick efter det till Fordledningen direkt som fick en uppvisning på deras egen testbana varvid Ron efteråt fick frågan:
-Vad i himmelens namn har du gjort med den!!?

The Quarter Horse. 
Han berättade det men förklarade också vad han ville göra inför 1965. Han sade att Chryslers Hemimaskiner förmodligen skulle sopa banan med allt nästa år och att han ville bygga en Mustang som denna, fast ännu bättre, med plastkaross och rörframvagn för att möta konkurrensen.

Han hoppades att Ford skulle, precis som med Thunderboltarna, bygga hundra stycken och han hade också namnet klart: Quarter Horse. (Amerikas vanligaste hästras typ westernhästen, smidig och muskulös). Fords racingchef Jacque Passino tog konceptet och gick.

Ron var överlycklig. Han vankade hemma och väntade under vintern. Jul kom, Nyår kom, det blev vår och Ron kände att han måste börja boka racingsäsongen. Han gick ut med att han skulle visa upp den nya konceptbilen i Maj 1965.

I april 1965 meddelade Ford att de inte gillade glasfiberkonceptet. Ford hade dessutom väntat så länge med beskedet att Rons tävlingssäsong och åtagande slogs i spillror. Han stod utan bil med tre veckor till första bokade tävlingen i Gary, Indiana. Han hade vidare lovat visa upp den på Memorial day 1965 vilket inföll den 31:a maj.

Nu startade han, tillsammans med kompisen Chuck Vesely, ett utopiskt, galet projekt. Han slet loss en bil från Ford. Betänk att detta var när Mustangerna var hetaste hett och nyaste nytt. Fabrikerna hann inte tillverka Mustanger i takt med efterfrågan.

Ron ryckte loss en Musse, smetade in den med bilvax och hällde glasfiber över hela rasket. De hade alltså tagit en flång ny bil och gjort en plugg utav! Från pluggen gjordes en form och i formen bakades en glasfiberkaross som vägde 100 kilo.   (Bild från karossens renovering)

Mitt i det kriget köpte Ron Pellegrini en Street Altered byggd av Dennison, Arlasky & Knox.

Han slängde karossen och tog rörram och drivlina från den.

Det sparade mycket tid. Det var bara det att ramens hjulbas var hela 28 centimeter kortare än Mustangens.Karossen sågades av mitt i dörren, rakt över taket och kortades 40 centimeter. Bakdelen flyttades fram 18 centimeter på ramen och fronten förlängdes 30 cm. (Bild från karossens renovering)

Det tunna, fladdriga skalet passade nu över hjulen. Mellan dessa satt en 392 Hemi med 6:71 kompressor och Hillborninsprutning. Från ingenting till komplett bil med öppningsbara dörrar på tre veckor.Det hade blivit maj månad 1965. En sömnlös Ron Pellegrini kände pushcaren stöta honom i baken. Startmotor och kylsystem vägde så det hade utgått. Dekaler och namn hade inte hunnits med vid det här laget.

Lådan bestod av en LaSalle manuell låda som rensats på alla drev så bara fyran fanns kvar.

Han släppte kopplingen och motorn vaknade med att ryta upp till 9.200 varv i ursinne innan den knattrade ner.

Tanken rymde tolv liter bensin med 30% nitro. Han hade nu mindre än fyra minuter på sig att värma däck, backa tillbaka, stadgea, vänta på granen och göra det som han alltid gjort. Stoppa gasen i botten.

Föraren som stod på tur i bilen bakom såg Mustangen studsa rakt upp när Pellegrini släppte kopplingen. Den tycktes landa en halv meter åt höger på bakhjulen med framhjulen i vädret där Ron reflexmässigt ställt dem åt vänster.

När framändan slog ner girade bilen vänster, sedan höger. Hela banan användes men han släppte aldrig gasen, berättar de som var där inklusive startern som givit sig till känna med anledning av kortet ovan. Pellegrini tvärsläppte  alltså kopplingen med full gas på fyrans växel och lät bakhjulen brinna som de ville mot underlaget.

Publiken  såg den nya modellen Mustang från Ford, som knappt fanns hos återförsäljarna ännu,  göra 9:93sek, 267km/h med fullt hjulspinn hela vägen. Folket var i extas. Speakern vrålade, kamerorna blixtrade. Alla såg ju att det var en Mustang, fast konstig.

-Yeah, it really was a funny car sade speakern . . .

…och där har vi det i skrift för första gången i november 1965.

Innan säsongen var över hade Ron Pellegrini fått dit namnet på bilen, Super Mustang, men mera intressant, han hade kapat en hel sekund! Han körde 8:82sek, 278 kilometer vilket så klart gjorde den till världens snabbaste Mustang 1965.

Bilar på randen till galenskap hade kort livslängd när nya idéer ständigt dök upp. Framvagnen studsade upp och ner ofta med framhjulen hängande i luften långa sträckor. I slutet av strippen, när hastigheten närmade sig trehundra, kunde Supermussen träffa en ojämnhet och lyfta med alla fyra hjulen från asfalten.

Ron Pellegrini hade infriat sina löften och åtaganden men när säsongen var över återvände han till sina Buickrötter och byggde senare en rörramsförsedd Buick 67:a med plastkaross som fick namnet Super Bird.

Mustangen studsade vidare ett tag men ingen vågade köra som Pellegrini. 1970 hamnade den i Florida och senare tippades den i ett snår på en skrot i Tampa. Notera dörrens text. The funniest car.

Far och son Bob och Scott Schramm mosade fram på skroten 20 år senare sommaren 1985. Den unge Scott såg bilen först.
-Kolla pappa, vad är det där?

Pappa Bob hade ingen aning men det såg skumt ut. Skrotens ägare var inte intresserad av att sälja. Nå, Bob lämnade telefonnumret. Två år gick, så ringde det.
-Är du fortfarande intresserad?

Bob tog nu med sig sin kompis och Mustangkännare David Beyer. Bob och David visste om glasfiberkarosser med lång nos från senare delen av sextiotalet men de var alla fastbacks. När de kom fram var besvikelsen stor. Motorn, Halibrandhjulen bak och de klassiska hjulen fram var borta. Den kortade Olds -57 axeln likaså

-Suck.

Det var bara en rostig rörram som låg där plus den gamla växellådan och en kaross i sönderfall.  Bob tvekade.

Då sade David: Ja, jag har ingen aning om vad detta är men jag tänker inte åka hem med tom vagn. Köper inte du den så köper jag. Bob betalade 600 dollar och åkte hem med huvudet fullt av frågor.

Åren gick. Bob visade bilder på projektet för Don ”Big Daddy” Garlits som numera bor i Florida men han hade aldrig sett bilen. Efter några dagar ringde han. Big Daddy hade frågat runt och si en snubbe vid namn Ron Pellegrini hade visst info.  Bob ringde och ja… resten vet ni. En sannsaga.

Med den nya kunskapen skred de tre till verket 2003. Ramen kördes till Bill Holtz i Fort Myers, en gammal dragstersmed.

Han dömde ut ramen direkt. Den hade kroknat av alla nedslag och av ålder.

Han återskapade en likadan i chrom moly rör och klädde med aluminumplåt. Bob letade fram en Oldsmobile bakaxel enligt originalet som kortades och  förstärktes. Rätt hjul skaffades och naturligtvis en 392 Hemi efter Pellegrinis minne och anteckningar (med vissa praktiska uppdateringar).

Sonen Scott lade ner månader på karossen. Han snyggade till alla skador, återställde, lagade och vid slipningen hittade han reklamen som fotades för att senare återskapas.

Bilen sprutades med enkomponentsfärg precis som i maj 1965 och bokstäverna beställdes efter gamla foton.  2005 kunde karossen lyftas på ramen och värdens första Funny Car var återuppväckt.

392 Hemin startas på bilutställningar och event.  Motorn är uppsatt efter Ron Pelligrinis anteckningar med undantag för praktiska ändringar.

De specialbearbetade ventilkåporna med Fordnamnet  har lurat många genom åren. 

Tack vare Mustangkännaren David Beyer, Scott Schramm som såg bilen först och fadern Bob Schramm, som tyvärr inte är med oss längre, är ett enastående stycke amerikansk dragracinghistoria bevarad för framtiden.

En websida har legat ute i 16 år med en fråga om någon, någonstans kan erindra sig en tidigare funny enligt definitionen överst. Under 16 år har inget svar kommit in. Bob, Scott och Davis har turnerat runt med bilen i en täckt trailer innehållande utställningsmonter med foton och historik i över ett decennium.

Tänk att Ron satt här i 300 med fullt hjulspinn våren 1965!   -Vi visste inte att bokstäverna skulle var gula, vi hade bara sett svart-vita foton, berättar Scott för Worldkustom

Massor med folk har delgett sina upplevelser av bilen, bland annat han som satt bakom Super Mustangen när den lättade på startplattan.

Andra har sett de olika reklamnamnen på bilen och sagt, ”jag jobbade där”. Många minns Mustangens vilda framfart. Ingen minns dock någon liknande bil före Ron Pellegrinis bygge.

Trion har själva inte velat skriva ”världens första Funny Car” på vare sig släp eller skyltmaterial men har tacksamt mottagit hjälp att hitta info om någon tidigare, dock utan resultat.

Men nu är det sagt i den svenska, världstäckande motortidningen Worldkustom.
– Detta är världens första funny car.