Isen har smält, löven har slagit ut och i Österbybruk har bilburna tagit ut ett förskott på sommaren. I kvällsljuset spelar bandarna sina mattrepiga kassetter under instrumentbrädor av stål i dubbelpipiga bilar.
Österbybruk är USA-biltätt. Så här års får tidlösa historier och bilar liv igen men Per-Åke Moberg är sen.
1969 GS 400:an har han ägt sedan 85 ! Två 18-åriga tjejer körde den runt Sverige 1977. Vilda brudar som smällde bakskärmen i partajandet. Buicken är i delar.
Det gjordes 200 stycken 1969 med Stage 1 motorn, säger Per-Åke, men vem brydde sig 1977 när exotiska muskelbilar vällde in till Sverige i skuggan av bensinkrisens USA där allt törstigt skeppades billigt över Atlanten.
På andra sidan pölen stod gasglada svenskar, köpte GULD och tryckte plattan i mattan ovetande om dessa bilars små serier.
En underbar tid i Sverige när Shelby KR500 och Hemicudor ritade i gathörnen och allt var bara lek. 
Fångaren ligger platt på bänken och klockan är vår. Bak skynket skrotar han i långsam takt. Den noggranne, den petige. 
Brorsan Jonas Moberg fick en annan gen han. Jonas torkar av med en Dexronfuktig trasa i motorrummet så det blir blankt och kör bara. Uteslutande Pontiacs. Jonas LeMans värmer asfalten en bit bort.
Samtidigt hos Per-Åke spelar en högtalare på låg volym i sextiotalshörnan 
Ute på vägen växlar Madelen Rahkonen sin sjutonnare.
Hon har bråttom. Bärgartjejen är ledig idag men nu sitter hon ändå på sätet med en hand på växelspaken.
Man-trucken rycktes ur sin helgvila och lättar på framfjädringen när hon träffar fyran med en automatisk mantelrörelse som sitter i ryggmärgen.
Exakt på vridmomentkurvans topp råmar dieseln genom skogens branta svängar.
Jonas gör kväll. Parkerar bilarna, släcker och går in. Nog för idag.
Den röda åk-Pontiacen är laddad och redo för cruising. Den andra indianen, skruvarpontiacen är på god väg den också. Korv och Pucko till midsommar i den. No problems.
Under tiden rundar brorsan Per-Åke avskärmningen som hänger från taket till garagets monteringshörna, går förbi reservdelshyllorna och kommer in i bilsamlingen på den ”rena” sidan. Han har ingen brådska. Har aldrig haft. På nymålat golv bor bilarna.
Det börjar skymma på allvar ute. Madelens Chevrolet 1959 måste bort från den snart svarta serpentinvägen.
Lördagskvällen skulle tillbringas i Måsvingen var det tänkt.
Nu bromsar hon in bärgningsbilen, svänger snävt och trycker i backen utan att ens titta framåt.
Hon har redan blicken i backspegeln. Man:en morrar till, reverserar snällt och börjar blanda saft.
Luftbromsarna tystnar, hon hoppar ut och ser sig om i steget.
-Typiskt!
Här är man ledig och så får man kabelbrand i bilen.
Med tankarna på de smälta kablarna under Bel Airens huv gör hon sina handgrepp rutinmässigt och snabbt. Den stora bärgaren höjer och sänker och spelar och tippar i ett smidigt skådespel från tjejen med full koll.
Samtidigt inne i Jonas kök fladdrar dataskärmens blåbleka ljus där han screenar Blocket och Worldkustom och Verktygsboden och USAbil.
Hatten hänger på kroken i garaget och dagens meck är avslutat men intresset slocknar inte med garagelampans ljus.
I skogen en mil söderut hörs klicken från Madelens spännband där hon fixerar hjulen.
59:an står på plats. Hon är glad ändå på något konstigt sätt.
Det luktar friskt från skogen. Luften är fuktig men inte kall. Måsvingen på flaket ger aftonen silverkant även om elen sviktar efter 55 år.
Per-Åke skall till att släcka i garaget han också men hejdar sig, går fram till sin 1950 Buick, öppnar dörren och sätter sig på sätet.
Handen hamnar automatiskt på ratten liksom foten på gaspedalen och så bara sitter han där och låter blicken följa huvens rundning. Armen ligger där den ska och Buicktatueringen sitter där.
– Det är tyst. Det är bra. Det är Buick.
Hytten är varm när Madelen slänger sig in och slår ur parkspärren.
Med V8:ans breda grill gungande i backspegeln klättrar hon genom växlarna.
Hon ler för sig själv och skruvar upp stereon.
– Det är inte så tokigt med en egen bärgare på lördagskväll.
Läs mer om Jarmos bilskrot
