Conny Gunnarsson har aldrig målat mattsvart.

Har känt Conny i tio år.  Om hans bilar finns tre saker att säga. Finish, finish och finish.  Hemma hos den tidigare billackeraren, bland blanksprutade campingbord handpolerade motorblock och dammfri husvagn slog det mig plötsligt: Men Conny, har du aldrig köpt en burk mattsvart nån gång. Han tvärstannade och tänkte igenom sitt liv. -Näej, svarade han, by Krantz  

Crown Victorian från 1956 är hans senaste.  Connys övning i att inte putsa fast bara litet.
-Jojo.
Efter att ha kört från Skåne till Rättvik ser fälgen ut så här. Dammfri.

Dragkroken har han gjort själv och kromat.

 

-Ja, jag tyckte att det kunde se trevligt ut, säger han.
Bilbesiktaren gick runt och tittade på smidet med ögon som om han tittade på en nyklädd julgran på julaftonsmorgon.– Det här är det finaste arbete jag sett någonsin, flämtade han.

Bilen är en 1956 Ford Crown Victoria. För alla jätteunga läsare, som vi förstått läser Worldkustom, kan vi berätta att detta var alla gammraggares dröm.  Sinnebilden för folkparksfummel på femtiotalet.

En knölig dröm eftersom det bara gjordes 603 stycken.
-Men är det inte bara en vanlig Fairlane med plexiglastak?
-Njo, men grejen är att de blev aldrig populära i USA:s heta klimat så de ytterligt få som gjordes skeppades till Norden.  Här de blev kultbilar direkt med luftig coupé och en krombåge på sidan så ball att ingen kunde missa fullträffen.

Klicka på bilderna så åker vi (nästan).

Sedan dess har dessa ”Kromvickar” (fick till och med ett svenskt namn) skavt i varje motorskalle född före nittonhundra-ska-vi-säga-54 och hos många födda efteråt däribland ynglingen Conny som är av  sextiotalstillverkning.
– (Skum mening, jag vet. Läs om den i slowmo  så klarnar det)

Bilen köptes först av en sjökapten innan den hamnade hos en greve och blev därefter avställd i 20 år.  Papperen visar att den kördes bara femtio mil vissa år.

Många Crown Victoriabilar hade tvåfärgslackeringar, blå/vit, röd/vit  gul/svart osv men denna beställdes helsvart.

Bara 20 bilar av 603 var helsvarta.

 

Conny kollade med Crown Victoriaregistret och där hade man bara sett två svarta på 25 år.

Det är detta alla snackat om i alla tider!!
Sommar i Sverige, små vägar, grönska, V8:ans ljud, glastaket, ögonkastet på helsoffan och sommarkvällen framför.  Sekunder av magi. 

-Eller som Leif-Ivan Karlsson säger när han  presenterar drömbilar från femtiotalet i sitt museum i Tumba:
– Å det är inget fel om det pirrar i snäckan flickor.

-Jag har en uppsättning NOS-lister hemma säger den oförbätterlige finishjägaren som också har en overklig Skyliner 58:a.
– M-meen, låt bli den här nu, säger jag till plåt, lack och slip-proffset från Trelle som  jobbar som biltestare på VW.
Conny Gunnarssons Ford är ett mästerverk redan från fabriken.

Bilens sparsamma användande och unika färgsättning gör den till ett unikt smycke på vägen.

Det känns som att den landat rätt.  Full puts, plus att den används. Trelleborg-Rättvik är historia på 75 mil enkel.  Med husvagnen på kromkroken snackar vi  10-12 timmar där ATF-oljan får gå varm.

Han öppnade huven med en uppgiven suck.
-Orört och Connys övning i att hålla sig borta från showglans.

Men vilken motor han har!
292 Y-block var standard men till 1956 kunde man som option få den helt nya Thunderbirdmotorn  i hi-endbilarna.  En 312:a på hela 225 hästar. Vi snackar alltså 1956.  Och sån sitter original i Connys bil. HolyMoly!  På framskärmen syns Thunderbirdemblemet. Respekt.

Mer tid till det som är viktigt. Familjen främst.

Sonen Isak är en bilman redan och Åsa låter gärna pojkarna hållas med sitt skruvande i garaget.

Snygg räddning av en unik bil i ett unikt skick Conny.

Gillade du detta kanske du också gillar

Tims blysläde från 1954