I glömskans gläntor står dom. Utanför stadsgränserna. I det stora, väldiga, rymliga Sverige. Det riktiga Sverige. Tysta och vänliga berättar de för den som har tid att slå sig ner en stund.
Klicka på bilderna så blir de större. 
Alla är inbjudna i allemansrättens Sverige men få kommer hit.
Gömda i tid och i rum bevarar de åren.
I dess fåror spåras strapatserna, de upprymda resorna och sorgkanten över fredagens begravning. Allt i livet från förr.
De två bröderna var väl ansedda i bygden. En var en uppfinnarjocke och hemsmed av Guds nåde. Folk for hit med sina krånglande maskiner
Just nu. Vinn en grill
– När du ser bilen på åkern nere vid vägen är den klar, brukade han säga.
Detta till de som redan stört honom två gånger. När de ringde och när de kom med bilen. Nu fick det räcka.
När bilen syntes på den gröna ängen vid vägen var den klar att hämta.
Telefonen var ett otyg. Stå där på komoden och ringa.
-Nä, den var väl bra att ha om man blev sjuk.
Annars fick den helst vara tyst.
Bröderna trivdes bäst uppe i skogen med dikning och planering.
De byggde flera vattenmagasin, uthus och maskinbodar. Vattnet använde de till en del av uppfinningarna. Inget var främmande.
El- och radio och järn och plåt och bil och traktor och egna skogspatent var deras liv här på jorden.
Ibland när ägaren till någon färdig bil nere vid vägen inte hade råd att lösa ut den körde gubbarna upp den i skogen bara.
De diskuterade inte. Att krångla med kunder som ville delbetala , sälja eller mixtra med priset var uteslutet.
Bilen hamnade i skogen.
Visst kunde de ha övertagit den men vad skulle de ha den till?
De hade ändå inget ärende nånstans.
Per Jonsson är nyckeln till skogsbacken denna mjuka afton i maj.
Gubbarna höll alltid på med något, minns han.
-Ett tvåhundralitersfat med kuggkrans , jaha okey?
-Hmm? Hör pinnarna ihop med konstruktionen på väggen?
Är planken rätt och slätt utedass för 10 personer?
-Här åkte man moppe på småvägarna och bil också långt innan 18, minns han.
Vi kunde köra flera mil på kvällarna efter skolan.
Lagen skötte man själv i stugorna och upprätthöll de viktiga bitarna.
1935 Ford Tudor stod inne i ladan. Tror jag. Eller var det en B11 eller var det två tvättmaskiner med en mangel emellan som såg ut som en bil?
Körkort hörde inte till avdelningen viktiga bitar.
Viktigt var lagen om att uppföra sig som folk, hjälpa sin medmänniska och respektera de äldre.
Chev 51:an var jättefin minns Per. Den hade stått länge då redan. Vi stannade ofta och tittade på den.
Det berättades att bröderna hade helrenoverat sexan i den i övrigt kanonfina Chevan. Bilen stod skinande blank nere vid vägen med ”ny” motor. Ägaren hade dock klent med pengar så …. bilen åkte upp i skogen.
Det var femtiotal när de vred av tändningen och tog ur batteriet – och där står den än.
