Oldsmobile 1936 hotrod

När svensken åkte hem från Kanada 1993 packades också Oldsmobile coupén utrustad med  lönnfack i golvet efter spritförbudets USA in i containern.  2014, när den börjar rulla,  är utseendet orört och motorn trimmad igen. av Krantz

Varsågod, ett stycke spännande historisk bilplåt från det stora landet  och äventyret fortsätter på den inslagna vägen.

Benjamin Lagerlöv 12 år går aldrig längre ifrån bilen än tre meter under intervjun. Jag kan tänka mig att han dyker upp i ett reportage om tio år eller så, då bakom ratten.

– Vi får bära in honom från garaget när han somnat vid bilen, säger föräldrarna.

Benjamin är inte ensam. Oldsen förhäxar direkt.  Er reporter såg den bland tusentals bilar under Sveriges största bilevent, Classic Car Weeks.  Nej,  jag har inte stavat fel. Classic Car Week  växer och är idag Classic Car Weeks, ett  bileldorado som spänner över flera kommuner i flera veckor, utan motstycke i  Vintergatan.

Med kameror och block i trans utsågs  en rät linje genom en park, över ett körfält,  över en rondell med forcerande a betongsuggor, över ett körfält till och slutligen in på en parkering.  Väl framme fick Malin Lagerlöf samla ihop reporterns stammande om en tid för fotografering påföljande dag.

Whaa-aa-aaam! Oldsmobilens kompressor har det största kugghjulet på vevaxeln och det minsta på skovlarna. Max laddning alltså med 600 meter hjulspinn  vid behov.

Jonas Pettersson från  är servicetekniker på Kopparbergs bryggeri. Han gillar allt som rör på sig. Motorcyklar, bilar, en Harley finns i garagefloran liksom en Powerwagon. Oldsmobile-rodden har varit trimmad förr. Trägolvets tidigare lönnfack vittnar om bootlegging och bredställ längs  boneyards och outbacks in the dusk. Tänk om  den haft en svarta låda att slanga på  historiska  samtal i coupén.

Efter importen blev bilen stående i Borlänge.  Bakändan blev en rutschkana för lekande barn på vintern. I containern hade också funnits en Plyma och motorcyklar som varit roligare att leka med för förre ägaren. Annonsen kom 2011 och Jonas stirrade på den i två månader. En dag stirrade han förbi i verkligheten.

– Aotch, bilen innehöll det bästa och det värsta, säger Jonas Pettersson.

Formen och färgen och historiken och utseendet var det bästa han sett.  Skicket och mest priset var det värsta.  Han noterade inte mycket av vägen hem till Kopparberg. Han var kvar runt Oldsen.  Väl hemma gick han förhäxad i tre timmar och tänkte på livets mening.

Vad är väl en kväll på slottet mot att få lägga alldeles för mycket pengar på inköp av enbart nya utgifter?

Efter tre timmar lyfte han luren. Ägaren i Borlänge var inte dum. Han visste vad han satt på.

-Jag tar den väl då, nästan skrek jag i luren,  berättar Jonas för Worldkustom.

Standard satt där en sexa men idag har en V8:a behagligt lagt sig till rätta mellan rambenen.  350 kubiktum eller 5,7 liter Chevrolet med smidd och balanserad vevaxel har fyllts med sånt som anstår en gammal moonshinebil. Det som syns är 256 kompressorn från Weiand med 950 cfm förgasare på toppen.  Bakaxeln är en GM 10 bultad med diff och däremellen huserar en förstärkt TH 350 GM automatlåda.

Hettan värmer bilplåten där vi står vid ett åldrat magasin och det kan inte hjälpas att vi förflyttas i tid och rum bakåt, västerut.  Detta kunde lika gärna vara i West Virginias gömda dalar för länge sedan.

Malin är kontakten till syltburkarna med skruvlock innehållande smaksatt etanol, Jonas är föraren som skall leverera  och Benjamin är förklädet som får allt att verka normalt.   Malin kopplar blicken och dollarsedlarna byter plats.

Åter till verkligheten. Den spinner på trean. Den lilla coupén förflyttar sig Den har varit svart. Elsystemet var konverterat till 12 volt men serviceteknikern byggde ett nytt i alla fall. Otroligt nog hittade han en likadan Plyma på en skrot … i Falun (!)

-Jag har dubbelt av allt, säger Jonas. Trästommen i karossen, vars kontur för övrigt syns utanpå bilen, var frisk men plåten hade börjat ge sig på vissa ställen.

En ny torped har det blivit och nytt golv istället för originalet i trä så nu är lönnfacken borta. Innerskärmar och plåten under kofångaren är också bytt till den från skroten men nu har Jonas bestämt sig.  Originalplåten i fronten skall tillbaka så nu lagar han upp den inför återmontering. Tanklocket från Stick&Brinn är dock allt annat än original och … uppkäftigt.

-Bilen var egentligen en tvättkorg med gummilister när jag fick tag i den, säger Jonas som varsamt byggt sin rod till egen perfektion.  Idag hänger allt ihop för honom. Färgen bär historien, bakaxeln sitter i frisk fyrlink och baklyktan har fått behålla sitt  autentiska rosthål.

Det blev många dygn i garaget för Jonas och flera gånger fick  en lite pojke inslagen i varma filtar bäras till sängen. Du är i gott sällskap Benjamin. Många av Worldkustoms läsare har somnat i garaget .