Krantz krönika Fem-två

Krantz krönika läser du numera här i Worldkustom.  Idag blir det Dodge och diet. 

torsdag den 12 februari 2015

 Fem – två

Per-Åke Frestadius hade backkamera i Chryslern. Himla nice. Man behövde inte vri´på nacken och sluta äta chips och Coca Cola bara för en fickparkering. Det var som att titta på TV hemma i soffan. Hela bak-arslet på bilen var ljust som en skaråker i februari fast det var mitt i natten.   Sedan framåt,  i med driven och fredagsmys hela veckan med hands free, M-kulor, cruise control, boom-box  och fyllda mugghållare. Vägen tog aldrig slut liksom partyt. Motorn sög 2 liter/milen och gubbarna i sätet sörplade  4000 kcal/om dagen.

Gravid

Personligen gick det bra från 1957 fram tills halv tiotiden på kvällen den 28 januari 2015 då någon dumskalle hade satt en helkroppspegel utanför duschen. Min profil var som en vacker ung kvinnas …. i nionde månaden.

-Hjälp jag var gravid med Marabou.

Med mjölkchoklad i brösten och allt.

104 kilosmassivet

Kistan såg ut som Åres pistkarta. Det lutade och vällde åt alla håll med en transportsväng som gick utanpå allt från nyckelbensbranten ner till navelrappet.  Allt i lysrörsvitt. Jag rös inte. Jag skrek !!!

Boxerkinder

Vad-vad-vad hette den där bantningsmetoden nu igen som alla prisade 2013 f-f-fem – två. Nu jämar’n var det kokta fläsket, om inte stekt så i alla fall för sista gången, hängande på utsidan jeansen som kinderna på en boxer.

Mat är för veklingar

Dagen efter skulle jag fota en Ford 54:a custom men mest av allt skulle jag köra fem-två.  Jag mindes precis hur den där bantningsgrejen skulle gå till. 600 Kcal var det som gällde. LÄTT!  Jag intalade mig själv att:

-Mat är överskattat vad tusan … raggar äter inte mat! Mat är för whimps!

Levde på drömmen om en Dodge Charger, en burk tonfisk, ett äpple och två kokta ägg , fotade custombilen, gick sju kilometer och somnade.  Tre veckor senare stod jag inne på Dollar Tree i Marko Island och lutade tio grader babord. Livet var slut. Inget var kul.

Föll fritt

Floridasolen var en löjlig lampa som lika gärna kunde gå i självförmörkelse resten av året.  Det varma havsvattnet inget annat än pissljummen vätska och vem vill ha sånt klet runt vaderna. Hotrodden på parkeringen ett ointresant hembygge och palmpladen utanför ett halkigt substitut  om toarullen skulle vara tom.

Jag somnade där. Om benen kommit på att fälla ihop sig hade det varit en fullbordad svimning. Jag vaknade dock av att fötterna tog ett steg framåt i kön och hela Åremassivet tippade  baklänges för ett ögonblick. Återfick balansen, svettades nyvaket, med amoniaksmak i munnen.

Mmm …

-Det här går inte tänkte jag . Tog godis från hyllan och en dricka, betalade, satte mig i bilen och hällde in.

-Mmm, vad fint det är ändå med sommar. Mmm, vilken dag! Mmm klockan är bara två på eftermiddagen och ikväll är det en liten bilträff borta vid Dairy Queen.  Det blir roligt.

-Mmm så skönt med palmernas skugga.

Jag måste Googla på den här skiten, tänkte jag.  Det visade sig att fem-två betyder att man får äta som vanligt i fem dagar och leva på 600Kcal i två dagar. Jag hade gjort tvärt om.

Lade på luren

Efter tre veckor och femton dagar av evigt promenerande och ”mat är bara för veklingar”  slocknade lyset tydligen. Jag ringde hem till Myran och gnällde.

-Du är ju så korkad så jag tänker inte en ens kommentera, sade hon.

-Den där två-fem var ingen vidare grej, jag höll på att sätta mig i varuvagnen, sade jag.

Då lade hon på.

Mot nittiokilos platån

Nu har jag vänt på det och Cadillac 59:or är fina igen. Just idag har jag en sån där ”mat är bara för veklingar dag”  men det går jättebra och ikväll skall jag zzzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz