I Norge kör man rätt igenom bergen. Efter varje kilometerlång tunnel öppnas en dal där alla väderstreck ser ut som en tavla. Man är vilse men det gör inget. Allt är så bildskönt. by Krantz
(Alla bilder blir större om du klickar på dom. )
Min beledsagare Knut Holmstad kör på krokvägar utanför Trondheim.
Han gasar upp för branta backar och bromsar sig ner på andra sidan.
Vi följer bergsidorna med glittrande sjöar under oss. Han byter vägar och drar in i grönskan. Lövverket omfamnar oss, han bromsar plötsligt och klättrar upp på en gård till vänster.
Vi har stannat. Ett långt, timrat hus på vänster sida om bilen ser inbjudande ut. Bakom huset sluttar åkermarken brant ner. Till höger reser sig berget rakt upp men precis framför har en tegelbyggnad med moderna garageportar klängt sig fast. De franska dörrarna i huset öppnas.
-Kaffet är klart, säger en Ola Jonassen
Det rustika husets husbonde talar långsamt och tydligt. Jag kan hänga med. Kaffe och bullar smakar som hemma. Så slänger han några snabba bisatser till Knut och jag fattar ingenting. Så lika men ändå så olika. Tack för att ni pratar tydligt med svensken. I garaget skall det visst finnas några bilar. Vi går ut dit.
1956 Mercuryn är inget att orda om, säger Ola. Den kom in till Norge 2013. Namnet är 
Mercury Custom Convertible. Originallacken sitter nog på och originalinredningen lika så.
Märkligt kan tyckas att fronten är en 55:a. Något har hänt under de sextio åren. En tjej hyrde garageplatsen till sin bil här men vill nu att Ola ska överta den.
I ett rum ligger spegelblanka bildörrar.
Byggnaden är för övrigt full med reservdelshyllor och verkstadsmaskiner. Ola känns inte som en vanlig garagepulare.
– MGA:n från 1959 är väl heller inget att orda om säger han.
– Jag har precis satt på ratten och nya topplocket. Original har de på tok för små ventiler fortsätter Ola.
Tandstångsstyrning (!) har också kommit till. Det var väl allt.
– Jaha, tänker jag och ser mot utgången.
-Men du måste ju visa övervåningen, säger Knut.
-Varför, säger Ola. Där är ju bara gammalt.
Vi går upp.
!!!!!
Mitt i ansiktet får man en … en … vad är det där, frågar jag?
-Det är en Essex, säger Ola och berättar att Essex var en lågprishudson på den här tiden 1929 när Hudson var ett prestigemärke.
Sätet på taket är tillverkat i Boyd Coddingtons shop och köptes av Ola vid utförsäljningen.
– Boyd, Essex, hotrod men vaa ?
Ola fortsätter.
Essex låg på tredje plats bland sålda bilar i Norge.
Bilen har gått i Trondheim sedan ny men är idag mera en rod beroende på att den såg ut så här när Ola körde igång.
Nu börjar man fatta kalibern på denne skruvare. Ola Jonassen vet vad han pysslar med och har levt ett liv med bilar. Ramen är helrenoverad så klart. Fronten har sänkts en aning med trixande av kingpindelar från 1939 Plymouth.
Ola började tidigt med Essexen som krävde kunskaper i såväl trä som metall.
Bakluckan är från Mercedes 180 och när det kom till motor fick Ola nys på att försvaret hade orörda Dodgemotorer på lager.
Han köpte en ostartad, spritt ny snurra och den ljudlösa välbalanserade sidventilsexan har fått agera drivkälla i många år.
Från samma märke kom fälgarna som är från 1936. Men navkapslarna de är nya Skoda det. Med Essexemblem.
Bredvid står en Packard !
Och det här tänkte inte Ola visa!
Det dräller av motorcyklar också. Hur som helst Packard Clipper Sport Sedan 1953 men
en ägare.
Thomas Obrien köpte denna ny i San Francisco Californien. Han brukade den försiktigt och lämnade den oförstörd vid sin död.
Ola köpten den via en bilauktion . 327 V8 och allt intakt.
-Jag kör brudpar med den, säger Ola stilla.
Nu rullar det bara på hos Ola och vi ligger under ett annat av hans projekt.
En 1950 Packard Super Deluxe Convertible. Bakom står en Packard Super Deluxe Sedan projekt. Puh!
Skalan har gått från garageskruvare till skicklig mekaniker till hela-livet-skruvare- till hotrodder -till classic car bevarare- till fullständigt utexploderad bilfantast med hur mycket bilar som helst och projekt och motorcyklar och …. DÅ plockar han fram två till !!
Jag orkar inte ens skriva upp vad det är men Mercury först och Ford längre in och ytterligare en till jättehoj och Ola Jonasson :
– Tack för garagetitten som blev en rundvandring i ett fantastiskt bileldorado långt inne i de djupa norska dalgångarna!
